Hotellrecension: Hotel Riml – Hochgurl

Jag har tidigare recenserat Hochgurgl / Obergurgl här, och övriga inlägg finns under taggen Hochgurgl 2015. En egen recension av hotellet vi bodde på är dock på sin plats – Hotel Riml.

Hochgurgl är mer en hotellby snarare än en vanlig alpby, och antalet besökare är som jag tidigare berättat enormt få relaterat alla fantastiska backar. Det beror på att hotellen är färre men större och framför allt lyxigare. Traditionellt är det de med tjockare plånböcker som åkt till Hochgurgl / Obergurgl snarare än vanliga skidbums, och det konceptet är nytt för även oss, som vanligtvis besökt ställen med större variation. Jag klagar dock inte – liftköer och system är toppen och på Hotel Riml upplevde vi att vi fick det vi betalade för även om det inte var direkt billigt. Stället var verkligen schysst!

Hotellet allmänt
Hotel Riml ligger högt upp i systemet, på hela 2200 höjdmeter. Det tornar upp sig inbjudande mot bergtopparna och har flera härliga solterasser.

IMG_8730

IMG_8318

IMG_8315

IMG_8319

Det var blandat klientel på Hotel Riml, par såväl som kompisgäng och barnfamiljer. Gemensamma ytor var snygga och välskötta, personalen trevlig och serviceminded.

IMG_8311

Maten
På Hotel Riml bor du förslagsvis med halvpension (frukost och middag). Vi har kommit fram till att det konceptet är bäst, för efter en hel dags åkning är det mycket värt att ha riktigt god mat lättillgängligt istället för att behöva bylsa på sig igen och ge sig ut och leta (och sällan finna) bra mat. Det rimmar också bra med att sedan gå på sin höjd några trappor med sin trötta kropp och somna på två röda inför en ny intensiv morgon efter (för då står man ju i backen innan liftarna startar, förstås). Hellre då lägga after skin någonstans i byn eller systemet.

Frukosten på Hotel Riml var helt fantastisk, det saknades verkligen ingenting och allt var precis hur gott som helst. En riktigt härlig – och välbehövlig start på dagen.
Middagen bestod av 6 (!) rätter varje kväll. En enorm salladsbuffé inledde, en som man hade kunnat äta sig mer än nöjd med som huvudrätt. Därefter serverades en varm soppa, t.ex indisk linssoppa, ostsoppa med parmachips, jordärskockssoppa etc. Efter det var det dags för riktig förrätt. Till varmrätt fick man välja på två rätter (+ en vegetarisk) och de var med få undantag riktigt bra. Vi åt både god fisk (torskrygg, tonfisk) och kött (rostfbiff mm). Efterrätt orkade vi sällan men bet ihop för att njuta de kvällar då det t.ex var creme brulee. Nom. Allra sist stod ostbuffén uppdukad och det var nog bara ostälskarna jag och A som lyckades klara den ett par kvällar, men då avstod vi både soppa och efterrätt för att lämna plats.

IMG_9013

En kväll var det dessertbuffé och den var helt galen. På ett positivt sätt förstås – om man nu går igång på sånt. Jag är mer för förrätt, men testade valda bakverk. Bilderna nedan visar bara några få av många rader med godsaker, och på marängberget stod en passande pistmaskin.

IMG_9014 IMG_8493

Spa & Bastuland
En annan sak som är otroligt skönt att ha på hotellet man bor är relaxavdelning. Den på Hotel Riml var fantastiskt härlig! Poolen hade förstås gärna i mitt tycke fått vara en extra varm och inte bara normaltempererad, och jag saknade bubbelpool men inramningen var helt fantastisk med utsikt över alptopparna.

Mest värd att nämna är dock bastuavdelningen, som var enorm. Jag vet inte hur många olika typer av basturum det fanns, och det ena härligare än det andra. Vi svenskar är ju dock aningen mer pryda än de lokala gästerna som kör all in på nakenkonceptet. Det har varit samma sak på alla ställen vi varit och själv är jag inte tillräckligt bekväm att ta seden dit jag kommer i det här fallet. Att det fanns en ”textil sauna” av mer traditionellt snitt var bra i min värld.

