Reseinspo: Att ta sig till Legoland

Jag har känt lite depp den här veckan. Jag vet vad det beror på, och det är inte särskilt smickrande. Alla bilder jag ser från vintriga och sportiga lov – det är det. Ett gäng somriga flimrar förbi också från guldkorn som Thailand och Dubai till exempel men det är de där bilderna från fjälltoppar som griper tag mest i mig. Plogande barn med rosiga kinder, termosar med varm choklad. Jag vill också!


Vi har dock aktivt bestämt oss för att avvakta med sportlov tills barnen är större – Stella älskar att få njuta fullt ut av roliga fritidsaktiviteter och Max är ju inte ens i skolvärlden än. Längre skidsemester hela familjen kommer göra sig bättre för oss från tidigast nästa år. Sen har de ju Smålandssemester bakom sig sedan alldeles nyligen (när vi njöt Österrikiska alptoppar) och påsklovet är nära. Det går ingen nöd på dem. Och vi siktar på familjeaktiviteter under våren på annat sätt…

Igår gjorde en bokning för Kristi Himmelfärdshelgen, och deppen blev betydligt mindre. Älska bokningar och nya familjeupplevelser! Den här gången ska vi inte särskilt långt och fokuserar ytterst barnvänligt. Vi ska åka till Danmark och Legoland. Peppen är stor från alla (även om barnen inte ens fått ta del av de glada nyheterna än, det spar vi till påskägget).

Legoland ligger i Billund, som ligger mitt på Jylland i Danmark. Det ska ärligt sägas att bor man i östra eller norra Sverige så är det långt bort. Väldigt. Helt lätt att hitta prisvärda och/eller snabba sätt att ta sig dit är det inte, och allra smidigast är nog ändå bil. Då åker man förslagsvis båt Varberg – Grenå eller Malmö – Köpenhamn, men från det att man stiger av på dansk mark väntar minst 2 (från Grenå) – 3 (från Köpenhamn) timmars bilresa utöver sträckan man redan avverkat i Sverige. Det finns en flygplats i Billund, men från Stockholm behövs mellanlandning (Köpenhamn eller Oslo t.ex) och priserna drar iväg. Miljöpåverkan likaså…

legoland billund karta resa

Vi har hittat vad jag tror är den perfekta kompromissen. Med tåg kommer vi från Stockholm till Köpenhamn på 5 timmar. Bokar man i god tid (ganska precis 3 månader innan) kommer man undan till riktigt bra pris.  För 1500 kronor kommer vi hela familjen tur och retur Köpenhamn med tåg – helt perfekt! Även om timmarna är ganska många så kan man ändå på ett tåg ha det mysigt samtidigt, med pyssel, filmer, matstunder och bokläsning samtidigt som Sverige fladdrar förbi utanför.

Vi åker från Stockholm onsdag eftermiddag och landar i Köpenhamn onsdag kväll, och tar en kväll på ”byen”. Tidigt torsdag morgon sätter vi oss sedan i en hyrbil för att ta oss till Billund och Legoland. Jag tror och hoppas att vi kommer hinna uppleva Legoland bra på drygt 1,5 dag i en period innan den mesta semestertiden och således besökarantalet tar vid. På lördagen passar vi sedan givetvis på att gå på Lalandia, Danmarks största badland, innan vi rullar tillbaka till Köpenhamn på kvällskvisten och vidare med tåg till Stockholm igen. Miljövänligt, hyfsat enkelt och smidigt.


Så med det sagt – funderar du också på en tur till Legoland så undersök reselaternativen noga och tänk lite utanför boxen. Det går att tänka smart och komma till Billund smidigare än man först tror!

IMG_9045

Vi ser fram emot flera dagar med skägg av sockervadd, ansiktsmålade ögon, ansikten täckta av glass och glada miner i roliga åkattraktioner. I ett land av lego dessutom – våra legotokiga barn kommer gå bananas!


Hur vi ska bo på Legoland och annat runt omkring återkommer jag till. Den här resan ska vi peppa för hela våren, tänker jag. 🙂

Hotellrecension: Hotel Riml – Hochgurl

Jag har tidigare recenserat Hochgurgl / Obergurgl här, och övriga inlägg finns under taggen Hochgurgl 2015. En egen recension av hotellet vi bodde på är dock på sin plats – Hotel Riml.

