Hotellrecension: Hotel Riml – Hochgurl

Jag har tidigare recenserat Hochgurgl / Obergurgl här, och övriga inlägg finns under taggen Hochgurgl 2015. En egen recension av hotellet vi bodde på är dock på sin plats – Hotel Riml.

Hochgurgl är mer en hotellby snarare än en vanlig alpby, och antalet besökare är som jag tidigare berättat enormt få relaterat alla fantastiska backar. Det beror på att hotellen är färre men större och framför allt lyxigare. Traditionellt är det de med tjockare plånböcker som åkt till Hochgurgl / Obergurgl snarare än vanliga skidbums, och det konceptet är nytt för även oss, som vanligtvis besökt ställen med större variation. Jag klagar dock inte – liftköer och system är toppen och på Hotel Riml upplevde vi att vi fick det vi betalade för även om det inte var direkt billigt. Stället var verkligen schysst!

Hotellet allmänt
Hotel Riml ligger högt upp i systemet, på hela 2200 höjdmeter. Det tornar upp sig inbjudande mot bergtopparna och har flera härliga solterasser.

IMG_8730

IMG_8318

IMG_8315

IMG_8319

Det var blandat klientel på Hotel Riml, par såväl som kompisgäng och barnfamiljer. Gemensamma ytor var snygga och välskötta, personalen trevlig och serviceminded.

IMG_8311

Maten
På Hotel Riml bor du förslagsvis med halvpension (frukost och middag). Vi har kommit fram till att det konceptet är bäst, för efter en hel dags åkning är det mycket värt att ha riktigt god mat lättillgängligt istället för att behöva bylsa på sig igen och ge sig ut och leta (och sällan finna) bra mat. Det rimmar också bra med att sedan gå på sin höjd några trappor med sin trötta kropp och somna på två röda inför en ny intensiv morgon efter (för då står man ju i backen innan liftarna startar, förstås). Hellre då lägga after skin någonstans i byn eller systemet.

Frukosten på Hotel Riml var helt fantastisk, det saknades verkligen ingenting och allt var precis hur gott som helst. En riktigt härlig – och välbehövlig start på dagen.
Middagen bestod av 6 (!) rätter varje kväll. En enorm salladsbuffé inledde, en som man hade kunnat äta sig mer än nöjd med som huvudrätt. Därefter serverades en varm soppa, t.ex indisk linssoppa, ostsoppa med parmachips, jordärskockssoppa etc. Efter det var det dags för riktig förrätt. Till varmrätt fick man välja på två rätter (+ en vegetarisk) och de var med få undantag riktigt bra. Vi åt både god fisk (torskrygg, tonfisk) och kött (rostfbiff mm). Efterrätt orkade vi sällan men bet ihop för att njuta de kvällar då det t.ex var creme brulee. Nom. Allra sist stod ostbuffén uppdukad och det var nog bara ostälskarna jag och A som lyckades klara den ett par kvällar, men då avstod vi både soppa och efterrätt för att lämna plats.

IMG_9013

En kväll var det dessertbuffé och den var helt galen. På ett positivt sätt förstås – om man nu går igång på sånt. Jag är mer för förrätt, men testade valda bakverk. Bilderna nedan visar bara några få av många rader med godsaker, och på marängberget stod en passande pistmaskin.

IMG_9014 IMG_8493

Spa & Bastuland
En annan sak som är otroligt skönt att ha på hotellet man bor är relaxavdelning. Den på Hotel Riml var fantastiskt härlig! Poolen hade förstås gärna i mitt tycke fått vara en extra varm och inte bara normaltempererad, och jag saknade bubbelpool men inramningen var helt fantastisk med utsikt över alptopparna.

Mest värd att nämna är dock bastuavdelningen, som var enorm. Jag vet inte hur många olika typer av basturum det fanns, och det ena härligare än det andra. Vi svenskar är ju dock aningen mer pryda än de lokala gästerna som kör all in på nakenkonceptet. Det har varit samma sak på alla ställen vi varit och själv är jag inte tillräckligt bekväm att ta seden dit jag kommer i det här fallet. Att det fanns en ”textil sauna” av mer traditionellt snitt var bra i min värld.