IMG_8446

IMG_8507

Rum och faciliteter
Tyvärr måste jag säga att rummen inte var helt hundraprocentiga. Vi hade en tvårumslägenhet för två par och tre vanliga dubbelrum åt tre par och det var väldigt stor skillnad på dem. Olika storlek, olika fräscha, och inte minst olika utsikt. K&R som huserade i rummet nedan hade helt klart dragit vinstlotten, och vi i lägenheten var inte särskilt nöjda med den. Trist inredning, och rent allmänt känsla långt ifrån de fyra stjärnor hotellet har.

IMG_8780

Hotellet, eller om jag ska säga alpkomplexet, hade dessutom flera barer, en minigolfbana såväl som golfsimulatorer, fotbollssimulatorer osv så tröttnar man på skidåkning eller sommarens vandring så finns alternativ.
Men jag måste bara tillägga en sak – röka inomhus?! Kom igen Österrike, det där håller ju inte. Tänk vad mycket trevligare barerna hade varit annars!

IMG_8502

IMG_8505

Vi är helt klart nöjda med hotell Riml sammantaget, och inte minst skulle jag rekommendera det för någon som ska åka med lite yngre barn. Klockrent ställe!

Hochgurgl / Obergurlg – recensionen

Vi var i Hochgurgl en långhelg i februari och blev otroligt nöjda med den skidåkning som erbjöds. Här kommer min guide/recension, som kanske kan vara bra för dig som har funderingar på stället om du hört talas om det – eller helt enkelt vill ha inspiration till en alpdestination inte så många hittat till ännu.

Resan
Hochgurgl ligger nära Sölden, Öztal i sydvästra Österrike, nära Italien (man kan se Dolomiterna från toppen en klarblå dag) och vi flög till Innsbruck som ligger väldigt nära. Austrian airlines tog oss dit via Wien och SAS flög direkt hem. Flygtiderna lämnade en del att önska och flygplatsen är liten så jag är inte övertygad om att det är bättre än att istället flyga till München, men att bara ha 1,5 timme i bil från flygplatsen (varav en timme på motorväg) är förstås smidigt. Vi lät hotellet transportera oss. Det kostade ungefär samma som att hyra en bil, men det var skönt att slippa allt runtomkring med det – och när vi körde ner för de slingriga vägarna från Hochgurgl vid hemresan och snökedjorna smattrade mot hal snö var vi extra glada över det beslutet.

IMG_8300

Ett propellerplan tog oss den sista biten från Wien till Stuttgart.

Skidåkningen
Skibumen i sällskapet som just kommit hem från några veckor i Japan var inte den som jublade högst men som inte klagade heller – och det är ett ytterst gott betyg. Vi övriga – som i blandad skara älskar långa, välpreparerade pister eller för den delen spännande offpist – var mer än nöjda. Vi har många system på våra alp-CVs men blev verkligen nöjda med åkningen i Hochgurgl/Obergurgl. De två byarna där vi bodde i det förstnämnda var sammanbindna med en snabb kabin så med det blev utbudet toppen. Pisterna var hur fint preparerade som helst och en carvingälskare som jag fick rejält med njutning och saknade inte någonting överhuvudtaget i åkväg. Top noch! Offpiståkarna hade lite svårare att hitta ”rekommenderade” rutter. I Österrike väljer man nämligen att inte göra sådana uttalanden, men de hittade ändå många säkra och toppenfina områden de två dagar då vi hade rejält med snö såväl som de dagar då solen sken. Det fanns orörd yta och roliga områden alla dagarna, inte minst i Obergurgl. Inget offpist-mecka men den som söker hen ska finna, så att säga.
Systemet toppar på 3100 meter möh, erbjuder 110 pistkilometer och 24 liftar och åkning går längs branta bergskanter såväl som i backar med mindre lutning, och utsikten över omkringliggande glaciärer är mäktig. Det höga läget (och de många snökanonerna) gör att området har rykte om sig att vara allra mest snösäkert i hela Alperna, och är öppet från november till maj.

