En bättre onsdag 

I Stockholm fortsätter vi prata om vår. Den är tydligen officiellt här nu enligt meteorologbedömningen, sägs det.

Det känns så också. Solen värmer med säkert tiotalet grader och när himlen är blå lättar det mesta. Jag njöt solstrålar under en lunchpromenad och blev så till mig så jag till och med fotade Trekantens strandkant.

IMG_9040

IMG_9041

Kvällen spenderade jag på Söder med Clara. Vi inledde på Rosa skrot (mitt 10-klippkort börjar nyttjas rejält med andra ord) och körde PT-Johannas tuffa pass Stronger. Väldigt kul och riktigt utmanande. Sedan gick vi vidare och käkade hamburgare och pratade på Angry Diner.
En kväll med pepp i nivå med Rosa skrots vägg, och mer därtill.

IMG_9043

Som grädde på moset har jag dessutom bokat tågbiljetter som ska ta oss mot en riktigt rolig familjedestination över Kristi Flygare – jag ska berätta mer om det snart. Där kommer peppen hos barnen bli inte stor utan enorm och jag känner lite lika jag med.

En fin onsdag, som sagt, denna vecka som på något sätt släpar sig fram. Helt osannolikt att det inte är helg ännu!

Om rörelse och att vara en aktiv förälder

Många i träningsvärlden pratar mycket om att deras barn ger dem stor motivation. Att de vill orka för sina barns skull. Vara aktiva föräldrar, och samtidigt inspirera barn till ett liv där rörelse är något naturligt.

Jag tror att det är superviktigt att introducera träning eller framför allt rörelseglädje i sina barns liv tidigt. Och samtidigt så vill jag själv på inget sätt ha begränsningar i mitt liv med dem på grund av att jag inte orkar rent fysiskt.

Att de ser oss träna och är fullt medvetna om vad träning ger oss – glädje, styrka, ork, välmående med mera – är fantastiskt.

Fast, det finns något som gör mig ännu mer glad. Det här. Jag älskar den här synen – när mina barn är med mig på mina innebandymatcher och älskar att vara det. De tokmyser av att vara med i omklädningsrummet, av att nyfiket småprata med mina lagkompisar, av att lyssna på peppen. Att sedan mysa ner i ett hörn någonstans med lite ritsaker, film och kanske plocklunch i en låda och vara där det händer men ändå i sitt hörn. Vänta aktivt på varje paus för att då få gå ut och springa lite och skjuta på mål som deras mamma och hennes lag just gjort. Som tjejerna (kvinnorna, mammorna) som spelar innebandy och trillar in mål på mål (vinst med 14-2 idag) just gjort. De känner glädjen, är jag säker på, från mig och alla andra. Det är långt ifrån råstyrka, chins och gym med löpband och maskiner. Det är vinnarlust, kämparanda, lagkänsla och framför allt rörelseglädje. Det är den bästa av världar jag introducerar dem i.

IMG_9009

IMG_9003

Tough Viking 2014 (15 km Stockholm) – banan och hindren

I slutet av augusti förra året sprang jag Tough Viking på Gärdet i Stockholm. En 15 kilometer lång hinderbana kantad av 20-talet tuffa hinder. Det var mitt stora träningsmål förra året, och för att klara det bra tränade jag hela året varierat, med huvusakligen olika typ av (funktionell) styrka, pulsbaserat och varvat med intervaller och några långpass för att klara längden. Jag var helt lyrisk när jag gick i mål. Upplevelsen var så sjukt rolig och häftig, och jag var så stolt att ha klarat det så himla bra!
Jag skrev aldrig om loppet, mer än glädjen efteråt, men nu när jag ser att folk börjar anmäla sig till 2015 års lopp känns det som läge att gå igenom loppet och inte minst hindren. Racerapporten.

Vi var sjukt peppade vid starten, jag och mina lagkompisar Pernille och Jesse. Och så gick starten, och vi gav oss iväg.