IMG_8446

IMG_8507

Rum och faciliteter
Tyvärr måste jag säga att rummen inte var helt hundraprocentiga. Vi hade en tvårumslägenhet för två par och tre vanliga dubbelrum åt tre par och det var väldigt stor skillnad på dem. Olika storlek, olika fräscha, och inte minst olika utsikt. K&R som huserade i rummet nedan hade helt klart dragit vinstlotten, och vi i lägenheten var inte särskilt nöjda med den. Trist inredning, och rent allmänt känsla långt ifrån de fyra stjärnor hotellet har.

IMG_8780

Hotellet, eller om jag ska säga alpkomplexet, hade dessutom flera barer, en minigolfbana såväl som golfsimulatorer, fotbollssimulatorer osv så tröttnar man på skidåkning eller sommarens vandring så finns alternativ.
Men jag måste bara tillägga en sak – röka inomhus?! Kom igen Österrike, det där håller ju inte. Tänk vad mycket trevligare barerna hade varit annars!

IMG_8502

IMG_8505

Vi är helt klart nöjda med hotell Riml sammantaget, och inte minst skulle jag rekommendera det för någon som ska åka med lite yngre barn. Klockrent ställe!

Hochgurgl / Obergurlg – recensionen

Vi var i Hochgurgl en långhelg i februari och blev otroligt nöjda med den skidåkning som erbjöds. Här kommer min guide/recension, som kanske kan vara bra för dig som har funderingar på stället om du hört talas om det – eller helt enkelt vill ha inspiration till en alpdestination inte så många hittat till ännu.

Resan
Hochgurgl ligger nära Sölden, Öztal i sydvästra Österrike, nära Italien (man kan se Dolomiterna från toppen en klarblå dag) och vi flög till Innsbruck som ligger väldigt nära. Austrian airlines tog oss dit via Wien och SAS flög direkt hem. Flygtiderna lämnade en del att önska och flygplatsen är liten så jag är inte övertygad om att det är bättre än att istället flyga till München, men att bara ha 1,5 timme i bil från flygplatsen (varav en timme på motorväg) är förstås smidigt. Vi lät hotellet transportera oss. Det kostade ungefär samma som att hyra en bil, men det var skönt att slippa allt runtomkring med det – och när vi körde ner för de slingriga vägarna från Hochgurgl vid hemresan och snökedjorna smattrade mot hal snö var vi extra glada över det beslutet.

IMG_8300

Ett propellerplan tog oss den sista biten från Wien till Stuttgart.

Skidåkningen
Skibumen i sällskapet som just kommit hem från några veckor i Japan var inte den som jublade högst men som inte klagade heller – och det är ett ytterst gott betyg. Vi övriga – som i blandad skara älskar långa, välpreparerade pister eller för den delen spännande offpist – var mer än nöjda. Vi har många system på våra alp-CVs men blev verkligen nöjda med åkningen i Hochgurgl/Obergurgl. De två byarna där vi bodde i det förstnämnda var sammanbindna med en snabb kabin så med det blev utbudet toppen. Pisterna var hur fint preparerade som helst och en carvingälskare som jag fick rejält med njutning och saknade inte någonting överhuvudtaget i åkväg. Top noch! Offpiståkarna hade lite svårare att hitta ”rekommenderade” rutter. I Österrike väljer man nämligen att inte göra sådana uttalanden, men de hittade ändå många säkra och toppenfina områden de två dagar då vi hade rejält med snö såväl som de dagar då solen sken. Det fanns orörd yta och roliga områden alla dagarna, inte minst i Obergurgl. Inget offpist-mecka men den som söker hen ska finna, så att säga.
Systemet toppar på 3100 meter möh, erbjuder 110 pistkilometer och 24 liftar och åkning går längs branta bergskanter såväl som i backar med mindre lutning, och utsikten över omkringliggande glaciärer är mäktig. Det höga läget (och de många snökanonerna) gör att området har rykte om sig att vara allra mest snösäkert i hela Alperna, och är öppet från november till maj.