IMG_8535

IMG_8376

IMG_8531

Liftarna och köerna
Något av det allra bästa var att det inte existerade lifköer överhuvudtaget. Alltså på riktigt – noll. Möjligtvis var det någon som åkte upp med sittliften precis före oss så vi fick vänta tills grinden öppnade sig för oss tio sekunder senare men det var det. Helt otroligt! Det gör väldigt mycket för njutningen att slippa köa utan bara kunna åka direkt in. Kapaciteten är med andra ord betydligt högre än antalet besökare.
Liftsystemet är helt modernt med många nya liftar, snabba och bekväma sittliftar såväl som flertalet linbanor (”ägg”) och nästa år kommer en ny gondol som tar hela 10 personer så utbyggnad pågår.

IMG_8469

IMG_8509

IMG_8332

Byn och Boendet
En anledning till att det är så få personer i Hochgurgl/Obergurgl är att det mest finns lyxigare hotell. Större spainrättningar är mer regel än undantag så det är ett ställe som vänt (/vänder) sig till de något mer köpstarka gästerna. Det är inte ens en regelrätt by utan snarare en ”hotell-by” – några få men stora hotell ligger sida vid sida och det utgör byn. Charmigare finns, med andra ord.
Vi var jättenöjda med Hotel Riml (recension kommer). Rummen var av lite varierad kvalitet men spa-delen var fantastitskt härlig, maten väldigt god och läget på 2200 möh var mäktigt och hade förstås bästa ski-in ski-out läge. Värt! Smakar det så kostar det, brukar man säga, och det gjorde det. Båda, alltså.
Lite extra coolt är dock att byn ligger på 2200 möh – imponerande!

IMG_8554

Med sikte på vårt hotell nere i lilla byn som utgjordes av vårt hotell ihop med några till.

Restauranger/ mat och annat
Apropå informationen ovan ang. Hochgurgl som hotellby så är det i stor utsträckning på hotellen man äter. Vi hade halvpension vilket vi insett att vi föredrar – för vi åker hellre iväg någonstans i systemet/byn på after ski och spenderar de trötta kvällarna på hotellet och vet att vi får bra mat där. Nu ska dock sägas att after ski inte är något man ska ha stora hopp om i Hochgurgl/Obergurgl.
Jag kunde också sakna charmiga stugor/restauranger i backarna. I t.ex Zell am See låg de uråldriga små österrikiska hytterna utspridda i systemet på ett äkta sätt, men i Hochgurgl/Obergurgl fanns få sådana och bara några få och betydligt större restauranger. Inte lika charmigt – men prisläget var bra och lägena på restaurangerna likaså.

IMG_8680

Nybyggda topprestaurangen Top Mountain Star var ett fantastiskt fikastopp en klarblå förmiddag.

IMG_8667

IMG_8606

IMG_8595

IMG_8685

Sammantaget så tycker jag verkligen att Hochgurgl/Obergurgl var ett toppenställe. Jag kan möjligen sakna en charmig by så man ser lite mer (inklusive roligare after ski) men åkning och inramning såväl som allt annat ovan vägde upp med råge. Testa!

Alperna dag 5 – och så tog årets alpresa slut

Nej, några 5 dagar blir det inte när vi är i Alperna. Att åka iväg bara vuxna och lämna mer eller mindre små barn hemma är inte helt ”bara” (inte bara för att det kräver enorm support – den här gången av världens mest fantastiska farföräldrar – TACK!). Jag har mycket svårt att se att vi skulle lämna dem en hel vecka än på många år. Kanske aldrig, för när de blir äldre blir det säkert mer aktuellt att de följer med.

Första gången vi åkte utan Stella var hon 1 år och 8 månader och vi åkte till Italien en torsdag, åkte skidor fredag och lördag och sedan hem på söndagen. Det var intensivt och härligt, men vi kände att en dags skidåkning ytterligare skulle göra stor skillnad. Och så har det blivit, men i år med en oplanerad ändring – det var svårt att hitta prisvärt flyg med avgång senare på onsdagen så redan när det fortfarande var natt åkte vi hemifrån.
Det kändes inte helt hundra med tidigare barnlämning och en hel dags ledigt från jobbet istället för en halvdag, men däremot var ett par timmars åkning redan på onsdag eftermiddag en fantastisk bonus! Något vi säkerligen inte gjort om inte vädret varit fantastiskt, visserligen.

