Reseinspo: Bästa resmålen 2015 och Tasmanien

Häromdagen publicerade Vagabond en lista över de 25 bästa resmålen 2015. Riktigt rolig läsning, som allra oftast från Vagabond. Jag följer dem på Facebook och får ofta upp intressanta artiklar i mitt flöde.

På plats nummer 4 kommer något så avlägset som Tasmanien. Det är en liten ö som ligger söder om Melbourne, dvs söder om Australiens mest sydostliga udde.

Såhär skriver Vagabond om Tasmanien i artikeln ovan:

4. Årets äventyr: Tasmanien, Australien

Djävulens hem

Det finns kartor där ön helt glömts bort. Men för den som satt sin fot på denna mycket speciella plats strax söder om Australiens kust är Tasmanien oförglömligt. Stundtals kargt och dramatiskt, med vilda forsar, lodräta klippor och hemliga vattenfall. Ibland mjukt och böljande, med sköna sandstränder och lummiga skogar.
Ön som är döpt efter holländaren Abel Tasman, den europé som först siktade den, är som gjord för vandring, forsränning, cykling, klättring och havskajakpaddling. Och här finns verkligen vildmark i ordets sanna bemärkelse. Stora delar av ön kan bara nås till fots, eller ses från luften. Vädret är oberäkneligt, så den rutinerade planerar för vinande regn och brännande sol – på en och samma dag.
En känd invånare, som dock få har turen att se i det vilda, är den tasmanska djävulen. Ett skyggt och nattaktivt pungdjur, som tyvärr minskar i antal.

Passar för: vildmarksälskare och äventyrare.
Bäst tid att åka: sommaren (dec–mars) är populärast men hösten (april och maj) är ofta vacker.
Så tar du dig hit: flyg till Sydney eller Melbourne och därifrån vidare till Hobart eller Launceston.
Restid: minst 29 timmar.

Och jag håller med. Platsen är enormt speciell, och jag kommer aldrig glömma mitt besök där i april 2001 – när hösten var som vackrast. Den dramatiska naturen, det imponerande Cradle Mountain som vi vandrade (och bokstavligen klättrade) upp på, vackra stränder, djupa skogar och ja – visst såg vi djurlivet också. Vi hade turen att se den tasmanska djävulen en sen kväll på campingen, och med minibussen vi hyrt körde vi på en känguru.
Men allra mest minns jag naturen och äventyret. Det var oförglömligt.

Här kommer några gamla scannade Tasmanien-bilder av varierad kvalitet, och med det kickar jag igång några nostalgiinlägg från min termin i Melbourne, Australien – rakt av från mina resedagboksinlägg när det hände år 2001. För jag såg mer än Tasmanien. Som mina australiensiska korridorsvänner sa ”Du har sett mer av Victoria på en termin än vad jag har sett i hela mitt liv”.

4912980_14288558 4912982_19544371 4912984_30398158 4912992_30398162 4912994_30398169 4912996_30398167 4912999_30398171 4913001_30398176

Annonser

Julafton

Vi lyckades faktiskt få en väldigt bra julafton ändå. Tror jag alla i familjen tyckte.

Direkt Stella vaknade vid 8 (Max betydligt tidigare än så) fick hon (de) attackera julklapparna. Än har hon inte fattat dyrare och billigare eller fler eller färre, vår härliga dotter. Hon var sååå glad över allt (som sagt 3 var; kikare, snorkelset och ett magnet-fiskespö för Stella, stapelbollar, kulspel och en bok för Max samt Blixten- och Bärgarn-bilar ihop). Behövs inte mer. Tänk om vi kunde hålla den inställningen längre!

Så förmiddagen ägnades åt rejäl finfrukost hemma, massa lek, kolla Hitta Nemo ihop (mysigt, kanske Disney-klassiker kan bli julaftonsmorgon-tradition för oss?) osv. Barnen åt lunch hemma innan vi begav oss iväg för att verkligen göra Hunter Valley.

Vi åt god lunch på en vingård/Deli, också en värdig jullunch faktiskt. Sen åkte vi runt och tittade på fina omgivningar och besökte ett gäng vingårdar och gjorde provningar. Gilla!

