Aha. Att vabba. Och att ha en dold talang och ana våren.

Förutom ett telefonmöte och lite mailande har jag vabbat på riktigt idag. Checkat ut och bara hängt med barnen. Vad lätt det var! Och vad nöjda de var, när jag inte konstant hade annat i tankarna eller försökte jaga minuter framför datorn.

Hela förmiddagen spenderade vi med att måla. Jag hade tydligen, enligt min dotter (som valde att stanna hemma med oss), riktig talang för att rita seriefigurer så jag producerade alster på alster. Bamse, Sofia den första, Nalle Puh, Musse Pigg med mera. Många pluspoäng till mamman idag!

IMG_8953

Max har för övrigt varit feberfri, känns det som, men natten var usel och dagens tempo har således varit lågt. Det var nog inte bara Max som behövde det, om jag ska vara ärlig.

Jag har visserligen sett till att tömma tvättkorgen, det händer inte ofta att man ser botten på den, och så tog jag en sväng ner i gymmet för ett benpass också. 600 reps-upplägg med övningarna utfall med KB under ben, mountain climbers, raka marklyft, KB-svingar, låga utfall bakåt och knäböjshopp gav fin puls och svett som bildade ett hjärta på yogamattan efteråt. Så kändes det också.

IMG_8970

På eftermiddagen tog vi oss ut för lite frisk luft. Folk är rätt trötta på att det letas vårtecken, men hur kan man låta bli? Ljuset är påtagligt och nu är snön här i Stockholm i princip borta. På tomten sticker små skott upp. Redan förra året när vi för första gången kom till huset efter köp i slutet av mars tittade jag lyckligt på alla små krokusar som prydde gräsmatta och rabatter, men i år är jag ännu mer lycklig över dem. Lite vet jag också att jag är ansvarig för – för på några ställen där jag grävde i höstas passade jag på att sticka i lite lökar hipp som happ för denna tomt kan hantera hipp som happ. Och tänk, de där lökarna bredvid stengångar och annat verkar skjuta skott.

IMG_8971Fast, lite (som i mycket) vårfix finns det att göra. Ni förvånas kanske inte längre över att jag är ganska entusiastisk över det, va? Suget att ta på arbetskläder och köra på är stort!

Jag gled omkring och spanade lite idag och funderade på trädgårdsplanerna. Det här fula trädet borde vi nog ta ner… Eller? Det fyller inte riktigt någon funktion, utan står där med sin slitna uppsyn.

IMG_8964

Vi sa från början att vi skulle vara försiktiga att ta bort för mycket innan det blivit vår och vi ser vad som händer då, men nu känns det som att det är en hel del ytterligare vi borde ta bort dels innan det blir löv och bökigare, dels innan vi vet vad det är och kommer på andra tankar.

IMG_8965

Stella sticker in huvudet från övre däck på piratskeppet.  

Annonser

Vårkänslor i huset

Vilken dag vi vaknade till denna söndag, den första i januari. Solen strålade (ja så sent vaknade jag) och hela inramningen kändes enormt vårlik, som vore det en dag sent i mars. Men istället är det mitt i vintern, en vinter som inte ens tagit fart och där sug efter snö och vintersport fortfarande är stor men bara i sin linda.

Jag är jätteglad att det är mycket vinter kvar, men jag längtar så efter att upptäcka vårt hus under sommarhalvåret. Vi flyttade in 1 augusti och fick förstås en del sommar och höst, och visst njöt vi – men allt var så nytt. Vi var obekanta och lite rädda. Vi njöt men långt ifrån helt avslappnat.
Nu vill jag se varje säsong smyga sig på, jag vill sitta på altanen med mitt morgonkaffe och överraskas av att solen faktiskt värmer.

Altanen på bilden nedan ligger i österläge och jag har aldrig suttit där. Vår stora terrass ligger i norrläge, men är så stor så att solen alltid når dit – när det är sommarhalvår. Under vintern orkar inte solen upp ovan vårt höga hus. Däremot når den, tydligen, altanen nedan. Där ska jag sitta.