Apropå väder så vaknade vi imorse, hemresedagen, till allra mest snöyra (utan gediget snöfall dvs) och med det usel sikt. Så det var inte allt för ångestladdat att istället för att checka in i backen checka ut från hotellet. Summerat hade vi således en eftermiddag med härligt väder, två rejält snöiga dagar och en strålande dag med fantastiska pister. Några i sällskapet är konstant på jakt efter nysnö och tar hellre usel sikt och får sköna offpist-repor, och några föredrar sikt, hård manchester och magiska vyer.
Vi får med andra ord anse våra dagar vara perfekta sett till det perspektivet.

Jag är glad att ha börjat testa på offpist, att ha jobbat lite med tekniken och nå skönare carves med bättre känsla av fartstabilitet och inte minst är jag så galet nöjd med gårdagen. I min värld var den helt fantastisk, både sett till åkning och inramning!

IMG_8691

IMG_8673

IMG_8685

IMG_8714

IMG_8649

IMG_8591

Så med det har vi avslutat årets alpresa, och begett oss hemåt. Givetvis funderar vi redan på vart nästa års långweekend går. Flera i sällskapet tycker att detta ställe – Obergurl/Hochgurgl – är det bästa vi varit på (jag återkommer med mer info om det!) men jag tippar ändå på variation. Eller om vi åker tillbaka till Val Gardena och mysiga hotellet Pra Tlusel där. I höst vet vi.

Alperna dag 4 – när Hochgurgl badade i sol

Jag vill egentligen dra på en rejäl bildbonanza – för dagen idag har varit alldeles overkligt vacker… Men jag är lite för trött för bloggen ikväll efter en lång och intensiv dag så vi nöjer oss med några få (fast ändå ganska många), helt oredigerade. Magiskt!

På bättre sätt kan knappast en födelsedag firas – tack för alla grattishälsningar!

IMG_8654

IMG_8677

IMG_8693

IMG_8512

IMG_8527

IMG_8551

IMG_8606

IMG_8554

Alperna närmar sig – och lite knätankar (och träningsprogram) på det

I lördags skrev jag ett gästinlägg hos resebloggaren dryden.se, och jag skrev om Alperna. Det ligger nära till hands den här perioden. Jag är verkligen så himla sugen på kvalitativ skidåkning nu, och ser så mycket fram emot vår långhelg i Österrike.

Skidor och livsstil i AlpernaFörra året hade vi lite otur på en front dock. Två i sällskapet fick felskär på nya välslipade skidor i branta alpbackar och gjorde illa sina knän rätt rejält. Det blev flera besök i sjukvårdarstugorna och med lite omvårdnad och framför allt rejäla knäskydd kunde de sedan åka vidare resten av semester, om än lite lugnare än tidigare.

Ett år har gått och jag är tacksam att de rehabat tillräckligt för att kunna följa med i år igen. Det är ingen dum idé att om man vet att man har svaga eller skadade knän, eller bara inte tränat helt tillräckligt och känner sig lite instabil i ett knä säkra upp proaktivt med skydd redan innan. Vulkanskydd.com har till exempel gott om skydd som kan ge extra stöd beroende på vad man har för problem, och de skydd våra vänner behövde köpa på plats i Italien förra året var betydligt dyrare än så kan jag säga…

Jag har hållt på hela livet med idrotter som har hög belastning på ben och knän. Både i innebandyn och fotbollen har det varit någon varje säsong som åkt på någon rejälare skada. Jag har klarat mig (pepparpeppar…) och tror att jag har alla år av idrott med snabba sidledsförflyttningar att tacka för att jag oftast känner mig stark på planen såväl som i backen.

livetfrandenljusasidan-alperna

Inför Alperna ser jag nu till att inte bara köra ben minst en gång i veckan utan att köra både explosivt och lite långsammare rörelser för benen. En svängs skär varar ju liksom i flera sekunder så det är lite speciellt och handlar inte bara om styrka. Lofsans benpass med knäböj av olika typ har blivit en favorit som jag kört flera gånger, och jag kompletterar med detta program jag hittat på iForm för att få in 2-3 benpass i veckan.