Hochgurgl är mer en hotellby snarare än en vanlig alpby, och antalet besökare är som jag tidigare berättat enormt få relaterat alla fantastiska backar. Det beror på att hotellen är färre men större och framför allt lyxigare. Traditionellt är det de med tjockare plånböcker som åkt till Hochgurgl / Obergurgl snarare än vanliga skidbums, och det konceptet är nytt för även oss, som vanligtvis besökt ställen med större variation. Jag klagar dock inte – liftköer och system är toppen och på Hotel Riml upplevde vi att vi fick det vi betalade för även om det inte var direkt billigt. Stället var verkligen schysst!

Hotellet allmänt
Hotel Riml ligger högt upp i systemet, på hela 2200 höjdmeter. Det tornar upp sig inbjudande mot bergtopparna och har flera härliga solterasser.

IMG_8730

IMG_8318

IMG_8315

IMG_8319

Det var blandat klientel på Hotel Riml, par såväl som kompisgäng och barnfamiljer. Gemensamma ytor var snygga och välskötta, personalen trevlig och serviceminded.

IMG_8311

Maten
På Hotel Riml bor du förslagsvis med halvpension (frukost och middag). Vi har kommit fram till att det konceptet är bäst, för efter en hel dags åkning är det mycket värt att ha riktigt god mat lättillgängligt istället för att behöva bylsa på sig igen och ge sig ut och leta (och sällan finna) bra mat. Det rimmar också bra med att sedan gå på sin höjd några trappor med sin trötta kropp och somna på två röda inför en ny intensiv morgon efter (för då står man ju i backen innan liftarna startar, förstås). Hellre då lägga after skin någonstans i byn eller systemet.

Frukosten på Hotel Riml var helt fantastisk, det saknades verkligen ingenting och allt var precis hur gott som helst. En riktigt härlig – och välbehövlig start på dagen.
Middagen bestod av 6 (!) rätter varje kväll. En enorm salladsbuffé inledde, en som man hade kunnat äta sig mer än nöjd med som huvudrätt. Därefter serverades en varm soppa, t.ex indisk linssoppa, ostsoppa med parmachips, jordärskockssoppa etc. Efter det var det dags för riktig förrätt. Till varmrätt fick man välja på två rätter (+ en vegetarisk) och de var med få undantag riktigt bra. Vi åt både god fisk (torskrygg, tonfisk) och kött (rostfbiff mm). Efterrätt orkade vi sällan men bet ihop för att njuta de kvällar då det t.ex var creme brulee. Nom. Allra sist stod ostbuffén uppdukad och det var nog bara ostälskarna jag och A som lyckades klara den ett par kvällar, men då avstod vi både soppa och efterrätt för att lämna plats.

IMG_9013

En kväll var det dessertbuffé och den var helt galen. På ett positivt sätt förstås – om man nu går igång på sånt. Jag är mer för förrätt, men testade valda bakverk. Bilderna nedan visar bara några få av många rader med godsaker, och på marängberget stod en passande pistmaskin.

IMG_9014 IMG_8493

Spa & Bastuland
En annan sak som är otroligt skönt att ha på hotellet man bor är relaxavdelning. Den på Hotel Riml var fantastiskt härlig! Poolen hade förstås gärna i mitt tycke fått vara en extra varm och inte bara normaltempererad, och jag saknade bubbelpool men inramningen var helt fantastisk med utsikt över alptopparna.

Mest värd att nämna är dock bastuavdelningen, som var enorm. Jag vet inte hur många olika typer av basturum det fanns, och det ena härligare än det andra. Vi svenskar är ju dock aningen mer pryda än de lokala gästerna som kör all in på nakenkonceptet. Det har varit samma sak på alla ställen vi varit och själv är jag inte tillräckligt bekväm att ta seden dit jag kommer i det här fallet. Att det fanns en ”textil sauna” av mer traditionellt snitt var bra i min värld.

