Reseinspo: Att ta sig till Legoland

Jag har känt lite depp den här veckan. Jag vet vad det beror på, och det är inte särskilt smickrande. Alla bilder jag ser från vintriga och sportiga lov – det är det. Ett gäng somriga flimrar förbi också från guldkorn som Thailand och Dubai till exempel men det är de där bilderna från fjälltoppar som griper tag mest i mig. Plogande barn med rosiga kinder, termosar med varm choklad. Jag vill också!


Vi har dock aktivt bestämt oss för att avvakta med sportlov tills barnen är större – Stella älskar att få njuta fullt ut av roliga fritidsaktiviteter och Max är ju inte ens i skolvärlden än. Längre skidsemester hela familjen kommer göra sig bättre för oss från tidigast nästa år. Sen har de ju Smålandssemester bakom sig sedan alldeles nyligen (när vi njöt Österrikiska alptoppar) och påsklovet är nära. Det går ingen nöd på dem. Och vi siktar på familjeaktiviteter under våren på annat sätt…

Igår gjorde en bokning för Kristi Himmelfärdshelgen, och deppen blev betydligt mindre. Älska bokningar och nya familjeupplevelser! Den här gången ska vi inte särskilt långt och fokuserar ytterst barnvänligt. Vi ska åka till Danmark och Legoland. Peppen är stor från alla (även om barnen inte ens fått ta del av de glada nyheterna än, det spar vi till påskägget).

Legoland ligger i Billund, som ligger mitt på Jylland i Danmark. Det ska ärligt sägas att bor man i östra eller norra Sverige så är det långt bort. Väldigt. Helt lätt att hitta prisvärda och/eller snabba sätt att ta sig dit är det inte, och allra smidigast är nog ändå bil. Då åker man förslagsvis båt Varberg – Grenå eller Malmö – Köpenhamn, men från det att man stiger av på dansk mark väntar minst 2 (från Grenå) – 3 (från Köpenhamn) timmars bilresa utöver sträckan man redan avverkat i Sverige. Det finns en flygplats i Billund, men från Stockholm behövs mellanlandning (Köpenhamn eller Oslo t.ex) och priserna drar iväg. Miljöpåverkan likaså…

legoland billund karta resa

Vi har hittat vad jag tror är den perfekta kompromissen. Med tåg kommer vi från Stockholm till Köpenhamn på 5 timmar. Bokar man i god tid (ganska precis 3 månader innan) kommer man undan till riktigt bra pris.  För 1500 kronor kommer vi hela familjen tur och retur Köpenhamn med tåg – helt perfekt! Även om timmarna är ganska många så kan man ändå på ett tåg ha det mysigt samtidigt, med pyssel, filmer, matstunder och bokläsning samtidigt som Sverige fladdrar förbi utanför.

Vi åker från Stockholm onsdag eftermiddag och landar i Köpenhamn onsdag kväll, och tar en kväll på ”byen”. Tidigt torsdag morgon sätter vi oss sedan i en hyrbil för att ta oss till Billund och Legoland. Jag tror och hoppas att vi kommer hinna uppleva Legoland bra på drygt 1,5 dag i en period innan den mesta semestertiden och således besökarantalet tar vid. På lördagen passar vi sedan givetvis på att gå på Lalandia, Danmarks största badland, innan vi rullar tillbaka till Köpenhamn på kvällskvisten och vidare med tåg till Stockholm igen. Miljövänligt, hyfsat enkelt och smidigt.


Så med det sagt – funderar du också på en tur till Legoland så undersök reselaternativen noga och tänk lite utanför boxen. Det går att tänka smart och komma till Billund smidigare än man först tror!

IMG_9045

Vi ser fram emot flera dagar med skägg av sockervadd, ansiktsmålade ögon, ansikten täckta av glass och glada miner i roliga åkattraktioner. I ett land av lego dessutom – våra legotokiga barn kommer gå bananas!


Hur vi ska bo på Legoland och annat runt omkring återkommer jag till. Den här resan ska vi peppa för hela våren, tänker jag. 🙂

Att resa med barn – om trygghet och säkerhet

Jag får ofta höra att vi reser på ett väldigt annorlunda sätt med våra barn. Vår yngsta son Max är 3,5 år och har varit i många länder. Hong Kong, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Spanien, Italien, Thailand, Jordanien, Dubai, Turkiet, Sri Lanka, Doha och innan han fyllt 4 adderas USA, Jamaica, Haiti och Mexico till listan. Stella är 6 och har upplevt ytterligare några länder.
Vad tycker barnen egentligen om det, och känns det verkligen helt tryggt?

Jag ska försöka förklara lite hur vi tänker.