  1. Knäböj
    1) Gör 4 knäböj mycket långsamt
    2) Gör 4 knäböj snabbt
    3) Gör 4 knäböj mycket långsamt
    4) Gör 4 knäböj snabbt
    Pausa 30 sekunder. Gör hela sekvensen igen 2-4 gånger till.
  2. Slides med stopp
    Ta ett stort steg åt höger och dra vänster knä upp mot magen. Håll balansen och räkna till 5. Ta ett stort steg åt vänster, dra upp höger knä, håll balansen, och räkna till 5 Upprepa 20 gånger.
  3. Rotation på alla fyra
    Stå på alla fyra med händerna lite bredare placerade än axelbredd och ha naturlig svank. Pressa aktivt händerna mot underlaget. Sträck upp höger hand mot taket. Titta efter handen och sträck ut armen helt. Återgå till utgångspositionen och upprepa med vänster arm. Spänn magen. Gör 20 gånger. Pausa i 30 sekunder. Gör ett set till.

Reseinspo: De österrikiska, franska och italienska alperna

Idag har vi riktig höst, ynka 4 grader imorse i Stockholm och ytterst få ytterligare grader under dagen. Helt underbart, skulle jag säga! Och med höstkänsla kommer också vinterlängtan och med den suget efter skidåkning.

Efter att spenderat i stort sett all tid på skidor som barn i de svenska dalafjällen så är det först på senare år Alperna blivit en skiddestination för mig. Numera är det nästan ett årligt inslag, och såhär i slutet av september börjar jag på allvar snegla mot de där helgerna i februari. Ska vi få in en weekend i år igen? Vart? Nu lutar det åt att vi kommer få in resa med samma sällskap som de senaste två åren och att vi åker tillbaka till samma ställe som förra året. Inget är dock säkert, kanske blir det ett viloår.

Alfvan spekulerar i vart hon ska åka i vinter och jag och Sofy var snabba att börja prata orter. Tips allmänt är svårt att ge, för upplevelsen är mycket beroende på väder såväl som förutsättningar både gällande snö och annat, men här kommer några ord om de ställen vi varit på de senaste åren. Otroligt nöjda med alla är den korta sammanfattningen…
(märk väl att jag är en piståkare och inte kan nämna mycket om offpist)

Italienska alperna är ju helt enkelt – Italien. Livsnjutandet är lite högre, och det gillar vi ju. Maten blir liksom inte godare än i Italien, kaffet inte bättre och vinet inte mustigare. Vidare är pisterna hur härliga som helst – italienarna kan sina pistmaskiner – och åkningen passar carvingfantasten perfekt. Många ställen är små och mysiga, och ja – det är charmigt helt enkelt. För några år sedan var vi i Courmayeur och det var en otroligt mysig by och det är enormt vackert. Ett mindre system, men ändå superbra åkning.
I vintras (som i för ett halvår sedan) var vi i Val Gardena. Det blev verkligen en favorit! Byn var kanske inte lika intimt mysig som Courmayeur men åkningen var fantastisk. Variationen enorm, vidderna fantastiska. Vi var så nöjda så vi kanske tar samma ställe i år igen… inklusive samma hotell. Det säger en del om destinationen!

20140213-194425.jpg

20140214-231732.jpg

Zell am See ligger i Österrike och det märks. Tyrolkulturen är påtaglig, varenda hus ser ut som man föreställer sig. Maten är med sin förkärlek till korv, schnitzel och kött inte direkt lika härlig som i Italien, så även om vi hittade flera bra restauranger med god mat så når det inte i närheten av det italienska njutandet för mig. Och god öl i all ära – men rödvin är godare och fräschare alltid förutom på after skin. Just den är dock bättre i Zell am See än på många andra ställen. Åkningen levererade helt klart (när vädret var okej). Och tröttnar man på ett stort pistområde är det nära och lätt att ta sig till glaciären Kitzsteinhorn.