IMG_8446

IMG_8507

Rum och faciliteter
Tyvärr måste jag säga att rummen inte var helt hundraprocentiga. Vi hade en tvårumslägenhet för två par och tre vanliga dubbelrum åt tre par och det var väldigt stor skillnad på dem. Olika storlek, olika fräscha, och inte minst olika utsikt. K&R som huserade i rummet nedan hade helt klart dragit vinstlotten, och vi i lägenheten var inte särskilt nöjda med den. Trist inredning, och rent allmänt känsla långt ifrån de fyra stjärnor hotellet har.

IMG_8780

Hotellet, eller om jag ska säga alpkomplexet, hade dessutom flera barer, en minigolfbana såväl som golfsimulatorer, fotbollssimulatorer osv så tröttnar man på skidåkning eller sommarens vandring så finns alternativ.
Men jag måste bara tillägga en sak – röka inomhus?! Kom igen Österrike, det där håller ju inte. Tänk vad mycket trevligare barerna hade varit annars!

IMG_8502

IMG_8505

Vi är helt klart nöjda med hotell Riml sammantaget, och inte minst skulle jag rekommendera det för någon som ska åka med lite yngre barn. Klockrent ställe!

Hochgurgl / Obergurlg – recensionen

Vi var i Hochgurgl en långhelg i februari och blev otroligt nöjda med den skidåkning som erbjöds. Här kommer min guide/recension, som kanske kan vara bra för dig som har funderingar på stället om du hört talas om det – eller helt enkelt vill ha inspiration till en alpdestination inte så många hittat till ännu.

Resan
Hochgurgl ligger nära Sölden, Öztal i sydvästra Österrike, nära Italien (man kan se Dolomiterna från toppen en klarblå dag) och vi flög till Innsbruck som ligger väldigt nära. Austrian airlines tog oss dit via Wien och SAS flög direkt hem. Flygtiderna lämnade en del att önska och flygplatsen är liten så jag är inte övertygad om att det är bättre än att istället flyga till München, men att bara ha 1,5 timme i bil från flygplatsen (varav en timme på motorväg) är förstås smidigt. Vi lät hotellet transportera oss. Det kostade ungefär samma som att hyra en bil, men det var skönt att slippa allt runtomkring med det – och när vi körde ner för de slingriga vägarna från Hochgurgl vid hemresan och snökedjorna smattrade mot hal snö var vi extra glada över det beslutet.

IMG_8300

Ett propellerplan tog oss den sista biten från Wien till Stuttgart.

Skidåkningen
Skibumen i sällskapet som just kommit hem från några veckor i Japan var inte den som jublade högst men som inte klagade heller – och det är ett ytterst gott betyg. Vi övriga – som i blandad skara älskar långa, välpreparerade pister eller för den delen spännande offpist – var mer än nöjda. Vi har många system på våra alp-CVs men blev verkligen nöjda med åkningen i Hochgurgl/Obergurgl. De två byarna där vi bodde i det förstnämnda var sammanbindna med en snabb kabin så med det blev utbudet toppen. Pisterna var hur fint preparerade som helst och en carvingälskare som jag fick rejält med njutning och saknade inte någonting överhuvudtaget i åkväg. Top noch! Offpiståkarna hade lite svårare att hitta ”rekommenderade” rutter. I Österrike väljer man nämligen att inte göra sådana uttalanden, men de hittade ändå många säkra och toppenfina områden de två dagar då vi hade rejält med snö såväl som de dagar då solen sken. Det fanns orörd yta och roliga områden alla dagarna, inte minst i Obergurgl. Inget offpist-mecka men den som söker hen ska finna, så att säga.
Systemet toppar på 3100 meter möh, erbjuder 110 pistkilometer och 24 liftar och åkning går längs branta bergskanter såväl som i backar med mindre lutning, och utsikten över omkringliggande glaciärer är mäktig. Det höga läget (och de många snökanonerna) gör att området har rykte om sig att vara allra mest snösäkert i hela Alperna, och är öppet från november till maj.