För det första så är barnen trygga där vi är. Att vi byter länder och med det språk, miljö och inramning är inget som bekommer dem. Resorna har påverkat dem i att de blivit tryggare i sig själva, att de vågar kommunicera med personer de inte delar språk med och att de är öppna för nya situationer. Så länge vi är med och utstrålar trygghet så är de nöjda, och inte minst så älskar de den hundraprocentiga tid de har med oss under resorna.

Som förälder är det absolut viktigaste att vi känner oss trygga och säkra. Innan vi bestämmer oss för att resa till nya länder är det detta vi fokuserar mest på:

  • Vi kollar vilka vaccinationer som rekommenderas till olika resmål, och ser till att barnen har de vaccin som krävs. Max har exempelvis vid ett tillfälle fått ta MPR-spruta i förväg och självklart är de vaccinerade mot Hepatit A + B.
  • Vi försöker vara proaktiva mot sjukdomar allmänt, inte minst är det trist att få semestern förstörd av magsjuka. Var tredje person som reser får magsjuka, och att insjukna i diarré är det hög risk för i stora delar av Asien, Afrika, Mellan- och Sydamerika. Vissa av sjukdomarna innebär ”bara” en förstörd semester (andra kan vara livshotande) men en förstörd semester är inte särskilt kul och värt att försöka undvika tycker jag. Kolerabakterien är en av orsakerna till det som i semestermun kallas semestermage eller turistdiarré, och den sprids av mat och dryck. Också (andras) dåliga handhygien är en smittorisk. Inkubationstiden är kort, 2-3 dagar, och kan i mildare form lätt förväxlas med vanlig magsjuka. Även om man är symtomfri kan man sprida sjukdomen i upp till 14 dagar utan att veta om det, till exempel vid mathantering på restauranger. I Asien har kolerafallen ökat med 57 % enligt WHO… Det finns drick-vaccin mot kolera så det kan vara mycket värt som komplement. När jag var i Indien i mars i år var jag den enda i sällskapet om 8 som inte druckit det innan.. och jag var den enda som blev magsjuk. Hm.
  • Vi försöker också att ha koll på att det finns bra sjukhus inom okej avstånd, och att vi har försäkringsskydd så att det täcker.
  • Vi läser in oss på UDs hemsida för att förstå läget i landet. Åker man till områden som känns lite mer utsatta så försöker vi läsa på ytterligare för att förstå vad som gömmer sig bakom rådande rekommendationer – vad tycker invånarna, och hur är den politiska situationen egentligen?
  • Vi har med bilstolar osv utifrån de förutsättningar som råder, till exempel alltid till en stad där man åker mycket taxi. Känns det för osäkert att åka längre sträckor försöker vi styra resor via tåg och båt istället.

Att resa kan kännas mer utsatt än att vara hemma, och så är det förstås på sätt och vis – men man har ännu mer koll på barnen i en lekpark utomlands och kollar ännu fler gånger innan man går över en väg på resa. Vad som helst kan hända var som helst men på hemmaplan såväl som borta. Så slappna av, men var smart.

Med detta i bagaget ger sig resten av sig självt. Tänk efter kring vad som gör din resa smidig, planera som hemma men med utrymme för oförutsedda händelser. Dvs, ha smart handbagage med extra prylar och kläder, försök anpassa resor efter barnens tidsrytm, ta med ett rejält och bekant reseapotek, ha underhållning som läsplatta och pixi-böcker nära till hands och var beredd på att allt tar mer tid än om du reser själv. Låt det göra det.

Med denna inställning kommer du långt. Runt jorden några varv, om du vill. Och jag lovar, upplevelserna är värda allt! Anpassa inte dina/era resor helt efter barnen, utan gör resorna som ni vill – men på barnens villkor.

Hur tänker du kring att resa med barn? Svara gärna i kommentarsfältet.

IMG_3776Ett litet barn i en stor öken. Wadi Rum, Jordanien.

IMG_0320

Att gunga med Hong Kongs skyline i bakgrunden.

IMG_0362

Vid rykande källor i geotermal-aktiva Rotorua, Nya Zeeland.

IMG_0835Stella längtar efter jul, dan före dopparedan, Manly beach, Sydney, Australien.

IMG_1761

Max kryper omkring och hänger med ‘the locals’ på Fiji.

Detta inlägg görs i samarbete med VaccinDirekt.

ALV – Astrid Lindgrens värld 2014

Vi har precis avslutat två dagar på Sveriges kanske bästa park för barn i våra barns ålder (nu: 3,5 och 6). Första gången vi var där var för två år sedan, och då gjorde jag en recension ni kan läsa här.