IMG_8535

IMG_8376

IMG_8531

Liftarna och köerna
Något av det allra bästa var att det inte existerade lifköer överhuvudtaget. Alltså på riktigt – noll. Möjligtvis var det någon som åkte upp med sittliften precis före oss så vi fick vänta tills grinden öppnade sig för oss tio sekunder senare men det var det. Helt otroligt! Det gör väldigt mycket för njutningen att slippa köa utan bara kunna åka direkt in. Kapaciteten är med andra ord betydligt högre än antalet besökare.
Liftsystemet är helt modernt med många nya liftar, snabba och bekväma sittliftar såväl som flertalet linbanor (”ägg”) och nästa år kommer en ny gondol som tar hela 10 personer så utbyggnad pågår.

IMG_8469

IMG_8509

IMG_8332

Byn och Boendet
En anledning till att det är så få personer i Hochgurgl/Obergurgl är att det mest finns lyxigare hotell. Större spainrättningar är mer regel än undantag så det är ett ställe som vänt (/vänder) sig till de något mer köpstarka gästerna. Det är inte ens en regelrätt by utan snarare en ”hotell-by” – några få men stora hotell ligger sida vid sida och det utgör byn. Charmigare finns, med andra ord.
Vi var jättenöjda med Hotel Riml (recension kommer). Rummen var av lite varierad kvalitet men spa-delen var fantastitskt härlig, maten väldigt god och läget på 2200 möh var mäktigt och hade förstås bästa ski-in ski-out läge. Värt! Smakar det så kostar det, brukar man säga, och det gjorde det. Båda, alltså.
Lite extra coolt är dock att byn ligger på 2200 möh – imponerande!

IMG_8554

Med sikte på vårt hotell nere i lilla byn som utgjordes av vårt hotell ihop med några till.

Restauranger/ mat och annat
Apropå informationen ovan ang. Hochgurgl som hotellby så är det i stor utsträckning på hotellen man äter. Vi hade halvpension vilket vi insett att vi föredrar – för vi åker hellre iväg någonstans i systemet/byn på after ski och spenderar de trötta kvällarna på hotellet och vet att vi får bra mat där. Nu ska dock sägas att after ski inte är något man ska ha stora hopp om i Hochgurgl/Obergurgl.
Jag kunde också sakna charmiga stugor/restauranger i backarna. I t.ex Zell am See låg de uråldriga små österrikiska hytterna utspridda i systemet på ett äkta sätt, men i Hochgurgl/Obergurgl fanns få sådana och bara några få och betydligt större restauranger. Inte lika charmigt – men prisläget var bra och lägena på restaurangerna likaså.

IMG_8680

Nybyggda topprestaurangen Top Mountain Star var ett fantastiskt fikastopp en klarblå förmiddag.

IMG_8667

IMG_8606

IMG_8595

IMG_8685

Sammantaget så tycker jag verkligen att Hochgurgl/Obergurgl var ett toppenställe. Jag kan möjligen sakna en charmig by så man ser lite mer (inklusive roligare after ski) men åkning och inramning såväl som allt annat ovan vägde upp med råge. Testa!

Stockholmsrestaurang: Farang

I flera månader har jag läst om Farang. Alla som varit på denna numera drygt två år gamla krog verkar övertygade – det är Stället med stort S för den som vill ha grym mat till ett okej pris i en riktigt härlig miljö.

Vi testade Farang i lördags och jag kan bara instämma i allt ovan. Men vi tar det i tur och ordning.

Farang är väldigt stort, en rejäl lokal med många bord men utan att för den sakens skull kännas mer stimmig än man vill (lite stimmig känsla är ju bara trevligt) och inramningen som är ungefär mörk, mörk, mörk och svart känns mystiskt härlig och inbjudande. Mysigt och sobert på samma gång, liksom.