IMG_8535

IMG_8376

IMG_8531

Liftarna och köerna
Något av det allra bästa var att det inte existerade lifköer överhuvudtaget. Alltså på riktigt – noll. Möjligtvis var det någon som åkte upp med sittliften precis före oss så vi fick vänta tills grinden öppnade sig för oss tio sekunder senare men det var det. Helt otroligt! Det gör väldigt mycket för njutningen att slippa köa utan bara kunna åka direkt in. Kapaciteten är med andra ord betydligt högre än antalet besökare.
Liftsystemet är helt modernt med många nya liftar, snabba och bekväma sittliftar såväl som flertalet linbanor (”ägg”) och nästa år kommer en ny gondol som tar hela 10 personer så utbyggnad pågår.

IMG_8469

IMG_8509

IMG_8332

Byn och Boendet
En anledning till att det är så få personer i Hochgurgl/Obergurgl är att det mest finns lyxigare hotell. Större spainrättningar är mer regel än undantag så det är ett ställe som vänt (/vänder) sig till de något mer köpstarka gästerna. Det är inte ens en regelrätt by utan snarare en ”hotell-by” – några få men stora hotell ligger sida vid sida och det utgör byn. Charmigare finns, med andra ord.
Vi var jättenöjda med Hotel Riml (recension kommer). Rummen var av lite varierad kvalitet men spa-delen var fantastitskt härlig, maten väldigt god och läget på 2200 möh var mäktigt och hade förstås bästa ski-in ski-out läge. Värt! Smakar det så kostar det, brukar man säga, och det gjorde det. Båda, alltså.
Lite extra coolt är dock att byn ligger på 2200 möh – imponerande!

IMG_8554

Med sikte på vårt hotell nere i lilla byn som utgjordes av vårt hotell ihop med några till.

Restauranger/ mat och annat
Apropå informationen ovan ang. Hochgurgl som hotellby så är det i stor utsträckning på hotellen man äter. Vi hade halvpension vilket vi insett att vi föredrar – för vi åker hellre iväg någonstans i systemet/byn på after ski och spenderar de trötta kvällarna på hotellet och vet att vi får bra mat där. Nu ska dock sägas att after ski inte är något man ska ha stora hopp om i Hochgurgl/Obergurgl.
Jag kunde också sakna charmiga stugor/restauranger i backarna. I t.ex Zell am See låg de uråldriga små österrikiska hytterna utspridda i systemet på ett äkta sätt, men i Hochgurgl/Obergurgl fanns få sådana och bara några få och betydligt större restauranger. Inte lika charmigt – men prisläget var bra och lägena på restaurangerna likaså.

IMG_8680

Nybyggda topprestaurangen Top Mountain Star var ett fantastiskt fikastopp en klarblå förmiddag.

IMG_8667

IMG_8606

IMG_8595

IMG_8685

Sammantaget så tycker jag verkligen att Hochgurgl/Obergurgl var ett toppenställe. Jag kan möjligen sakna en charmig by så man ser lite mer (inklusive roligare after ski) men åkning och inramning såväl som allt annat ovan vägde upp med råge. Testa!

Alperna dag 5 – och så tog årets alpresa slut

Nej, några 5 dagar blir det inte när vi är i Alperna. Att åka iväg bara vuxna och lämna mer eller mindre små barn hemma är inte helt ”bara” (inte bara för att det kräver enorm support – den här gången av världens mest fantastiska farföräldrar – TACK!). Jag har mycket svårt att se att vi skulle lämna dem en hel vecka än på många år. Kanske aldrig, för när de blir äldre blir det säkert mer aktuellt att de följer med.

Första gången vi åkte utan Stella var hon 1 år och 8 månader och vi åkte till Italien en torsdag, åkte skidor fredag och lördag och sedan hem på söndagen. Det var intensivt och härligt, men vi kände att en dags skidåkning ytterligare skulle göra stor skillnad. Och så har det blivit, men i år med en oplanerad ändring – det var svårt att hitta prisvärt flyg med avgång senare på onsdagen så redan när det fortfarande var natt åkte vi hemifrån.
Det kändes inte helt hundra med tidigare barnlämning och en hel dags ledigt från jobbet istället för en halvdag, men däremot var ett par timmars åkning redan på onsdag eftermiddag en fantastisk bonus! Något vi säkerligen inte gjort om inte vädret varit fantastiskt, visserligen.