Om årets besök kan jag bara säga att alla lovord jag skrev i den recensionen fortfarande stämmer helt. Herregud vad bra det är på ALV! I år var det nog ännu mer folk, helt sjukt mycket för att specificera ytterligare, men ändå trivs man. Parken slukar mängder. Det är på huvud-teatrarna det kan bli trångt/meckigt men vi såg ändå dem under glada miner, och under de mindre föreställningarna såväl som alla improvisationsteatrar var det lugnare.

Lugnare kännetecknar också vårt tempo i parken i år. Eftersom vi var där i två dagar kunde vi ta saker i riktigt lugn takt och dela upp lite. Aldrig skynda ifrån de där av barnen uppskattade stunderna i lekparkerna eller roliga husen. Se en massa föreställningar och som idag avslappnat låta Stella hänga med i Körsbärsdalen under hela föreställningen och efterföljande timme av skådespel där barnen fick vara med. Det kan ha varit Stellas allra bästa grej på hela vistelsen faktiskt.
Sen var vi inte där heldagar, utan var i parken ca 10-15. Det kändes lagom i värmen. För oj vad varmt det varit! Vi har försökt mellanlanda i skugga emellanåt och barnen har attackerat vattenspridare och fontäner.

Om jag rekommenderar en eller två dagar låter jag vara osagt. Man hinner på en (och barnen vet ju inte vad de missar) men två ger skön, avslappnad inramning. Vi körde alla måsten igår med fokus på Pippi, Emil och Karlsson och idag såg vi främst Ronja med mattisborgen och Körsbärsdalen med bröderna Leijonhjärta och soldaterna.

Två otroligt härliga och roliga dagar för oss alla – och mysigt kvalitetshäng med kusiner och bästa farföräldrarna.

20140722-171729-62249270.jpg
Pippi. Cirkus och kramas. Och prussiluskan, Kling och Klang som mest gled omkring.

20140722-171842-62322333.jpg
Karlsson på taket. Ocharmig snubbe, rolig teater. Alltid längst fram… Sådär så Karlsson till och med snubblar över en så kepsen trillar av! Och Stella följer även med efteråt, här bredvid lillebror och Karlsson.

20140722-172123-62483896.jpgEmil – så himla bra! Mycket folk på områdets nya stora scen och enormt hett? Eh, ja.

20140722-172258-62578687.jpg
Körsbärsdalen – så himla gulligt!
Roligast idag: Max orädd till Soldat med stoneface: Hej! Hejhej! Hej!
Soldat hårt till Max: ”Har du sett Jonathan Leijonhjärta?”
Max glatt: ”Nej men jag har sett rumpnissar! Därborta!”
(Och en lång harang som vanligt: ”De är lite elaka faktiskt. Jag blev lite rädd för dom när vi var där. Där borta är de, där!”)
Vi ser mycket fram emot Törnrosdalen som nästa nytillskott, för nog är vi tillbaka om ett par somrar – det tänker vi oss.

20140722-172434-62674053.jpg
Ronja-teatern bäst enligt mig, och känns lite extra påkostad. Småläskig för de minsta med grådvärgar och knall som delar hela borgen.

20140722-172756-62876165.jpg
Nils Karlsson pyssling och som Ida i flaggstången.

Fina ALV! Vi ses igen!

Resfredag: Kolmården – Nordens största djurpark

Vi har så smått börjat planera sommaren och övriga helger under våra varmare månader, och några ställen som lockar mer än andra funderar vi specifikt på. Bland annat börjar det bli hög tid att för första gången åka till Kolmården som faktiskt är Nordens största djurpark och där det finns många djur som annars är väldigt svårtillgängliga. Barnen älskar djur, och skulle nog älska Kolmården som bara ligger ett par timmar med bil söder om Stockholm, så tillbringar du tid i Stockholm, varför inte hyra en bil i Stockholm och planera in en tur till Kolmårdens djurpark?

Den fantastiska upplevelsen finns endast ett par timmar söderut på E4:an. Med hyrbil från Stockholm är det enkelt att hitta till Kolmårdens djurpark då det är väl skyltat dit, och behöver man handla något så ligger Norrköping cirka tre mil från parken.

Kolmårdens djurpark är uppdelad i olika delar, allt för att försöka ge djuren en så naturtrogen omgivning som möjligt. I Marine World kan du beskåda djur som lever i vattnet, här finns mycket att se, och missa inte den fantastiska delfinshowen. Kolmårdens delfinshow är världskänd, och bjuder verkligen på underhållning i världsklass. Parken är väldigt stor, så det är viktigt att utrusta sig med en parkkarta så fort man anländer. För den som vill stanna lite längre än bara en dag, finns det gott om logi och andra roliga aktiviteter som räcker en hel weekend.