Fram emot kvällningen mellanlandade vi hemma innan vi åkte till Hunter Valley Gardens. I denna stora, fina park pågick en ljusshow vi ville se. Alla träd och buskar var klädda i ljusslingor, på ett superfint, roligt och tacky sätt på samma gång. Stella älskade det och sprang runt ljusskulpturerna på ett lätt maniskt sätt. Gulligast var Storybook gardens, där scener ur sagoklassikerna var uppbyggda (som stort pepparkakshus ur Hans och Greta t.ex) och nu kompletterade med ljus. Fint.
Stella träffade tomten som inte fick någon kram men väl en High five. 🙂
Vi satt också i en slänt med utsikt över en fin damm och såg en julteater för barnen. Det var så himla mysigt, och gav ordentligt med julstämning trots den annorlunda inramningen i övrigt. Den stunden kommer jag alltid minnas och förknippa julen 2011 med.

Vi stannade kvar så länge som möjligt för att se ljusen i så mycket mörker som möjligt – blir ju bara coolare med tiden. Men middagen (för mig och H) återstod så vid halv 9 åkte vi till en fin restaurang nära hem och åt en riktig klassmiddag. Ingen julskinka eller Jansson så långt ögat kunde nå…

Hemma somnade världens härligaste och duktigaste barn om på en gång och vi summerade en alldeles utmärkt julafton och packade åter väskorna inför avfärd på juldagens morgon.

20111225-150146.jpg

20111225-150156.jpg

20111225-150210.jpg

20111225-150227.jpg

20111225-150239.jpg

20111225-150251.jpg

20111225-150308.jpg

20111225-150329.jpg

20111225-150353.jpg

20111225-150405.jpg

20111225-150419.jpg

20111225-150428.jpg

20111225-150439.jpg

20111225-150448.jpg

Hunter Valley – Brokenback Bar

Det fick bli dan före doppardan-middag på närmaste restaurangen igår – The Brokenback Bar, ett lite enklare ställe med tapas, bbq och vedugnspizza. Vi åt osttallrik och svamp/tryffel-pizza och såg ut över spöregnet över de stora fälten med vinrankor.

Sen åkte vi hem tidigt och slog in de få julklappar som familjen har att jobba med i år. Julkänsla? Eller huuuur. 🙂

20111225-141523.jpg

20111225-141539.jpg

20111225-141609.jpg

Hunter Valley – The Grange on Hermitage

Imorse – dan före dan – hämtade vi hyrbilen på Hertz bara en knapp kilometer från hotellet. Vi är ju rätt mobila ändå, den biten avverkades utan problem med ryggorna på.

Det var en aning skillnad mot trucken vi körde i Nya Zealand. För nu fick vi en liten fräsch bil med bara 130 mil på nacken. Tack för den!
Vi hade dessutom blivit tilldelade en aningen större bil än den Toyota Yaris vi tydligen bokat, en Corolla. Det var tur det, för annars hade det inte funnits en chans i världen att vi skulle få plats. Tack igen.

Vi anlände vingården på eftermiddagen och checkade in i en väldigt fin egen stuga med bra med yta för barnen. Så det var kanon, även om vi gärna hade sett en restaurang på gården. Ajdå.
Det ligger dock hur många som helst runt omkring så vi lär inte behöva vara vara hungriga. Hunter Valley är verkligen packat med vingårdar, så himla stort!

Det känns skönt med ett eget större boende där vi kan försöka få till lite julmys så gott det går. För hur än det är så är det alltid lite deppigt med just julafton borta, kan jag tycka. Jag vänjer mig aldrig helt, trots att vi spenderat tre av de senaste fem jularna utomlands (Kambodja, Thailand, här).

Sydney dag 1 – Darling Harbour och regn

Det kändes nästan som att vi fick en bonusdag tack vare tidsomställningen, även om just den var ganska liten – blotta två timmar.
För trots en inte alltför tidig morgon var vi vid hotellet strax efter lunch.

Efter att ha anlänt i regn sprack det upp lagom tills vi var uppackade och redo för stan.
Bra tajming tyckte vi, och när vi landade i Darling Harbour på eftermiddagen samtidigt som lite jetlaggade barn somnade och solen började lysa ordentligt fanns ju inget annat än att slå sig ner och njuta härligt ställe. Och en öl.
Ruggigt nice!

När de vaknat gick vi till en enorm lekpark i samma område. Lycka för Stella! Som han åka en rutschkana innan det började regna. Mindre bra tajming för henne med andra ord.

Sen slutade det inte. På. Hela. Kvällen.

Vi strosade i shoppingcenter (inte allt för kul, och då framför allt inte senare när alla slutat jobbet och skulle julhandla – hets, stress, kaos). På gatorna var också mycket folk. Smarta med paraply och regnskydd åt eventuella vagnar. Vi saknade allt sånt.