IMG_8252

En vanlig meny finns, men allra populärast är att äta deras avsmakningsmeny. Det finns två varianter, där den med Farangs storsäljare säljs för 645 kronor och alternativet med ännu mer smakrika rätter kostar 690:-. Det är då 8 rätter som kommer in med lagom tempo under 2,5 timmar.

IMG_8205

Inledande CHA PLU BLAD MED RIVEN ANKA, tamarind, litchi, thaibasilika hade alla rätt. Snygg och enormt god.

IMG_8206

Rätt nummer två SASHIMI PÅ VIETNAMESISKT VIS,  asiatiska örter, svartrisvinägerdressing hade jag kanske föredragit annan fisk än hälleflundra i, men inget fel på smakerna.

IMG_8207

SOFTSHELL CRAB med  grön mango, mynta, pomelo, grön ´nahm jim´, jordnötter var rejäl och riktigt god. Frityrdeg lite i överkant men fantastiska smaker.

IMG_8209

Absolut godaste rätten var KRISPIG GRIS MED PALMSOCKERKARAMELL,  knaperstekt gris, risvinäger, rostad lök. Helt magiskt god, och en sådan där rätt jag kommer kunna drömma våta drömmar om under en lång tid framöver. Köttet fullkomligt föll isär, och smakerna kittlade gommen.

IMG_8210

THAI-ROTIBRÖD, PHENANG CURRY var något av en mellanrätt. Jag älskar penang curry och den var ett trevligt mellanspel.

MORNING GLORY, ´SALT & PEPPER´ TOFU,  vattenkrasse, pak choy, krispig gyllene silken tofu var kvällens tråkigaste rätt, tycker jag, men så är jag inte riktigt någon tofuälskare heller.

IMG_8211

KALVKIND ´SEREMBAN´  långbakad kalvkind, aromatisk chilibuljong,
sallad på mynta och böngroddar var ännu en riktig fullträff med otroligt gott kött och grym sås ihop med helt rätt krispighet i tillbehören.

IMG_8212

Efterrätten ´HOLA HOLA 11´ thaimarinerad frukt, sockerärtor, granatäpple,
vaniljkokoslag, mango-ananassorbet var fantastiskt god om än lite väl söt. En perfekt avslutning på middagen och efter den var man mer än nöjd.

IMG_8216

Farang har som sagt varit väldigt haussat och jag hade enormt höga förväntningar. Förutom att jag hört gott om stället så fullkomligen älskar jag asiatiska smaker och jag blev verkligen inte besviken av Farangs galet goda smaker. De levde upp till mina höga förväntningar.

Riktigt samma finess som andra krogar i samma klass vet jag inte om jag tycker att Farang har, men jag skulle verkligen rekommendera stället till vem som helst utan att vara det minsta nervös för att någon skulle bli missnöjd. Det är enormt bra, kvalitativt och vällagat på alla sätt och vis och inramningen är härlig. Hyfsat prisvärt känns det också.
En stabil fyra på gränsen till stark sådan säger jag. Testa!

Restaurang Stockholm: Nytorget 6

I måndags var jag för första gången på Nytorget 6 som jag hört väldigt mycket om på slutet. Det är en av de mesta snackiskrogarna i Stockholm, inte för att det är någon ”fin-fin”-restaurang utan ett väldigt lyckat kvarterskrogskoncept med det lilla extra.

Jo. En väldigt trivsamt ställe var det helt klart, och jag förstår att det är fullbokat varje dag och till och med svårt att få ett spontant bord för tre en måndag. Skönt, avslappnat, klassiskt och modernt på samma gång.

20140604-233514-84914189.jpg

20140604-233513-84913491.jpg

20140604-233512-84912795.jpg

20140604-233514-84914934.jpg

Jag som älskar förrätter valde fyra smårätter istället för förrätt/varmrätt. Så vad har jag att säga om dem då? De var goda, välgjorda och fina men någon direkt smaksensation var det inte. Inga härliga kombinationer som överraskade eller så. Men det kanske inte är det som är grejen med Nytorget 6? Gott men okomplicerat och kärleksfullt som de själva beskriver det var kanske just vad det var. Och sugen på att gå tillbaka är jag helt klart – men då siktar jag nog på att slå på lite större med riktig förrätt och varmrätt. Det får nog bli en fredag eller lördag, tror jag minsann. Förmodligen kommer stället mest till sin rätt då.