IMG_1099
Den enda delfinshow jag annars sett är på Ocean Park i Hong Kong, där vi var vintern 2011. Fast så långt behöver man uppenbarligen inte åka för att se delfiner. 🙂 

I safaridelen besöker man djuren på deras villkor. Här upplever man djuren ovanifrån, tryggt hängandes i en linbana, och med utsikt över hela området samtidigt. Safaridelen bjuder bland annat på majestätiska lejon, bara möjligheten att kunna se savannens konung i sin naturliga miljö lär göra det värt hela resan. Apariumet bjuder på liv och full fart, och är sällan tyst. Där kan du träffa på gorillor, schimpanser, lemurer och andra livliga krabater. Kolmården är den enda parken i Sverige där du kan träffa de sällsynta och utrotningshotade gorillorna. En chans till ett unikt möte!

Beger du dig vidare till parkens Kolosseum får du träffa de riktigt stora djuren. Det är en hyfsat mäktig känsla att stå öga mot öga med elefanter och noshörningar. Minst sagt en chans man inte får så ofta. Tittar man riktigt noga, så kan man se att det inte enbart är stora djur som bor där. Även de små och sluga surikaterna har sitt hem där, en riktig kontrast till de stora och massiva djuren. I avdelningen Asien kan du se riktigt sagolika djur. Där bor nämligen de sällsynta och mystiska snöleoparderna och den röda pandan – två väldigt spännande djur, som vanligtvis i naturen bor på väldigt avlägsna och svårtillgängliga platser. Detta blir ännu en möjlighet till att få se en del av naturens under på nära håll.

IMG_7874

Bland elefanter på Sri Lanka och elefantdagiset Pinnawela Elephant Orphenage i december 2013. Stella passar på att mata en elefant. Djurvännen.

För de allra minsta rekommenderas ett besök i Bamses värld. Där kan barnen tillbringa tid ihop med många folkkära figurer. Varför inte titta in i Lille-skutts stubbe? Eller hjälpa Skalman att bygga ihop någon av sina spännande uppfinningar? Och har man tur kanske Bamse själv dyker upp och ger lyckliga barn en riktig bamsekram.

Under vintern har Kolmården inte öppet för beskådning av djuren. Dock kan ett besök dit ändå rekommenderas för att tillbringa lite tid på Vildmarkshotellet, som även det erbjuder många spännande upplevelser.

IMG_1606
Mata dvärgkängurus på Nya Zeeland.

OBS! Detta inlägg är sponsrat.

Hotell Seraglio, restauranggatan och med barn i Istanbul

Jag tog ungefär noll kort på vårt hotell, men vi gillade Seraglio. Bra värde för pengarna med sina 600:- natten för ett rum med dubbel + enkelsäng. Inte minst var servicen grym, vilket visserligen känns påtagligt för hela Istanbul (det vi märkte iallafall och oj vad fantastiska de är mot barnen!). Hotellet ligger i Sultanahmet, kanske 100 meter från Blå moskén och allra bäst för oss med barn var att direkt utanför började en restauranggata med trevliga ställen vägg i vägg. Vi var nöjda med maten båda kvällarna vi var där (första två) och det fanns många olika typer av ställen att välja på. Klart mysigt.

Frukosten var inte särskilt stor men kan man beställa egen omelett och kaffet är gott är jag nöjd. Till det priset alltså. Sen kom de med färskpressad apelsinjuice och frukter skurna som svanar åt barnen och det måste man ju uppskatta lite extra. Även om den positiva särbehandlingen av dem visserligen gällde överallt och de bjöds friskt på än det ena än det andra.

Jag trodde att Istanbul skulle vara ett väldigt jobbigt resmål med små barn, men jag upplevde det inte alls så. Det funkade toppen. Men det såklart, de där coola rooftop-barerna, ställena med bäst mat och ett helt gäng tempel och annat återstår att se. Vi får nog tillfälle till det tids nog är jag säker på. Jag åker mer än gärna tillbaka till denna häftiga stad. Men då får det gärna vara 10-15 grader varmare.

20131215-113839.jpg

Resfredag: Packning i väskor och packpåsar

Jag älskar när en resa börjar närma sig så mycket så att det blir dags att tänka på packning – både avseende vad man ska ha med sig egentligen (och vad man behöver köpa innan) och vilka väskor man ska ha.

Vinterns resa bjuder på en utmaning, för vi kommer passera många olika väderlekar samtidigt som vi kommer vara såväl i fancy storstäder som bohemiska stränder vilket kräver sin bredd i packning. Dessutom så kommer vi göra många resor – många flyg, taxiresor och annat från flygplatser, och tåg. Dvs, vi kommer behöva få ihop packningen smått, och vi kommer behöva kunna bära den själva smidigt. Förutom det så är fria händer bra då vi har två barn som ska hållas och en vagn som ska rattas.