Direkt efter starten kom Fire, ett eldhinder som var mer ett icke-hinder året innan enligt vad jag hört, något man var igenom innan det knappt startats. Så jag förvånades över att det aldrig tog slut! Man hoppade över ganska höga höbalar med eld och röken var tät. Jag tog inte höjd med tröja eller dylikt för munnen (för jag trodde det var kortare sträcka) vilket var ett stort misstag – jag hade rök i lungorna i flera kilometer. Obehagligt värre, men adrenalinpåslaget kom och det hängde sedan kvar hela loppet så det lyckades väl.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_1

Nästan direkt efter kom dök amerikanska fotbollsspelare upp på nästa krön, med stora mitsar i händerna på stationen Pain. Vi lade oss strategiskt långt bak men fick ändå flera kyssar. Det gällde att ha lätta fötter och försöka slingra sig förbi, och jag klarade mig bättre än J som fick en smäll hon gick omkull av och P som lämnade hindret med näsblod. Aouch. Förmodligen ännu värre för de kaxigaste längst fram.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_7

Vi joggade från Gärdet upp mot ett skogsparti med mindre stigar och härlig luft. Ett gäng roliga naturliga hinder på vägen på de små stigarna, och snart var det dags att krypa. Crawl var inga konstigheter, härligt att få bli lite smutsig äntligen! Rock var också ett naturligt hinder där man skulle upp för en klipphäll, och jag insåg att det är bra att vara lång och jämnstark. Efter lite längre löpning på stigarna i sakta mak – vi bestämde oss tidigt för att löpningen skulle kännas som bekväm transport men aldrig för sakta för att klassas som riktig jogging – kom mer krypning. Barved wire är precis som det sägs taggtråd och det var bara att ta extra låg position och kräla. Grymt kul!

Monkey bars utgjordes av tjocka stålrör som hängde längre isär än i vanliga utegym och för oss – och väldigt många med oss – utgjorde den således en omöjlighet. När Henke & co kom en stund senare var den dessutom avstängd pga skador+skaderisk. Göra om utformningen, kanske?

Walls kom konstant längs banan, och bestod av en eller ett par höga containers man fick ta sig i och ur, på utsidan stod även stora cementsäckar man kunde klättra på. Längre deltagare tog sig över väggarna själva men för de allra flesta gällde att hjälpas åt och vi hjälpte varandra såväl som andra. Tack och lov att jag sprang med sällskap – att köra i team gjorde halva grejen!
Från alla dessa höga väggar tror jag armarnas blåton kom.

Ice tank hade jag fasat lite för innan men på plats finns inga tveksamheter. Lagkompis P med under-vattnet-rädsla hade det jobbigare men klarade det med support och hejarop från mig och J som med andra ord stod kvar i vattnet på andra sidan om plankan man skulle simma under betydligt längre än vad som var behagligt. Vilken avkylning!

”Tack för utmaningen @[100002541462475:2048:Anna Collby Fd Ericsson] - varför är jag inte förvånad?! Men däremot gjorde jag icebucket modell gigantisk i lördags förra veckan så jag känner mig nog rätt klar ändå.  Har fått betala med en dunderförkylning i en vecka and counting... Men ska runda upp i doneringen dessutom. Pusspåre! 󾌬”
Här dyker vi upp ur en snorkall isvak.

Efter några varv fram och tillbaka på Gärdets knöliga underlag med gropar och högt gräs (jobbigt!) närmade vi oss Rexona Rampage – en väldigt hög ramp vi på förhand stått och sett omöjligheten i att göra. Den klarade inte särskilt många, utan bara de som sprang upp fort, tog tag med händerna över kanten och drog sig upp i en kontrollerad chins eller möjligen hjälptes åt. Över vår kapacitet – vi tog armhävningsstraffet (30 st).

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_10

Däremot tog vi oss utan större problem över både hindret med vägg och rep ”Ropes” såväl som Reebok Blades tvärt lutande väggar. Med varandras hjälp, givetvis.

Efter alla varv fram och tillbaka på Gärdet, där jag konstant hade gnissel i knät – garanterat pga det kalla vattnet i isvaken, jag har aldrig tidigare haft knäont – kom vi till utmaningen Dips. Denna ser lättare ut än den är, och jag trodde jag skulle klara för nog klarar jag någon hängande dips iallafall. Men att gå fram i denna ställning är svårare än man tror och utformningen av hindret med rör som även gick längs med på mittemellan-höjd kändes farlig – och jag gav upp efter någon meter. Armhävningar! I gott sällskap – inte många genomförde hela dips-stationen.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_8

Combat bar var en ställning där man skulle hänga som en sengångare och dra sig framåt hängandes. Vi klarade den galant, och tog säkert med oss ett gäng blåmärken som souvenirer.

Teamwork! Alltid härligt teamwork, peppande och high fives!