20130208-174915.jpg

20130209-160533.jpg

Franska alperna är värd för alpernas allra högsta berg – Mont Blanc. Då gäller Chamonix som ort (där jag inte varit – än). Grand Motte är inte långt ifrån och de där höjderna alltså – galna! Man är oftast ovan molnen och utsikten är helt magisk. Man kan åka hela vägen uppifrån och ned och det ger förstås galet långa pister – överlägset! Val d’isere är orten då och det är både mysigt och lite större med mer drag, vilket kan vara kul. Med ett system som sitter ihop med Tignes kan man åka i flera dagar i konstant nya backar.
När vi var i Vald’Isere var vi studenter…. Åkte en lånad bil ner hela vägen från Sverige för att det var billigast, bodde i en lånad lägenhet och hade matsäck med oss i backen varje dag. Vi jobbar inte riktigt så längre, men det hade sin charm.

När jag läser igenom detta inlägg blir jag som sagt yttterst sugen, och börjar nästan göra utfall på stört. Det är så mycket värt med vältränade ben om man ska njuta en alpsemester! Däremot blir jag sugen på att se nya ställen, så kanske blir det inte Val Gardena ändå. Jag har hört väldigt mycket gott om St Anton, det kanske vore nåt. Men Italien. Vad bra italien och italienska alperna är. Och det där sällskapet vi blivit bortskämda med.

20140214-231957.jpg

Allmäna tips är annars att åka vuxna – det finns bättre ställen att åka till med barn. Ska man få ut rätt av alperna ska de orka åka långt och länge med goda miner, och där är de inte förrän de är tonåringar. Åker man en långweekend (perfekt om man har mindre barn hemma, eller vill spara på semesterdagarna) så är en utmaning ofta att hitta boende som hyrs ut dagvis, många hyr bara ut lördag till lördag. Leta intensivt… Att hyra bil går bra och avstånden från flygplatserna är ofta korta – men se till att inspektera bilen noga vid avfärd och anlita en känd firma för att minimera risken för försök till bedrägerier på olika sätt (vi har råkat ut för det flera gånger…). Och utfallen!! Glöm inte utfallen!

Alternativ After ski

Det är lite svårt med After ski här ändå kan jag känna. Detta härliga påfund och skönaste avslutet på en lång skiddag. Området är så stort och dalarna med sina byar så många. Första kvällen var vi i Selva i en källare (Luiskeller) och kontrasten igår var stor då vi var på utomhus afterski vid Saslong och foten av världscupbacken.

20140215-225203.jpg

Idag var vi splittrade men jag, Henke och göteborgsmakarna fastnade på alptoppen på ett sånt där sjukt mysigt ställe och fick visst Bombardino och allt. Det var fint. Och alternativt.

20140215-225432.jpg

Sen är det också väldigt lätt hänt att prioritera hotellet framför den skräniga typen av After ski, inte minst i dessa italienska bygder med känsla av tyrol. Tysk folkmusik är bara inte vår grej, och möjligen ännu mindre om den är ”till-poppad”.
Då lockar hotellet med mysigaste verandan och sköna bubbelpoolen betydligt mer. Den är världsklass (och vi är kanske lite gamla. Fast bara kanske)

20140215-225747.jpg

Dagens åkning. Tema Manchester.

Tredje och sista dagen bjöd på mer moln (men solljus som konstant bröt sig igenom) men hårdare backar och mindre folk. Jag har tyckt att åkningen varit fantastisk varenda dag men idag alltså. H.e.r.r.e.g.u.d. Det var så sjukt bra imorse så ord kan inte beskriva det. Vi bor i Santa Christina och det är verkligen ”hemma”-backarna vi fastnat för mest. Nedfarterna från kabinen/liften Col Reiser är hur ljuvliga som helst. Systemets längsta mäter 10 km (!!!) och går ner till St Ulrich och gav gåshud imorse när den var sitt bästa jag.

Det var det här som mötte oss imorse (notera manchestern alltså) och som höll i sig i flera timmar.