Vi kommer ha
– 1 stor ryggsäck (Haglöfs 65-liter, resevariant dvs ”interrailsäck” som öppnas mer som en resväska)
– 1 stor mjuk (bag-) kabinväska på 110 liter
– 1 handbagagerygga
– 1 stor midjeväska

Det där sista är ett nytt påfund jag har. Jag tänker att det vore sjukt smidigt med en typ 9-liters midjeväska (tänk vandringsvariant) som rymmer systemkamera, viktigheter och lätt packning t.ex då vi går runt i Wadi rum etc. och säkerligen har barn på rygg/axlar. Ingen höjdare med ryggsäck då! Vidare kan man ha den under en stor rygga istället för att ha en mindre rygga på magen (som är osmidigt med barnen), och även hänga enkelt på vagnen. Vad tror ni, genialiskt?

20131108-141344.jpg
Denna från North Face älskar jag – 9 liter och praktisk. Tyvärr lite för dyr, närmare 700:-… Tips på billigare, någon?

Sen får väl barnen ha en varsin liten mini-kånken för små leksaker och så – den går ändå att fästa på t.ex vagnen eller andra väskor så ska förhoppningsvis inte kännas som extra kollin. Extra kollin är det sämsta när man reser. Hellre få men stora väskor. Tänk när vi glömde vår handbagage-rygga på en båt i Thailand – den som vi hade kameror, pass och massa pengar i. Paniken!

Får vi plats? Vi måste få plats helt enkelt.

Mitt allra bästa tips för sådan här packning är annars att packa allt i mindre packpåsar i olika färger, som innehåller en specifik typ av kläder. Det gör hela skillnaden! Till exempel har man alla barnens underkläder/pyjamasar i en påse. Då är den det enda man behöver ta fram ur ryggan vid det tillfället, och behöver inte riva upp halva packningen. Det man inte behöver förblir orört. Apropå Anneli & familjs resa och campingliv på Nya Zeeland så var detta också räddningen i husbilen. Ett husbilsfack var för varje familjemedlem, där i ett gäng olika påsar för olika klädtyper – man lär sig snabbt vad som finns var.

Vi är supernöjda med enklaste varianten, väldigt billiga flerpack från McKinley/Intersport, med dragsko upptill – överst nedan. Skulle jag byta upp mig skulle jag gärna göra det med godingarna längst ned till vänster, Granite Gear Air Zipp. Smidigt om man inte tror sig minnas innehåll i olika färger är nätvarianter som nere till höger, men de kostar desto mer.

Här finns stort utbud av olika alternativ.

20131108-141507.jpg

Har du något smart packtips/hur brukar du tänka?

20131108-142010.jpg
Uppställning anno 2011/2012 (efter att vi lämnat NyaZeeland-packningen med mina föräldrar.. Men visserligen fått flytvästar istället). I år har vi en vagn mindre, inga blöjor, ingen välling, ingen bärstol (men bärsele för rygg funderar jag fortfarande på…) och inga flytvästar. Gör det skillnad, tro?

Resfredags mamma = Annika.

Att resa med barn

Det finns många tips om att resa med barn, och jag brukar beröra dem då och då. Idag har Alfva summerat sina tips – framför allt gällande att resa själv med barn. Tipsen är grymma och jag håller med om varenda ett. In och läs och sug i er, ni som kanske är lite fundersamma kring hur man gör för att våga ta sig ur bekvämlighetszon gällande barn och resor. Hur man underlättar en resa både för barnet och den vuxna.

IMG_0362 Nya Zeeland.

Förutom Alfvas tips vill jag höja våtservetternas status (bör alltid vara tillgängliga!), att be om hjälp från omgivningen när det behövs (folk vill gärna hjälpa men är sämre på att erbjuda sig) och att resa med ett leende. Avslappnade men fokuserade föräldrar = barn som hänger med.

Barn i bil på resan – BubbleBum och SitSac

Jag påmindes av Anneli om att skriva om bilsstolen BubbleBum, som är en uppblåsbar bilstol/bälteskudde. Det låter hur smart som helst, och är godkänd enligt europeisk standard osv osv.

För grejen är att det ÄR knepigt det där med barn i bil i andra länder, när man är på resande fot. För hur mycket man än vill hyra riktiga bilstolar så är reglerna i andra länder annorlunda än våra, och man tvingas ofta ta sedan dit man kommer – hur obekvämt det än känns.