Walls och löpning, jogga över liggande däck Tires och så vidare ut i första träsket- Swap. Alltså, så roligt! Att sjunka ner i lera mitt i vass och bara ösa på visade sig vara en fantastisk känsla.
Vi joggade vidare mot romerska ringarna roman rings som är betydligt lättare än monkey bars och värda att testa lyckan i. Men äsch – armhävningar.

Strax därpå var det dags att ge sig ut i vattnet och simma under ett gäng stora tunnor – obstacle swim. Man reagerade inte ens på att vattnet var rejält kallt utan badet var nästan uppfriskande. Vad hände med ens skalle på det där Gärdet egentligen? Den stod som på autopilot. Just do it!

Sedan följde lite längre löpning med inslag av stationer, bland annat där man skulle balansera över stockar/brädor Balance. Inga konstigheter. En station jag däremot underskattat lite var Logs där man skulle bära en stor stock längs en bana. Jag gjorde misstaget och tog en allt för lång som vägde multum – man kan vara betydligt mer strategisk även om alla var tunga, och inte minst svåra att bära för den med mindre axlar (läs: jag).
Nästa station climb utgjordes av ett nät som var oväntat svårt att ta sig över, inte minst när många fler skulle över samtidigt och repet sviktade sig enormt mycket. Utan problem klarade vi denna dock, det kändes som att den gick lättare för oss än många andra, men jag tror att många av innanlårens feta blåmärken kom till på det hindret.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_2

Kustjägaren är Tough Vikings kanske mest kända (och okända) hinder, och det bestod av en lång sväng i Djurgårdskanalens vatten och träsk. Upp på en båt, över nät, nerför rep, genom träsk, simmandes, under kanoter, genom dy (där ett steg i sidled kunde innebära att djupet dubblades och man bara föll), under och över stockar – en riktig superboost och överlägset roligaste hindret. Tuffare och mer utmanande blir det inte – och inte roligare heller!

toughviking_kustjägaren

Vid det här laget hade man sprungit riktigt långt och utmanat kroppen desto mer, och efter kustjägaren fick J kramp i ena vaden så vi fick stanna för stretch och samtidigt rusade Henke & co förbi – de startade en halvtimme efter oss. Snart var vi på rull igen och närmade oss de sistra hindren med mer krypande under nät i Net trap, över Big bag mega walls (där Ps höjdrädsla satte in så vi tog en straffrunda för laget även om jag ångrade det efteråt för vi kunde ju, liksom...) och kryp i täckt container i No air.

När slutet närmade sig var jag så lycklig – så slut i hela kroppen och så redo att ta sista hindret och gå i mål. Sistra hindret var det beryktade hindret med elstötar – 10 000 volt. Hur illa kan det vara? tänkte jag innan, och tänkte mest på att man ju snart var i mål och genom de hängande strömförande trådarna skulle man inte springa så långt. Men ärligt talat så var detta det absolut värsta hindret då det gjorde svinont. Smällarna var verkligen rejäla och jag fick några ordentliga och precis på slutet fick en rejäl smäll mig att gå omkull och riktigt kryp-kasta mig ut. Vilken grej!

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_9

Men jo – ut kom vi och på andra sidan hindret väntade vi in varandra, tog varandras händer och höjde dem innan vi sprang över mållinjen. Så. Sjukt. Nöjda!

Sluttiden blev 2,25 vilket var ungefär i mitten av de 4000 startande, men som egentligen inte säger någonting. Hindren tar längre tid att göra/klara än att gå bredvid och göra armhävningar istället, till vissa var det kö (och detta oregelbundet), vid vissa stannar man och hjälper de som behöver osv. Vi sprang hela vägen men hade kunnat ha högre tempo men vi höll vår strategi om löpning som ”bekväm” transportsträcka och kraft kvar till hindren vilket vi hade. Helt ärligt så log vi mest hela vägen och var nog ibland lite provocerande mot vår omgivning – men vi njöt. Det var en fantastisk upplevelse och egoboost.

Till dig som har det framför dig kan jag bara gratulera – det är en upplevelse!

Själv känner jag att jag å ena sidan gärna skulle göra det igen (men kanske skulle ett kortare lopp räcka då även om jag är superglad att det är just det långa 15-kilometers jag gjort) men samtidigt är jag glad att jag klarade det utan några skador. Blåmärken, träningsvärk och en del andra små sviter som stel nacke hängde dock kvar ganska länge, och jag som är van att vara skadefri tycker inte det är värt att riskera med en så speciell tävling. Att kapa tid är inte heller intressant, den säger som sagt ändå inte mycket. Nej, det var nog en once in a lifetime – men en jag är ytterst nöjd med!