20140215-200108.jpg

Efter ett par timmar ville vi vidga våra vyer så vi fortsatte från kabinen i St Ulrich och gick till skidområdet Seiser Alm. Vi hade hört att det skulle vara nice och lugnt, men vi konstaterade snart att backarna kändes för korta (och flacka) för oss. Himmelrike om man åker med barnen dock!

Vi gav oss tillbaka till Secada men svor lite över ett par missade bra skidtimmar. Men, när vi väl kom ut igen efter lunchen insåg vi att backarna fortfarande höll. De var riktigt bra till och med. Sjukast av allt är att vi hittade backad med manchester – klockan 14.30! Men tack för den!

20140215-201300.jpg

Så, med facit i hand så blev sista skiddagen den kanske allra bästa och M’s ”ski tracker” (kul app!) visade på en dag med åkning upp emot 40 kilometer, 6600 fallhöjdsmeter (!) och topphastighet på 113 km/h. Fast det där sista får nog stå för honom… Och Henke. 🙂

20140215-200726.jpg

”Säsongens bästa dag”

Jag är egentligen inte en sån där som brukar ha liksom lite extra tur med lotterier eller väder eller ja – ni fattar.. Så idag tänker jag våga erkänna att dagen varit den mest fantastiska typ någonsin. Eller alltså, säsongens hittills bästa, som taxichauffören sa till oss när vi åkte hem från utomhus-After skin idag på seneftermiddagen efter en dag i backen från tidig morgon. Ett moln såg vi på hela dagen (det bakom Henke när han dricker en öl till lunchen nedan) och åkningen var galet bra. Jag och min världens bästa (och roligaste och härligaste) Anna hängde precis hela dagen och det var ju en extra kul bonus. Förra året åkte vi alla 8 ihop mest hela tiden men i år har vi ett par knäskador (fy och usch!) som påverkar. Då är det ändå bra att vara så många så att alla kan njuta utifrån sina förutsättningar. Hashtagen på Insta är ”valgardenanästa” om ni vill se fler bilder.

Nu ska jag sova efter ännu en grym (och väldigt mättande) middag på hotellet (halvpensionen levererar!) så lite bilder får berätta resten.

20140214-231732.jpg

20140214-231742.jpg

20140214-231758.jpg

20140214-231816.jpg

20140214-231849.jpg

20140214-231905.jpg

20140214-231937.jpg

20140214-231957.jpg

20140214-232015.jpg

20140214-232026.jpg

20140214-232141.jpg

Och i det fjärde landet åt vi.

Vi satte oss vid varsin dator tidigt imorse för att skrapa ihop en halvdag innan taxin anlände. På Arlanda mötte vi sedan upp Borlängefolket på 4 och snart därpå lyfte flyget till Tyskland och München. Göteborgarna i antalet 2 var redo med hyrbuss och snart som attan satt vi i den alla 8. Att ha gjort exakt samma flyg och uthyrning ynka året innan gör sitt till för effektiviteten!

Vi lämnade München och korsade gränsen till Österrike. Fortsatte söderut och korsade ännu en gräns, nu den italienska. Fina vägar (motorväg 2,5 timmar, alpväg 0,5) och sedan – hej Val Gardena!

20140212-234642.jpg

20140212-234648.jpg

20140212-234659.jpg

Hotellet (Pra Tlusel) badade i månljus och halvpensionen levererade direkt. Herregud vilken middag! Italien, alltså. För-förrätt i form av grymt härlig salladsbuffé, förrätt med bruschetta, pasta med ragu, secondi med kalv och vit chokladmousse (thank god att jag gav mig efter halva). Åh Italien! Det har jag redan suckat en gång, kanske? Vem kan klandra mig…

20140212-235122.jpg

Med stinna magar konstaterades behov av en promenad och vi gav oss iväg. Iallafall i fem minuter… Men frisk luft blev det iallafall. Och en liten sängfösare under bar himmel!

20140212-235455.jpg

Pistkartan har studerats i detalj men viss förvirring råder så vi får väl se hur morgondagen artar sig. I säng i tid och redo för en mastig skiddag är vi iallafall!