Apropå väder så vaknade vi imorse, hemresedagen, till allra mest snöyra (utan gediget snöfall dvs) och med det usel sikt. Så det var inte allt för ångestladdat att istället för att checka in i backen checka ut från hotellet. Summerat hade vi således en eftermiddag med härligt väder, två rejält snöiga dagar och en strålande dag med fantastiska pister. Några i sällskapet är konstant på jakt efter nysnö och tar hellre usel sikt och får sköna offpist-repor, och några föredrar sikt, hård manchester och magiska vyer.
Vi får med andra ord anse våra dagar vara perfekta sett till det perspektivet.

Jag är glad att ha börjat testa på offpist, att ha jobbat lite med tekniken och nå skönare carves med bättre känsla av fartstabilitet och inte minst är jag så galet nöjd med gårdagen. I min värld var den helt fantastisk, både sett till åkning och inramning!

IMG_8691

IMG_8673

IMG_8685

IMG_8714

IMG_8649

IMG_8591

Så med det har vi avslutat årets alpresa, och begett oss hemåt. Givetvis funderar vi redan på vart nästa års långweekend går. Flera i sällskapet tycker att detta ställe – Obergurl/Hochgurgl – är det bästa vi varit på (jag återkommer med mer info om det!) men jag tippar ändå på variation. Eller om vi åker tillbaka till Val Gardena och mysiga hotellet Pra Tlusel där. I höst vet vi.

Alperna dag 4 – när Hochgurgl badade i sol

Jag vill egentligen dra på en rejäl bildbonanza – för dagen idag har varit alldeles overkligt vacker… Men jag är lite för trött för bloggen ikväll efter en lång och intensiv dag så vi nöjer oss med några få (fast ändå ganska många), helt oredigerade. Magiskt!

På bättre sätt kan knappast en födelsedag firas – tack för alla grattishälsningar!

IMG_8654

IMG_8677

IMG_8693

IMG_8512

IMG_8527

IMG_8551

IMG_8606

IMG_8554

Alperna dag 2 – första delen

En av anledningarna att jag igår var så enormt övertygad att köpa det där 2-timmarskortet var att vädret inte direkt var att hoppas på idag. Snö hela dagen – men inte på ett roligt pudrigt sätt – var det som spåddes.

Puder i mängder är ju säkerligen det många önskar, men inte jag. Jag kan inte åka sådan, och framför allt gillar jag inte dålig sikt. Dålig funkar kanske, men obefintlig är inte min grej. När jag inte ser blir jag osäker, när jag blir osäker åker jag dåligt, när jag är dålig på något… trivs jag sämre. Ungefär så.

Morgonens sikt var obefintlig men ännu fanns ingen snö i luften. Yayy, ändå.

IMG_8379

En timme eller två senare var dock snöfallet ett faktum. I massor. Rolig snö men sikten alltså!
Nåväl. En del kämpande och del njutande, ungefär. Möjligen mest kämpande, om en ska vara ärlig.

IMG_8382

IMG_8389

IMG_8384

IMG_8391

IMG_8383

Vi åkte. Drack kaffe. Åkte. Åt lunch. Åkte.

Det var tur att alla kör färgglatt så vi såg varandra i backen.

IMG_8403

Vi åkte från Hochgurgl där vi bor till Obergurgl på förmiddagen, men strax efter lunch var vi 4 som kände att det var läge att dra sig tillbaka. Kanske skulle sikten vara okej?

Dem var ungefär 10 gånger sämre och lite knäckta var vi när vi därför åkte in till hotellet. Att ta en prosecco och prata lite är ju härligt också, trots att klockan bara är 14.30… Tänkte vi. Lite bittert men kanske lite lättade.

(Och snart kommer ett inlägg till om eftermiddagen).

I Hochgurgl – dag 1

Vi anlände vid lunch, och konstaterade att vädret i Hochgurgl var fantastiskt. Solen lyste över vårt hotell Riml.

IMG_8315
Vi åt vår goda och extremt välbehövliga lunch ute och tittade längtansfullt efter backarna som i de stabila minusgraderna (typ 5) såg ut att vara riktigt fina trots att klockan var långt efter liftöppning.