20140604-233415-84855266.jpg
Jordärtkockssoppa med skogssvamp, rökig lax i tunna skivor med avocado, tupplår med japansk majonnäs och koriander och avokadotaco med tomat och koriander.

Lunch på Linje Tio, Hornstull

Jag har många gånger varit på väg till Linje Tio i Hornstull, men aldrig fått ett okej bord att sitta vid. Det är helt enkelt kört att ta en spontanmiddag på det stället pga högt tryck. Att det konstant är fullbokat är inget konstigt dock, stället är hur härligt som helst med grym atmosfär och inramning. Maten på kvällen kan jag således inte säga så mycket om, men idag blev det en lunch där iallafall.

20140410-202913.jpg

Jag var ansvarig för dagens lunch med ett av teamen jag jobbar i, ett ansvar vi snurrar runt mellan de cirka 10 vi är för de gånger vi går på gemensam lunch vilket är ungefär en gång i månaden. VI fick ett helt eget rum på en inbyggd balkong, se uppe i bild. Klockrent! Är man ett gäng på runt 10 ska man helt enkelt absolut ha Linje Tio i åtanke om man vill ha en utemiddag i schysst inramning men lite avskiljt.

20140410-202920.jpg

Lunchen var riktigt god, brässerad koljafilé med smörstekt blomkål och citronrisoni var vällagad och fräsch. 115:- får ses som ett värdigt pris för den lunchen, men en vanlig bryggkaffe skulle det kunna bjudas på kan jag tycka.

Linje 10 kommer det garanterat bli fler gånger – framför allt till middag då – men som sagt, se till att boka bord. Och ta på de där glasögonen med tunga, svarta bågar om du har ett par så du smälter in. Vi snackar ju ändå på Hornstull och Stockholm mesta Hipsterområde av Hipsterområden och en restaurang i sweet spot i den kategorin. Och förresten, när du bokar bord se till så du trycker rätt i knappvalet så du inte råkar göra en bokning hos barberaren istället för restaurangen. Gotta love it. 🙂

Surfplatta för barn – Samsung Galaxy tab 3 7 – recensionen

Förvänta er ingen super-recension som tar allt i beaktande, men jag tycker ändå det är dags att jag berättar lite om vad vi tyckte om surfplattorna vi köpte. Jag har fått frågan från flera håll.

Våra barn fick alltså en varsin Samsung Galaxy 3 7 i julklapp inför resan, och de kostade då (i november 2013) 990:- styck. Det kändes som ett lagom pris för en surfplatta åt små barn (3 och 5). Med det sagt så ska man förstås inte förvänta sig att få en iPad liksom. Men det är ett himla bra alternativ åt barn, eller kanske de lite äldre som ger sig på sin första surfplatta eller kanske den som vill ha en enklare platta som tar mindre plats som komplement till iPad men som inte vill kosta på en iPad mini. Lite så.

Det finns en bra poäng med att köra en Windows-baserad platta (så länge inte hela ens maskinpark består av Mac-produkter). (Update: det är android men är mer kompatibelt med PC och annat är det jag försöker säga) Det är enkelt att använda den, man känner igen sig i utforskaren, man kan ansluta externa enheter via mini-USB osv. Det är en frihet och enkelhet jag saknar hos iPad. Vi var länge inne på att köpa en extern hårddisk och ha filmer etc på och köra via trådlöst wifi – men tack och lov att vi tänkte om säger jag bara. Istället köpte vi ett minneskort (SD-kort) på runt 30 GB till varje platta och det kostade bara några hundra och rymde gott och väl ett helt gäng filmer såväl som en massa foton och filmsekvenser (som Stella gick loss på). Enklare blir det inte!