Vi försöker huvudsakligen undvika bilresor när vi är ute och reser. I de flesta länders städer funkar t-bana och bussar hur bra som helst, mellan städer kan man alltid åka tåg/flyga och från flygplatser ta snabbtåg och dylikt (som skytrain i Bangkok – supersnabbt och typ gratis) – men helt kan man inte undvika bilresor. Hyr man bil med stol får man ofta ha barnet framåt från 1 år eller så. Så ja, vi försöker. Men vi har också åkt med barn i vagn i tuktuks, i knät i bilar, suttit fast med bälte själv och haft barn i bärsele framför oss själva och bältet för att få lite fastspänning osv. Säkrast om man saknar stol är, vad jag läst, att få upp dem och använda vanliga bältet så även armstöd i mitten och väskor har använts på det sättet.
(Känns mycket konstigt att skriva detta, som att man förespråkar dessa lösningar, men så är det ju inte – utan bara ”bästa” sätten när man inte har något val. Förutom att stanna hemma, dvs.)

I somras när vi skulle till Italien köpte vi BubbleBum – som i teorin är enormt smart med sitt smidiga format, lätta vikt och många användningsområden.

bubblebum-black

Det låter ju så bra men jag tycker inte att den blev jätteliten när den var ihopblåst och i en påse utan den var mer skrymmande än jag förväntat mig. De fästen som man ska ha i bilbältet i är rätt knepiga att få i bältet i – inget barnet gör själv och man får pillra rätt mycket. På baksidan finns en rem för att kunna justera bältet så det hamnar rätt på axeln, men denna rem halkade fram och tillbaka och bältet satt inte helt hundra – framför allt inte pga att barnet halkade fram lätt i stolen. Den är inte särskilt hög egentligen och att den inte är ”skålad” gör att de lätt halkar både ner framåt och ut på sidan av den. Inte så bra.

20130912-220623.jpg

Även Stella som är en stor 5-åring hade svårt att sitta bra på den. Däremot kan den säkert vara okej för ett äldre barn som sitter ordentligt upprätt och kanske är på gränsen till att åka utan kudde.

Sedan tidigare har vi däremot en SitSac. Den är mer utformad som en traditionell bilstol och går att sätta ihop med en ryggsäck. Även utan själva ryggsäcksdelen kan man bära bilstolen som en ryggsäck på ryggen, och denna har Stella med sig om hon t.ex ska åka kortare med en kompis – till gympan eller så. Den är dock betydligt klumpigare och har man den på en resa är den ett ordentligt kolli extra samtidigt som ryggsäcken inte rymmer jättemycket.

sitsac-lime

Så fort barnet är stort nog att på en resa själv ta ansvar för en resa / ha en ryggsäck på ryggen utan att klaga så förespråkar jag SitSac alla dagar i veckan. Min man däremot tycker inte alls om att den är så klumpig och stel, så smaken är lite delad där.
SitSac hittar man billigast hos M by Mekonomen.

I vinter? Vi får se. Vi kommer verkligen inte åka bil mycket så kanske blir det SitSac åt Max och BubbleBum åt Stella. Vi får se.

Resfredag: Kultur, möten och insikter

Jag skriver ofta om hur mycket jag älskar att resa, och en stor del i detta är att ta del av andra kulturer. Jag tycker att jag varje gång efter en resa (märk väl dock, skillnaden från ”semester” som är samma lika men väldigt annorlunda) kommer hem med ett lite öppnare sinne. Det ändrar mina perspektiv och även om jag sällan har med mig ”stora” grejer i konstant medvetande så planteras varje gång ett litet frö som jag både tror och hoppas formar och vidareutvecklar mig som människa. Att vara i USA kan göra att spontana ”Hej” och leenden till människor man inte känner eller att sätta sig bredvid någon på bussen istället för att ta ett tomt säte kommer närmare tillhands, att ge smutsiga barn på Laos landsbygd skrivböcker kan ge en insikt i att det inte är synd om våra barn när de inte får allt de vill ha utan precis tvärtom. Lite smuts kvar på en tallrik som diskats i diskmaskinen är inte äckligt, vi blir inte sjuka av det lika lite som vi blivit när det ätits stark curry direkt med händerna från en tallrik någonstans där i Sumatras regnskog.

Perspektiv.

När jag började på mitt nya jobb var jag lite ovan att jobba med personer från den kultur jag förväntades göra. Förväntades leda. Eller jo – det hade jag gjort, men på distans, inte nära varje dag – som med dessa personer som är i Sverige på lite längre sikt.
Det har sedan kommit att bli en av de roligaste sakerna med mitt jobb. Och jag har lärt mig så mycket på vägen!