IMG_8326

Så några av oss bestämde oss för att köra de två timmar som återstod av skiddagen. Solen sken och området var enormt inbjudande – imorgon väntas snöväder så det var klart värt att passa på att åka lite extra idag. Och oj vilken dag! Grym åkning och så fantastiskt vackert!

IMG_8352

IMG_8360

IMG_8332

IMG_8336

IMG_8354

Morgonirritation i kubik – Austria airlines

Vi tog höjd för lite extra tid på Arlanda imorse trots flygavgång redan 06.40. Uppstigning mitt i natten med andra ord, men det fick det vara värt – på Arlanda väntade ju loungen vi numera får vara i, och god frukost där. En fin start på dagen och semestern.

Istället stod vi bredvid incheckningen i en timme.

Vi hade bokat plats åt hela sällskapets skidor – 8 till antalet – direkt via resebyrån men tydligen hade det aldrig bekräftats från flygbolaget Austria Airlines. Något ingen informerat oss om och eftersom vi till och med betalat extra för det hade vi inte kollat det extra. Sådär vårt 5e år till alperna hade vi inte någon tanke på ändrade rutiner.

Men vid incheckningen blev det stopp. Har man inte plats åt skidorna bekräftat är det kört, helt enkelt.

Vi fick inte hjälp alls, utan personalen vid incheckningsdisken lade in det i systemet men inväntade bekräftelse från någon som inte fanns. Dvs, vi fick ett telefonnummer att ringa själva – det var det enda, men problemet med det var att de öppnade klockan 8. Kom igen?!

Det var hyfsat uppgivna miner där vi stod med våra otympliga skidor utan besked medan tiden tickade iväg.

Först när incheckningen stängde kl 6 fick vi hjälp av en (snäll) person, någon form av chef som hade eget number till flygbolaget. Varför vi inte fick kontakt med henne direkt kan man ju undra!
Skidorna lastades på och en kvart innan avgång var vi redo att boarda. Irriterade (men glada att ha fått med skidorna till slut iallafall) och enormt hungriga.

En ytterst kort mellanlandning i Wien och så anlände vi Innsbruck med en litet propellflygplan före 11 – och tänka sig, våra skidor kom de med! Då var vi riktigt nöjda ändå men ändå – ska du flyga till skidresan så trippelchecka det där med skidorna. Och Austrian airlines är inte direkt ett bolag att rekommendera…

IMG_8276

IMG_8300

Reseinspo: Bästa resmålen 2015 och Tasmanien

Häromdagen publicerade Vagabond en lista över de 25 bästa resmålen 2015. Riktigt rolig läsning, som allra oftast från Vagabond. Jag följer dem på Facebook och får ofta upp intressanta artiklar i mitt flöde.

På plats nummer 4 kommer något så avlägset som Tasmanien. Det är en liten ö som ligger söder om Melbourne, dvs söder om Australiens mest sydostliga udde.

Såhär skriver Vagabond om Tasmanien i artikeln ovan:

4. Årets äventyr: Tasmanien, Australien

Djävulens hem

Det finns kartor där ön helt glömts bort. Men för den som satt sin fot på denna mycket speciella plats strax söder om Australiens kust är Tasmanien oförglömligt. Stundtals kargt och dramatiskt, med vilda forsar, lodräta klippor och hemliga vattenfall. Ibland mjukt och böljande, med sköna sandstränder och lummiga skogar.
Ön som är döpt efter holländaren Abel Tasman, den europé som först siktade den, är som gjord för vandring, forsränning, cykling, klättring och havskajakpaddling. Och här finns verkligen vildmark i ordets sanna bemärkelse. Stora delar av ön kan bara nås till fots, eller ses från luften. Vädret är oberäkneligt, så den rutinerade planerar för vinande regn och brännande sol – på en och samma dag.
En känd invånare, som dock få har turen att se i det vilda, är den tasmanska djävulen. Ett skyggt och nattaktivt pungdjur, som tyvärr minskar i antal.

Passar för: vildmarksälskare och äventyrare.
Bäst tid att åka: sommaren (dec–mars) är populärast men hösten (april och maj) är ofta vacker.
Så tar du dig hit: flyg till Sydney eller Melbourne och därifrån vidare till Hobart eller Launceston.
Restid: minst 29 timmar.