Så den upplevelsen var väl inte allt för trivsam. Vi landade fram emot kvällningen på en restaurang nära vårt hotell därvid åt en snabb och enkel middag innan tidig kväll för oss alla. Och 9 timmars sömn (för oss).

20111220-202915.jpg

20111220-203002.jpg

20111220-203021.jpg

20111220-203047.jpg

20111220-203102.jpg

20111220-203117.jpg

20111220-203136.jpg

20111220-203148.jpg

Bye Bye Fiji

Fina Raffles Gateway (stora superfina rum – riktiga lägenheter/sviter, fräscht, härlig pool) fick avsluta vår Fijivistelse. Däremot valde barnen att inte uppskatta de sköna och stora sängarna utan drog till med sämsta natten hittills. En av våra enda morgnar med väckarklocka (06.30). Dålig tajming. Febrig Max strulade i början av natten för att vid halv 2 vakna mer eller mindre helt och inte somna om förrän halv 4. Stella drog till med lite illamående och kräks vid ettsnåret. Joråsåatte.
Så inför resans kanske jobbigaste?? flygning var vi inte så väl rustade. 4,5 timmar dag är ju liksom rätt långt, och därmed värre än längre nattflygningar.

Hela incheckningsproceduren gick ovanligt smidigt, mindre än en timme efter att vi lämnat vårt hotellrum var vi vid gaten – rekord?!
På sedvanligt Fiji-manér spelade och sjöng en avskedskommité till våra barns förtjusning, mycket dans och klappa händerna där. 🙂

Vl i planet somnade Max rätt snart i H’s famn vilket uppskattades (mysigt, hur ofta händer det liksom?) så han lade ner Max i baby coten hyfsat motvilligt. 🙂 Denna tog 14 kg, de är ofta större än man tror kan vi konstatera.
Han flyttade sen över till H igen efter ett kort uppvak och sov länge.
Konstant glada miner hade de båda, och timmarna gick fort. Bra betyg, lätt en stark 4-a för den resan!

Resten av resan förflöt väldigt bra – snabbtåg från flyget till Museum Station, kånka ryggor i Sydney-regn och så in på vårt hotell Travelodge nära Hyde Park.

Och med det Hej Sydney!

20111219-163116.jpg

20111219-163141.jpg

20111219-163156.jpg
Riktigt stort plan från Fij

Reseplanerna går framåt

Varje kväll spenderar vi i soffan med en varsin dator i knät. Googlar och läser om alla resmål, letar febrilt efter boenden som verkar bra och passar såväl familjen som planerna och plånboken. Delar med oss av det vi hittar, funderar och diskuterar. Längtar.

Det är nu, när vi börjar detaljplanera, som resan blir verklig. Att ta till sig att vi ska iväg i tre månader till en massa ställen är svårt, men när det kommer ner till några nätter på just det där stället så går det att ta till sig på ett annat sätt.  

Igår konfirmerades bokningen på vingården i Hunter Valley, The Grange on Hermitage, som låter så galet nice. I samma veva bokade vi också hyrbil för de dagarna, givetvis med bilbarnstolar (bakåtvända enligt hemsidan, hoppas det stämmer). En sak som är bra med Nya Zealand och Australien!

Igår kväll bokade vi boende i Auckland, där vi har ett par nätter när vi landar i Nya Zealand och en innan vi åker vidare. Auckland City Oaks heter det och är också rosat på Tripadvisor, och har lägenhetsstuk vilket passar super. Smidigt att kunna göra lite mat åt barnen hemma, och framför allt frukost.

Nu är det sökningar om Fiji som gäller, och det är svårt. Vi är helt nollställda gällande Fiji, vet inte vilken ö man ska till, hur man bör bo, eller något. Lyxproblem, ja… Men lite frustrerande är det att utgå helt ifrån noll. Jag känner liksom ingen som varit där senaste åren.
Well well… några kvällar till framför våra datorer så är säkert även Fiji i lås. Vi har 10 nätter där och vill iallafall till ett par olika ställen. 

Denna vecka ska vi också ta tag i lite annat administrativt, som försäkringar, pass åt Max, vaccinationer, studera lägenhetshyresavtal och lite sånt. Som inte är så lite, när man tänker efter. Nödvändiga ont, ganska tråkiga saker egentligen men ändå lite lite kul när det är del av reseplanering. Vi är fokuserade. 🙂

Auckland – även kallat City Of Sails – enligt Wikipedia.