Några bilder är som synes officiella från Tough Viking.

KAN jag ens öppna dörren?

Det var länge sedan löpning kändes som ett helt naturligt inslag i min träningsvardag. Sedan i somras ungefär. När försvann det egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag kan inte säga att jag är någon extrem periodare, men olika mål i kombination med olika årstider är det som gör att min träning får allra mest variation. Spretigt? Kanske, ibland. Men ändå det som gör att träningsglädjen lever genom bekräftande mål och lopp, genom vardag och isande vindar, genom olika förutsättningar i livet generellt och förbi alla hinder som finns på vägen. Målmedvetet ofta men allra mest lustfyllt.

Jag kan ha sprungit max ett par gånger efter mitt långa Tough Viking-race i slutet av augusti. När vädret i helgen var fantastiskt vackert längtade jag ut, till promenader och löpning men tiden fanns inte – vi prioriterade annat. Så jag bestämde mig för att springa under dagens lunchrast, och njuta ljuset. Men det var inte enkelt, det var det inte. Det kändes som att jag glömt hur man gör när man tar på löparkläder, när man snörar skorna, när man springer – till och med när man öppnar dörren. Rädsla, liksom. Men jag gjorde det. Motluten var flera – jag fick börja med att klippa av snörena på mina skor för att få på dem pga att de var i princip ihoplimmade sedan Tough vikings brutala behandling (då jag senaste hade dem). Haha! Hela baksidan av kroppen var som en fiolsträng efter gårdagens brutala benpass signerat Lofsan.
Sedan var det högtrafik i trappen upp till och på Liljeholmsbron också. 🙂

IMG_8911

Men sedan rullade det ändå på. Jag lyfte blicken och bröstet och fyllde det sistnämnda med frisk, kall luft. Kollade mot varje krön och horisonten och ljuset och satte ett steg framför det andra. Njutsamma 6,05/km * 7,2 km senare landade jag pigg och glad tillbaka på jobbet. Jag kunde! Såklart jag kunde.

IMG_8913

Linda aka dinkelhoppare tränade hon med och hade ungefär det omvända problemet, som den duktiga löpare hon är. Hon körde styrka vid utegymmet och där fastnade jag i bakgrunden med rosa mössa som en liten prick. 🙂

IMG_8920

Tänk vad man kan va! Bara man öppnar dörren. Och hur svårt det än känns så är det ju faktiskt inte så svårt. Ska jag? Kan jag? Såklart jag kan och ska!

Mål inom träning och hälsa 2015

Jag skrev det här för närmare två veckor sedan. Nu har jag läst igen, och jag skriver under på det – så dags att publicera. Publicera, prioritera, genomföra. Och ja, jag har inlett just såhär mina första veckor 2015.

IMG_7924

Kvällens yogapass framför brasan var ett 20 minuter långt program med fokus rygg, direkt från Youtube.

I år är året då jag på riktigt vill prioritera yogan. Jag ska ha som genomförandemål att yoga en gång i veckan, och som en liten extra prestationsdel så är 2015 året då jag ska lära mig huvudstående.

Jag vet att jag mår bra utav att träna 4 gånger i veckan. Jag vet att det kan få bli 5. Jag vet att jag bara gör 3 om livet kommer emellan och jag behöver prioritera om. Det är okej. 4 pass i veckan. Riktlinjer är 1 yoga (body/mind), 1 pulspass (löpning/intervaller/pulsbaserad styrka), 2-3 styrkepass (helkropp eller omväxlande mellan över- och underkropp). Mycket glädje, gärna upplevelsebaserat så ofta tillfälle ges.

Transportcyklingen ska jag fortsätta med, minst 2 men helst 3 gånger i veckan. De ersätter inga träningspass men för att få in passen ska jag se till att köra kort styrka i samband med dem om det behövs för att få ihop mina pass enligt ovan.
Och vara snäll mot mig själv, förstås. Tre * 25 km i veckan är ju inte något obefintligt, liksom.

Jag vill fortsätta bygga inifrån och ut, utifrån och in. Jag ska lägga in chins i minst ett pass i veckan för att kanske gå vidare från att 2014 ha lärt mig pull-ups till att klara en chin-up med handflatorna från mig.