Barnen, som tidigare bara använt Mac, reflekterade inte ens över att den fungerade annorlunda utan lärde sig direkt navigera i gränssnitt och funktioner.

Att det är en kamera i är ju för övrigt en hit. Fatta att vara 5 år och själv få fota saker man upplever och som man tycker är fint. Jag tror nästan att det var Stellas bästa med plattan, även om jag kunde tycka att kameran var väl risig. Inte som iPhoneklass direkt.

Batteritiden var bra och det gick också väldigt snabbt att ladda upp den igen när det väl tog slut.

Vi upplevde inte alls skärmen som liten och inte barnen heller, de såg nöjt på film på plattorna. Den har ju faktiskt samma storlek som de bärbara dvd-s vi jobbat med de senare åren. Skärmen är ljus och har bra upplösning – jag saknade ingenting där. Formatet är verkligen grymt smidigt, jag fick plats med båda plattorna i min lilla MJ-handväska…

Möjligtvis var plattan snäppet långsammare att reagera på alla tryckningar och så, men det var inte heller något jag upplevde som ett problem. Fullt bra, liksom, vi upplevde aldrig några störande fördröjningar i film eller annat. Barnen körde på med sina spel, både sina vanliga och några nya, och bara möjligheten att använda plattan till mer än att bara titta på film är ju så mycket mer värt än de där DVD-spelarna. Nu hemma kör de program och filmer via Netflix/SVTplay/etc också.

Att ha plattor med på resan var verkligen så otroligt mycket värt. Barnen tittade om kvällarna när vi inte ville gå hem till rummet ännu, och tog en paus ibland dagtid också. De vill ju också slappa och kan inte läsa än, så varför inte..? Det var en hit för hela familjen. Och tänk, vi fick ha iPhone och iPad ifred – jubel och fanfarer!

Så. Högsta rekommendationer för dessa surfplattor. Och du, skaffa gärna hörlurar till också…. bara ett tips. Och ett bra fodral också, de vi köpte kunde vridas i 360 grader och tålde ett gäng stötar (ja, det testades tyvärr…). Runt 100 kronor här.

20140122-173737.jpg
Bilden av tre som njuter av lugnet på stranden.

Stella gjorde också en klockren recension. ”Mamma, det här är den bästa julen någonsin.” Jag förväntade mig en analys av slaget hon ofta gör – mysig och känslosam, typ ”för att vi är tillsammans och har det så bra på semestern”. Nejdå. ”För jag har fått en alldeles egen padda*”. 😊
*padda/pladda/iPad/surfplatta. Kärt barn har många namn.

Hokus Pokus Alfons Åberg

Det var ju verkligen en gullig film, den i rubriken. Och ännu gulligare var mina barn, och liksom hela grejen med att gå med dem båda på en längre bio (75 minuter) och tänka att de blivit så stora ändå, och sköter sig så fint. Fika före och utflykten blev bra många timmar idag på eftermiddagen och jag behövde inte säga till ordentligt en enda gång. De bara hängde på, umgicks och njöt och var allmänt härliga.
De är härliga, de där stunderna då man känner sig på andra sidan. Andra sidan av de allra mest intensiva åren, dvs.

20130901-214358.jpg

Båda tyckte att filmen var toppenbra. Stella, som är just fyllda 5, brukar gilla lite ordentligare filmer numera men man ska inte luras att tro att de är äldre än vad de är. De gillar sånt här också. Lätt att ta till sig och en gullig story med lite pedagogiska lärdomar i. Sen har han, tack och lov, förnyat sig, den där Alfons pappa. Ingen pipa längre och så satt han lutad över en smartphone och var oengagerad i sina svar istället för en tidning. Haha! Fast han är väl fortfarande 36 ändå, trots sin aningen gubbiga framtoning?! 🙂
Boende i lägenhet och häng i parken, lätt att känna igen sig i den och det känns modernt på nåt sätt, och inte såg jag samma hemska könsstereotypa beteenden som i böckerna heller (har enormt svårt för Alfons och Milla m fl). Sen kan man diskutera nödvändigheten i att barnen kallar varandra ”tönt” (som övergripande skällsord snarare än just med den innebörd vi förknippar tönt med), men jag antar att det är lite verklighet över den och hellre då kunna diskutera att det är fel och så med sitt barn än att bara sticka huvudet i sanden gällande sånt.