Det känns numera nästan naturligt för mig att fråga ”okej, så du ska förmodligen gifta dig nästa år och vi behöver diskutera datum – har du hittat en fru än förresten?”. Eller ha förståelse för att någon annan inte vet exakt när broderns bröllop där hemma är, för att släktingarna ännu inte kunnat tolka månens gång och hittat ett riktigt lyckosamt datum. Jag har lärt mig att det finns väldigt många olika språk i Indien, och att det är en lika stor omställning att flytta från Mumbai till Chennai som det skulle vara att flytta från Sverige till Spanien. Maten vi får på indiska restauranger i Sverige är snarare bangladeshisk än indisk, och huruvida man är vegetarian och/eller äter överstark mat eller inte är väldigt beroende på geografi såväl som en hel massa annat.
Ett axplock. Utvecklings/feedbacksamtal har aldrig varit intressantare. Vad gäller feedback tillbaka är det också intressant att få höra saker som att man har ett ”helande sätt” som gör att jag lätt får med mig personer. Mycket har jag hört i feedback-sammanhang professionellt, men inte den.
Hand i hand med det går något svårare som det inte bör frågas om men som ändock kan kräva viss fingertoppskänsla – olika kasttillhörighet och krav det kan ställa på mig som ledare i vissa situationer. Det är inget som är en stor grej hos personer på långtidsuppdrag utomlands, verkar det som, men man viftar inte bort kultur och ursprung bara för att man befinner sig på ny mark, det är ett som är säkert.
Vi kan lära oss mycket av människor som   är i Sverige på kortare såväl som längre – obegränsad – sikt. Det berikar oss.

Undrar vad jag lär mig vid nästa resa? Vissa kan poängtera för mig att jag inte får glömma att kvinnor behandlas annorlunda i många av de länder vi ska till och att kraven på täckande kläder kan vara hög liksom toleransnivån för alkohol är närmare noll. Jomen jag vet. Jag vet att vi inte ska till ett all-inclusive-hotell på Teneriffa. Och för det är ingen lyckligare än jag. Jag reser som alltid påläst och med stor nyfikenhet men respekt för de kulturer vi kommer att möta. Och ser med stor förväntan fram emot de nya saker jag kommer lära mig på köpet. Jag längtar efter upplevelserna och får pirr i magen bara av tanken på alla nya känslor och intryck jag kommer få, av möten som kommer att ske.

Att resa och uppleva. På hemmaplan och bortaplan. Det är något jag är ödmjukt tacksam över, värdesätter högt och älskar.

IMGP4281

IMGP4378På ett 6-årskalas på landsbygden utanför Battambang, Kambodja, dit vi blev medbjudna. Och blev någon form av huvudattraktion, vilket var väldigt udda. Jag i rött i mitten.

IMGP4341 Kambodja.

Att resa med barnen är ju inget undantag på mötesfronten, utan snarare en dörröppnare. Visst får de vara på ställen som går utanför den innersta ramen av trygghet, men kan jag vidga deras perspektiv blir jag en lycklig mamma.

IMG_1798

IMG_1771

IMG_1761 Fiji.

Resfredags mamma – Annika, idag om Lusty Glaze Beach, Cornwell.

Reseinspo: Med husbil och små barn på Nya Zeeland

Jag kan inte skriva om en hel månad i Nya Zeeland i ett inlägg, så dagens fredagsspecial får handla om ett nischat område – att göra Nya Zeeland med husbil. Resfredags tema således – temamamma Annika.

Husbilarna i Nya Zeeland går i arv mellan de olika bolagen, vilket innebär att vissa märken är finare och vissa sämre rakt igenom. Maui kastade vi avundsjuka blickar emot, juicy cars ville vi inte byta med. Backpackers som vi hade var dock inget vidare. Satsa lite mer på detta, iallafall så ni har ordentliga säten åt alla resande i fronten. Det var inte så kul att ha en tiomånaders och en treåring längst bak i bilen – och det var bökigt att konstant montera i och ur barnbilstolar. Fast det gick, och störde oss mindre där och då (när vi var taggade och i nuet) än i efterhand.

Husbil var dock ett fantastiskt sätt att se Nya Zeeland på. Vi åkte dit vi ville, enligt det schema vi ville. Stannade på ställen som såg härliga ut – eller när barnen behövde det. Vi bodde på varje ställe ungefär två nätter, och körde var tredje dag. Då blev det ungefär 25 mil om dagen. Vägarna är inte som hemma utan mycket mindre och det går såklart inte lika snabbt med en stor husbil. Att ta sig 25 mil tog säkert 4 timmar i effektiv tid.