IMG_7550

Så i förmiddags gick jag ut och kände efter hur det kändes att dricka dagens första kaffe där. Solen sken i ansiktet och det kändes ljuvligt!

IMG_7551 Men däremot var det 0-gradigt ute. Upplevdes snorkallt.

Än har vi vinter, länge än, men när det blir riktig vår ska vi bli fina vänner jag och den där altanen. Och hela trädgården runt hela vårt hus. Can’t wait!

Och så ska jag ta ner den där tråkiga busken bredvid gången på bilden, och ta mig an även denna stengång som jag inte lagt lika mycket kärlek på som de andra (denna först och denna som är min stora stolthet hittills i trädgårdsväg). Det ser jag också fram emot!

Söndags-”jobb”

Oj vad vi har varit effektiva idag! Från en heldag utan förpliktelser i stan igår till en dag med massa fix hemma idag. Fast förstås först handbollsträning, ett försök till skridskoåkning (men tyvärr hade vi läst fel på tiderna för allmänhetens åkning), lunch och en tur till Nacka ridhus för bokning av Stellas knatteridning.

Det vi jobbat med idag har varit av allra mest fysiska sort. Vi fick nämligen 2 kubik ved levererat strax efter lunch… Vet ni hur mycket två kubik är? Sjukt mycket. Vet ni hur mycket ved väger? Sjukt mycket. Dessutom har vi förvaringen bakom en friggebod i ena hörnet av tomten och säcken med ved kom på uppfarten så långt därifrån man kan komma ungefär och inklusive tomtens rätt höga nivåskillnad. Det var mycket slit, inte minst för Henke som hade både jobbarbrallor och mössa på (tack Johan! 🙂 ).

IMG_6807

Här buret, staplat och klart några timmar senare. Och då hade även Henke fixat en temporär lösning på lite takproblem på friggan.

I säcken fick de sista lövhögarna plats, som legat ihopkrattade ett tag i väntan på bättre öde. Mörkret började sänka sig medan vi gnetade på…

IMG_6808

…och snart blev det beckmörkt. Vi flyttade om lite bland några lampor vid gången upp mot huset och jag gick loss med en sekatör i mörkret för att göra dem lite mer synliga. Det kan ha blivit precis hur som helst, att klippa tujor den här årstiden, helt utan plan och i totalt mörker är förmodligen inte vad som rekommenderas. Oh well.

IMG_6809Det låter säkert som en rätt jobbig dag men jag skulle hävda motsatsen. Det är så himla härligt att fixa i en trädgård till ett hus man älskar så. Göra saker bättre, i huset vi känner att vi liksom växer med.

Några som dock inte instämmer i att aktiviteterna var bra är mina leder. Idag har jag pressat dem till smärtgräns-max och betalar med extra ont när jag nu ligger i soffan på kvällskvisten med svullet bultande fötter och undrar hur extra ont jag kommer ha inatt och imorgon. Om jag är less? Eh. Så INIHELFVETE.

En fin lördag och nedsågade träd

Visst, jag ska inte påstå att den började helt bra. Den onda nacken har bofäst sig helt och hållet och med mastig halsont i halva halsen (ja, den där halvan som fått flera halsbölder. När ska jag ta tag i operation?!) fick den planerade träningsdejten avbokas. HotMojo hade annars varit just vad jag behöver.
Hur som, jag är hyfsat pigg iallafall och med ipren i kroppen kommer detta bli en toppendag. Solen strålar, våra vänner gifter sig och vi ska förstås närvara – älsk på bröllop! Och innan dess tänkte jag fixa hemma – jag är väldigt pepp på att göra lite mer höstfint i krukor runt huset och nya rabatter som visat sig.