Funktionellt är ledordet. En stark kropp som är med mig i vardagen, men som också är stark nog att ta mig igenom nya utmaningar.
Under våren kommer jag träna med tydligare fokus mot att göra en första multisporttävling i sommar, som Sportkullan med kanotpaddling, löpning och cykling – även om jag nu pga semester verkar missa just den. Finns fler av samma typ?

Och så ska jag i allra högsta grad ha kvar mina anti-mål gällande träningen. För den inställningen kan vara den som gör mig unik och som gör att jag håller i. Vecka ut och vecka in, år efter år.
Har du inte läst det inlägget så rekommenderar jag det här, för det kan vara bland det smartaste jag skrivit i gengren: Att (anti-) planera träningen.

218 pass bjöd 2014 på. De tackar jag mig själv för!

SATS Slakthuset och barnens kurser

SATS fortsätter att öppna träningscenter i hög takt, och nyaste tillskottet i Stockholm är SATS Slakthuset. Som namnet antyder så ligger det i en historisk lokal i slakthusområdet, dvs vid Globen, och trenden med gym i fabriker/lager/etc är ju bara så rätt. Lokalerna blir hur häftiga som helst och träningsinspirationen flödar.

IMG_7895

En del av gymmet.

Gruppträningssalen på SATS Slakthuset är mer än cool, jag har aldrig sett något liknande. Har ni?
Igår invaderades den stora salen av en massa barn med bloggande föräldrar, då Loppi bjöd in till event ihop med SATS för att inte bara visa centret utan även presentera deras barnkurser närmare.

IMG_7894

SATS är verkligen duktiga på att försöka möjliggöra träning för föräldrarna, för man mår ju som allra bäst när man rör på sig regelbundet. Det gäller även barnen, och för vår del visar det sig tydligt när vi är klara från vår träning och hämtar dem på miniSats som de älskar – de är lika svettiga som vi. Våra barn har nog inte varit äldre än knappa 2 när de lärt sig urskilja träningskläder från övriga kläder, och vid första anblick av träningslinne på frågat ”Ska du ut och spjinga mamma?”. Jag älskar att träning är något naturligt för dem och att de vill göra som oss. Stellas bästa stund igår var när hon hittade en hantel, hennes sämsta när hon insåg att hon inte skulle få gå loss i gymmet som vi (det tjatar hon om varje gång vi kommer till SATS men där är de ju däremot – tack och lov – inte välkomna). Hon fick testa Kids Parkour.

Nu är det dags för barnen att hoppa högt, hoppa långt, krypa och rulla runt.

Kursen finns för två åldersgrupper 6–8 år och 9–11 år. På ett lekfullt och säkert sätt bidrar träningen inte bara till att öka barnets fysiska styrka, kondition, koordination och balans utan även självförtroendet. Ett måste för såväl barn med myror i brallan som de som ännu inte hittat sin grej. Varje tillfälle är 55 minuter och avslutas med en hinderbana.

Hon hade superkul, och även om jag inte såg det tror jag att hon gärna skulle gå den kursen. Hade vi inte haft för fullt upp på helgerna och hon redan kör handboll och ridning hade vi lätt anmält henne.

IMG_7892

Max körde Born To Move som finns även för yngre barn. Där lär sig barnen dansa och göra rörelser till musik genom texter som guidar barnen i rörelserna.
Nu är våra barn inte så dansanta av sig, det har aldrig varit det som roat dem mest, men det är ett fint koncept för barn som gillar dans. Max var engagerad ett tag tills han blev lite trött. Story of his life, liksom.

IMG_7891   Tack Loppi och SATS för ett jättefint familjeevent!
IMG_7893Ursäkta gryniga bilder, vi var på rull hela dagen igår så jag hade ingen ordentlig kamera med mig. Jag måste verkligen skärpa mig… blogglöfte 2015!

Och så var jag själv…

Det här är ju ungefär konstigaste på 6,5 år. Jag åkte tillbaka till Stockholm med tåg imorse, direkt till jobbet för en dags jobb (som visade sig vara en halvdags – vilken trevlig överraskning!) och sedan låg kvällen öppen för mig. Bara mig. Inga barn som behövde sin mamma, ingen man på hemmaplan utan bara mig själv att tänka på. Konstigt. Och så ska det vara i 4 hela dygn till!