20130901-214629.jpg

 

Nej, ni föräldrar kommer inte tycka att det är särskilt roliga 75 minuter till skillnad från om man hänger med på en Disney-film med dolda vuxenskämt och häftig animering, men för barnens skull ska ni absolut gå och se Hokus Pokus Alfons Åberg.

 

Orangeriet, Kungsholmen

Jag såg att Melkers nya ställe, Orangeriet, sågades på Allt Om Stockholm.

Främst pga riktigt risig service.

Jag kan bara hålla med.

För två veckor sedan när det var dags för träna-middag-tjejkväll (återkommande event varannan vecka) så hade vi siktat in oss på just Orangeriet. Man kunde inte boka bord men en chansning skulle vi göra.

Vi kom dit. Haffade en hovmästare som slött informerade att det bästa var att ta en drink i baren och spana efter bord. Vi ville inte ha drink, vi var nytränade och rejält hungriga. Vi är lite underbemannade, upplyste han. Så vi tolkade honom som att det var huggsexa om borden. Inga konstigheter, med tanke på ”café”-konceptet.

Vi lyckades hitta ett bra bord. Som vi själva fick torka av med en servett, för det var inte gjort sedan gästerna innan.

Försökte få kontakt med en servitris flera gånger. Inget resultat. Gick själva och tog några menyer från ett bord. Försökte åter få kontakt med någon i personalen. Inget resultat. Gick iväg och haffade en servitris och frågade om vi skulle beställa i baren eller vid bordet. Fick till svar ”Alltså, just nu tar vi inga matbeställningar. Vi har en liten paus på det”. Vi förstod ingenting, och hon försökte jäkta vidare. Jag höll dock kvar hennes uppmärksamhet och frågade vad hon menade – kunde vi inte få mat? Och då sa hon att det kunde ta lååååång tid att få mat, så just nu tog de inga matbeställningar alls. ”Ta en drink”, var hennes råd.

Eh, vi var på ett ställe som vill bli uppskattade inte bara för sina drycker utan även för sin mat. Orangeriet är kanske inte huvudsakligen en restaurang, med väl en bar/café med stort fokus på god mat – som också är prisad därefter. Sorry, men (enbart) en drink var inte vår plan just då – och nog sjutton borde man kunna få lite mat då, kan tyckas. Upplägg för personal mm borde vara anpassat därefter.

Det här var alltså klockan 19.00. Mitt i mat-tid. En onsdag med skönt väder, tillräckligt varm för att sitta ute, som gjort för en kväll på ett ställe som mysiga Orangeriet.

Så vi gjorde det enda rätta – lämnade bordet och gick därifrån.

Så jag förstår exakt vad man pratar om i Aftonbladets recension. Underbemannade? Kan inte ta matbeställningar? Det låter helt sjukt på en sån krog. Jag hoppas på bättring, för stället som sådant är riktigt mysigt.

Sofi Fahrmans chic-litpremiär

Jag erkänner. Jag är en sucker för chic-lit. Jag kan bara inte undvika att underhållas av böcker i den här gengren. Visst föredrar jag mer givande böcker, men att helt kunna koppla bort hjärnan och bara underhållas, det är rätt skönt.

Imorse såg jag Sofi Fahrmans nyutkomna bok Elsas mode få hela 4 plus i morgon-TV’s recension. Så mycket brukar inte böcker i den gengren komma upp i… En måste-läsa med andra ord. Ska man kanske till och med orka köpa den inbundna varianten istället för att vänta på att den kommer ut på pocket?

183154c4800674b8

Det enda jag inte gillar med Sofi Fahrman är att hon bor i New York. Jag blir så sjukt avundsjuk, helt enkelt.