IMG_0386
Rastplatser finns det gott om – men se till att ha mat i bilen för det kan vara enormt långt mellan vissa stopp och möjlighet att handla/äta. Rastplatserna är ofta vackra, ligger med ljuvliga utsikter. Här mitt på nordön, söder om Rotorua.

Campingarna är fina. Allra bäst gilllade vi kedjan Top Ten – och när vi väl fattat att de var överlägset bäst (med barn) var vi dem i princip helt trogna. På resebyråerna finns många guideböcker om olika campingar, så det är bara att plocka på sig när man är på plats. Vi reste i november/december men behövde aldrig boka plats i förhand.

IMG_0426

IMG_0427
Vi fick oftast suveräna placeringar när de förstod att vi hade barn – nära fina lekparker, och på många ställen fanns också uppvärmda pooler. Barnen (läs: treåriga Stella) älskade både husbilen (mysigaste stället att sova ever = på loftet) och campingplatserna. Roliga nya ställen och en del andra barn att leka med.

Vi hade sett fram emot sociala kvällar på campingarna. Vi la barnen i husvagnen med babywatcher och satt på närbelägna grillplatser, grillade gott kött och åt sallad, öppnade en flaska rött ibland. Var ytterst tillgängliga för vilka som helst som ville prata med oss (vi var ju trots allt bara familjen i tre månader). Tyvärr var det inte fullt så socialt som vi trott. Det var ganska lugnt på campingarna den här perioden, och de där riktigt magiska umgängeskvällarna var ganska få. Som tur är gillar vi att prata med varandra – för de flesta la sig väldigt tidigt.

IMG_0490
Punakaiki. Vi var inte själva men inte långt ifrån, på denna lilla mysiga camping med tråkigt kök.

Vi spenderade dock även många kvällar i husbilen. Mös in där om kvällarna, låg bak i ”dubbelsängen” och mös med barnen och när de lagt sig läste böcker. Riktig rehab. Enormt mysigt. På slutet var vi trötta på den lilla ytan, de första 3/4-delarna av resan älskade vi pysslet och den mysiga tillvaron.

IMG_0499
Vi är inga campare hemma, alls. Och kommer aldrig bli. Men någon mer gång i husbil – absolut. I Sverige – inte en chans. Typ så.

Men resan. På vägarna. Alltså, vilken njutning! Några små misstag i form av ”utsikts-/turistvägar”. Ta inte dem – slingrigt, höga berg, jobbigt att få upp husbilen för sluttande och smala vägar och rätt läskigt. De vanliga vägarna är väldigt bilfria och bjuder också på fantastiska vyer. Som denna helt fantastiska sträcka på väg från Franz Joseph mot Wanaka.

IMG_0529

Att åka och se det är landskapet genom rutan är bara så fantastiskt! Vinrankor, berg, vidder. Ett magiskt land. Vänstertrafik? Jajemen! Henke körde. Varenda meter.

IMG_0616
Det var ju så mysigt i passagerarsätet! Själva bilåkningen hade vi njutit av ännu mer om vi inte haft små barn med oss – roadtrip woopwoop! liksom – men det gick bra. Vi åkte såklart när Max skulle sova, och Stella tittade ofta på film eller lekte med små leksaker. Duktiga.

IMG_0535
Wanaka.

Studsmattor var ett vanligt inslag på campingplatserna, till Stellas stora lycka. Eller Henkes? Eller allas?

IMG_0593
Kaikoura på sydöns östkust.

Ni kanske är trötta på bilder nu? Jag förstår er inte. Bilder från vår fantastiska resa till Nya Zeeland tröttnar jag adrig på. Ett fantastiskt land, enligt mig sett på det allra bästa sättet – med husbil.

IMG_0617
Bland vinrankor, Blenheim tror jag?

Vi började i Auckland, åkte nordön ned, vidare sydön ända ner till Queenstown (där vi också flög vidare till Milford Sounds med litet Cessna). Sen åkte vi upp igen, östkusten på sydön, över till nordön och landade åter i Auckland. Till er som inte åkt än rekommenderar jag verkligen att flyga in på ett ställe av Auckland/Christchurch och ut på det andra.

Runt 350 mil på 30 dagar. Det kallar jag roadtrip. En roadtrip av världsklass.


Vår månad i Nya Zeeland var en del av vår tremånadersresa till Hong Kong, Nya Zeeland, Fiji, Australien och Thailand och ni kan läsa om den mer genom att kolla i kategorin Asien och Oceanien 2012/2013 i högerkanten, eller genom att läsa i november/december/januari 2012/2013.
För en kortversion – läs min ”Best of Nya Zeeland” här med våra absoluta favoriter i alla kategorier och andra små bra tips och tricks.