Jag gick förstås och tränade, inte minst var det lättmotiverat när arbetsdagen blev lite kortare än jag trott. I brist på passfantasi såväl som sällskap så bokade jag in mig på pass. Jag testade SATS för dagen (!) toppfärska nyhet ”21 minute body” – ett pass som enligt utsago ska ge hela kroppen träning på effektivt sätt på endast 21 minuter. Nog var det intensivt men inte riktigt min tekopp. Jag har sedan länge lämnat det höga tempot från bodypumpen och rörelserna från aerobics bakom mig. Klagar inte på intensiteten dock, det var en fin genomkörare.

Med oceaner av tid nöjde jag mig såklart inte med det korta passet, utan väntade en stund och körde 75 minuter ashtanga-yoga också. Ljuvligt.

IMG_3739

Wadi Rum-yoga.

Sedan kom jag ändå hem för en lång kväll i ett nystädat hus (som kommer behålla den känslan till fredag, oh the joy!) med grönsaksdipp framför Orange is the New Black-maraton. Nej, jag kommer inte vänja mig vid den här tillvaron eller vilja ha det så i längden – tvärtom lär jag sakna min familj brutalt fram emot fredag – men den här veckan ska jag njuta!

Mot blogger boot camp 2015!

Ja men visst kör jag blogger boot camp i år också. Förra årets kom inte riktigt upp i samma nivå för mig som det magiska eventet 2013, men det kan också ha varit för att jag hade lite annat för mig då. Som att köra skytteltrafik mellan barnkalas och att förbereda mig för att åka till Indien några timmar senare…

I år går blogger boot camp av stapeln lördagen den 14 mars, och jag ser fram emot en heldag proppad med träningsglädje och inspiration.

Jag har valt passen nedan – missar tyvärr några föreläsningar jag gärna skulle gå på (inte minst Claras) men jag vet att jag vill köra hårt fysiskt första passen för att sedan ta det lite lugnare senare på dagen. Dessutom gillar jag att passa på att testa att köra nytt och sådant jag inte kör annars, så såhär får det bli:

9.00 – Solid as a rock – Crossfit
10.30 – Rexona presenterar: Express Yourself (dans med Oscar Jöback)
11.45 – Barre Move (nytt träningskoncept med inspiration ifrån balett, yoga och funktionell träning)
14.00 – Moveoo (nytt koncept som bygger på rotationer, instabilitet och utmaning)
15.30 – Skitmat – mat, belöning och övervikt: varför viss mat driver folk till att överäta (föreläsning med Jakob Gudiol)
16.45 – Yin Yoga – leg release

Peppen! Ses vi där?

 

 

Billigaste gymbänken till hemmagymmet…

…stavas kökspall från IKEA. 99:- och fullt funktionell för diverse övningar. Att ha stöd mot för rodd, att sitta på för axelpress, att ha ben på för enbensutfall och ja – det mesta. Praktiskt, I tell you.

IMG_7016Ett överkroppspass hemma igår.

Fast jag skulle gärna komplettera gymmet med en stepbräda. Det är nog nästa grej jag skaffar till gymmet. Men då får jag nog bevisa mig och nyttja rummet lika mycket ett tag framöver som jag gjort senaste veckorna. Det finns det inga garantier för, jag längtar nämligen allra mest efter att återgå till sedvanliga träningsrutiner på SATS och utomhus.

Årets gym: Rosa skrot och Årets PT: Milla – och två grymma tips!

Igår tog Rosa Skrot hem priset som ”årets gym” i Guldhjärtat, branschens finaste gala. Det är de så otroligt väl värda! Rosa Skrot är mitt absoluta favoritställe – det är fint och harmoniskt, peppigt och motiverande, avslappnat och vänligt och så jobbar riktiga guldmänniskor där.
Fram till jul har Rosa skrot ett erbjudande om att köpa ett klippkort på 10 gånger för 1000:- istället för 1595:-. Jag som brukar kosta på mig att gå dit ibland till en engångskostnad på 180:-, för att få en extra motivationsboost, kommer ge detta till mig själv i julklapp. Tips!

IMG_4931

Tips nummer två är den som för mig varit årets PT och får ett eget, privat guldhjärta från mig om inte annat: Milla. Vi kommer förmodligen fortsätta träna en del ihop även under 2015, men för dig som inte tränat med henne ännu så tipsar jag om att hon nu tävlar ut en PT-timme som första adventstävling. Många fina bilder i det inlägget… med undertecknad både bakom och framför kameran. 🙂

IMG_2278

Milla vid mitt hemma-utegym vid Årstaviken…

IMG_1200

…och jag vid hennes i en lekpark i Aspudden.