Nya rabatter? Igår tog Henke ner ett buskliknande träd som gjort att vår tomt på ena sidan känts väldigt avdelad. Nu är det betydligt öppnare, vilken skillnad va?
Motorsågen visade sig inte fungera, så han sågade för hand. Snacka om naturlig träning.

IMG_5390.JPG
Inifrån – om man öppnar dörren möttes man tidigare av lite gräsmatta och sedan totalt buskage. Nu är det öppet mot den del som tillhör vår tomt, men sedan träd igen mot grannen så fortfarande tillräckligt lummigt.

IMG_5389.JPG

Kommer man nerifrån parkeringen tar man trappan upp. Den var rätt väl inbäddad tidigare, men inte nu längre. Nu är det öppet och välkomnande mot huset och med det betydligt trevligare. Vi ska ju givetvis fixa lite snyggare mot muren också, men det får bli till våren. Vi känner varken stress eller måsten med någonting, utan låter det vara hyfsat lust-styrt.

Det såg helt enkelt ut ungefär såhär nedifrån tidigare, från den gräsplätt som ändå är kanske 15*15 meter.

IMG_5346.JPG

Och nu ser det ut såhär.

IMG_5387.JPG

Gräsplätten här skulle kunna vara ett bra ställe att ha studsmattan på nästa år. Vi får nog gräva lite och bättra på med gräs in mot muren, och så lite blommor eller så allra närmast den. Uppepå muren är gjutna betonglådor, och där sätter vi nog några lägre buskar med blommor på. Vi vill förresten helst inte ha några barn som trillar ner där… Fast till vänster där höjdskillnaden är större sitter det redan täta tuijor som förhoppningsvis växer på sig lite snart.

IMG_5391.JPGh

IMG_5391-0.JPG
Flygbild från övervåningen.

Kroppsarbetet

Herregud alltså. Jag vet inte om jag suttit ner på hela dagen idag. Min ländrygg värker, fötterna känns som de är tre storlekar större än vanligt och träningsvärken mellan skulderbladen är det som känns minst rent allmänt men som jag en ”vanlig” dag förmodligen klagat högljutt (men nöjt) på.

Det känns som att det här med att flytta till hus är den mesta vardagsmotion man kan få. Jag är tacksam jag, även om jag någon gång kanske kommer tröttna på att springa i trapporna för sjuttioelfte gången på en och samma dag. Min aktivitetsnivå måste ha mångdubblats. Attans att jag inte har en sån där rolig armbandsdatorhistoria att mäta det med!

Jag har premiärklippt gräset idag, invigt den gräsklippare jag så mödosamt bäst-i-test-och-hundra-andra-artiklar-googlade fram och bestämde mig för. Ja, jag bestämde. Henke hatar att klippa gräs och jag finner det lite mer underhållande. Det är ju bra att vi gillar lite olika så vi kan jobba på olika håll. Vi köpte iallafall en batteridriven historia (Bosch Rotak 37 LI), den väger betydligt mindre vilket är bra eftersom vi har lite platåer på gården och olika områden att klippa. En får inte bli dumsnål på sånt där.

Sen gav jag mig på en av stengångarna upp till huset. Jag hade inte ens fattat att det var en hel stengång, då halva var övervuxen med gräs och mossa. Jag låg på alla fyra och slet med en liten räfsa. Jag inser nu att det finns något som heter fogkrats som kanske går ungefär 10 gånger lättare… En sådan får jag investera i imorgon, för jag har en annan lång gång kvar. Den är visserligen inte lika illa däran, och dessutom ska förstås denna gång först få en omgång med högtryckstvätten innan den blir helt klar.
Och vet ni? Jag ser fram emot det! Att fortsätta alltså. Galet.

20140808-000445-285701.jpg

I övrigt kramades vi hejdå med de återstående av besöken efter en lång och sen frukost idag och har haft vår första hemma-själva-dag. Mysigt det med. Snart en vecka i huset och det känns som en evighet. Eller iallafall tillräckligt lång för att känna sig hemma…. Det är ett bra betyg.