Och jag håller med. Platsen är enormt speciell, och jag kommer aldrig glömma mitt besök där i april 2001 – när hösten var som vackrast. Den dramatiska naturen, det imponerande Cradle Mountain som vi vandrade (och bokstavligen klättrade) upp på, vackra stränder, djupa skogar och ja – visst såg vi djurlivet också. Vi hade turen att se den tasmanska djävulen en sen kväll på campingen, och med minibussen vi hyrt körde vi på en känguru.
Men allra mest minns jag naturen och äventyret. Det var oförglömligt.

Här kommer några gamla scannade Tasmanien-bilder av varierad kvalitet, och med det kickar jag igång några nostalgiinlägg från min termin i Melbourne, Australien – rakt av från mina resedagboksinlägg när det hände år 2001. För jag såg mer än Tasmanien. Som mina australiensiska korridorsvänner sa ”Du har sett mer av Victoria på en termin än vad jag har sett i hela mitt liv”.

4912980_14288558 4912982_19544371 4912984_30398158 4912992_30398162 4912994_30398169 4912996_30398167 4912999_30398171 4913001_30398176

Reseinpo: När jag blev Bitten By the Bug

Jag minns såväl när jag först insåg det själv. Att jag fastnat för resande på riktigt. Att jag alltid skulle älska det, och fick en viss känsla av resandet. Jag minns också när någon för första gången på riktigt sa det till mig. ”You have been bitten by the [travel] bug!”.

När jag gick på gymnasiet började jag drömma om en långresa direkt efter studenten. Jag jobbade extra på Intersport, jag sparade pengar och hade siktet inställt. Asienluff var planen, och jag bestämde mig att lägga det där med universitetsstudier på is ett år, trots att jag gick ut med riktigt bra betyg och att vidare studier var givet. Mitt planerade resesällskap drog sig ur och det blev extrajobb på Intersport ett år istället. Sedan började jag plugga, och asienresan verkade avlägsen.

En kväll ett år senare satt jag i Stockholm där jag sommarjobbade och filosoferade – och bestämde mig. Resan skulle bli av! Jag ringde mina föräldrar som befann sig på en segelbåt på Östersjön och meddelade övertygat att jag kommit till en insikt. ”Berätta inte nu”, sa mamma, som anade vart det skulle barka. Hon ville ha fast land under fötterna när jag berättade. Så när de var i land några dagar senare meddelade jag att Asienresan skulle bli av. Genom studieuppehåll, och själv utan resesällskap. Att det inte var en diskussion var nog tydligt, men helt populärt var det förstås inte. ”Jag vet hur det känns”, försökte jag, för att avbrytas av min mamma som sa att ”det vet du inte alls förrän du själv har en 21-årig dotter som säger att hon ska åka själv till Asien i ett halvår”. Nu kan jag förstå vad hon menade.

Men jag åkte, och det var det bästa jag gjort. Jag växte som människa varenda dag den där resan.

Året därpå var jag fortfarande inte mätt, snarare tvärtom. Så jag gav utlandsstudier chansen min näst sista universitetstermin. Jag hade träffat Henke – ja min man och pappan till mina barn ni vet – en månad innan jag ansökte och var väldigt kär när det blev klart. Jag hade blivit antagen till en termin i Melbourne, Australien.

Och så kom jag till denna häftiga storstad på andra sidan jordklotet, staden med natur och upplevelser runt hörnet, och gjorde mitt bästa att kombinera studier med upplevelser. Det var ofta inte så lite motsägelsefullt och min frustration över det var stundtals ganska stor. Mina pluggkompisar var ofta lyriska över våra upplevelser och jag med – men ännu mer frustrerad över att jag inte skulle fortsätta att bara åka, åka och åka när söndagskvällen närmade sig på en campingplats någonstans.

Och där sa han det. Någon okänd kille som bodde i samma dorm som oss någonstans längs Great Ocean Road som vi pratade med en kväll. Förstår du inte din frustration? sa han och tittade intensivt på mig. ”You have been bitten by the bug, girl.”.

4917524_37198762

Vang Vieng, Laos, 2000.

Ja, det hände i Asien år 2000 och den bet sig fast. Sedan dess har suget aldrig sinat.