Bättre än körsbärsblom; vitsipporna

Alltså, jag tycker nog egentligen att de är lite överskattade, de rosa träden i Kungsträdgården. Det här är ännu bättre; vitsipporna i naturen, inte minst när man njuter av dem under en skön promenad och det årets första utan jacka. 

Lika lite kläder gick det att ha när vi inledde förmiddagen bredvid en fotbollsplan och såg Stellas lag kriga under glada former, och det var ren njutning bland andra föräldrar vid långsidan med en kaffe i handen. Och nu sitter jag mot en husvägg hemma och tittar på alla grå träd med små sting av ljusgrönt som kämpar på och efter solen och värmen som väntas i veckan lär slå ut i full blom. Snart har vi en sommarträdgård med aggressiv grönska igen (ja så känns det hemma i vår väldigt uppvuxna trädgård) och de kommande fem månaderna alltså – ge mig! 

Hej första maj och hej försommar med löften om morgondagg, jordgubbar och gräs mellan tårna – snart! 

Njuter du solen idag?

Annonser

Om barn som ännu inte tänker så

Mina barn är så fint oförstörda, de tar sig an allt med öppet sinne. Suger i sig och lär sig. Det finns så mycket de ännu inte lägger några värderingar i och det är så fint. Jag skulle vilja att det skulle vara så för alltid. Öppet och fördomsfritt.

Stella är 6,5 och tänker inte på att barn av olika kön förväntas vara på olika sätt. Hon tycker inte att saker är kill- eller tjej -lekar, -saker, -färger. Vill hon leka med en kille så gör hon det, vågar hon eller vill något så gör hon det – eftertanke eller värderingar i hennes eller andras val finns inte. Av den anledningen kryper det också i mig av t.ex böcker som pratar om sådant, även om det i slutänden ”blir bra” eller motbevisas. Ett exempel är Alfons och Milla. Alfons vill inte berätta att han leker med henne för att de andra killarna inte ska reta honom. Men sen visar det sig att Milla ju inte är ”som andra tjejer som inte vågar klättra i träd och som gråter” så då blir de kompisar ändå. Ärligt talat, vad sänder det för signaler? Vaddå, finns det killar som tänker så? Varför?
Det finns allt för många sådana exempel i barnbokslitteraturen.

Det riktigt kryper i mig och just sådana böcker läser jag ärligt talat inte eller gör om texten i. Mina barn ska fortsätta bygga sina jag på sitt sätt i så långt och mycket det går, och låta andra göra detsamma.

Ett annat område där jag har samma funderingar är gällande människor av olika ursprung och frågan om rasism. Rasism pågår varje dag i vår nära omvärld och historien är fruktansvärd. Både den vi har bakom oss och den vi skriver just nu.

Vi har inte bott i särskilt multikulturella områden men givetvis har många barn på förskolan och i skolan haft andra hemspråk, namn med helt andra uttal, haft huvudbonader och olika utseende. Noll gånger har barnen kommenterat detta. De är barn i gruppen, varken mer eller mindre. Människor från andra länder pratar andra språk (Har vi varit där, mamma?”) och tiggarna utanför affären är det synd om, för de har ingenstans att bo och har flytt sina länder.

Det är på den nivån.

Så vad gör man? Ska man eller ska man inte berätta öppet om tex rasism och att vissa personer dömer andra baserat på ursprung, och förklara vad som är så fruktansvärt dåligt med det? Eller ska man fortsätta låta dem med öppna ögon bygga sina tankar om det – och inte reagera alls eller bara reagera på det de själva ser på det sätt det de gör idag – inte med tankar om utanförskap utan med omtanke?
Ska jag som förälder berätta och påverka dem på mitt sätt, eller vänta på att de lär sig i skolan och av sin omvärld?

Jag läste just om att tidningen Sofia som säljs av romer (m fl?) berättar på ett bra sätt om förintelsen. Det är den första upplagan som är ute nu, ett dubbelnummer för 100 kr som ger 75 kr tillbaka till säljaren. Kommande nummer kommer kosta 50 kr och ge ersättning på 25 kr.

Om jag kommer att läsa för mina barn eller på annat sätt upplysa dem vet jag inte (och jag lyssnar gärna på hur ni resonerar) men jag kommer köpa tidningen. Eller snarare skicka fram mina barn för att köpa den, och förklara varför.

IMG_9017

Lördagsfys och fortsatt mys

Härliga lördag! Max är frisk men lite trött sådär, så jag lämnade honom hos grannen aka bästa kompisen och tog med mig Stella till Rosa skrot för morgonträning. Väldigt fint, tyckte hon, men lite konstigt med allt rosa – killar kan ju också gilla det? Och själv tycker hon ju om turkost?
Vi kom överrens om att färgen är sekundärt och trivsamheten och de grymma förutsättningarna för träning viktigast, och så hade hon en mysig stund i receptionen (tack för att hon fick det VD Camilla!).

IMG_8972

Själv hade jag nämligen träningsdejt med en lånväga gäst som läst om och varit nyfiken på Rosa skrot – starka (och smidiga – hon instruerar bl.a soma) Johanna från resebloggen Lady Tramp och hennes kompis. Vi peppas inte bara av varandras reseinlägg utan har insett att vi har träning som gemensamt intresse och hade pratat ihop oss om att debut-ses och samtidigt köra ett riktigt ”grispass”.

Så det gjorde vi! Vi körde Lofsans ryggpass från januariutmaningen där 6 övningar sätts ihop en efter en och ger en cirkel där man ökar i antal övningar varje varv. Riktigt bra pass, som lär kännas imorgon.
Jag (vi?) hade bestämt för mig att man när man landat i hela varv skulle vila inte bara en utan 3 minuter efter, men det var tydligen inbillning ser jag när jag åter läser Lovisas beskrivning. Dock så körde vi så och det var bra faktiskt – gav lite mer utrymme för att maxa övningarna och vi hann ändå 6 påbyggnadsvarv och 4 hela varv. Det räckte, så att säga.

IMG_8992

Härlig start på dagen och väldigt trevligt att äntligen ha träffat Johanna, inte minst!

Sen öste vi på hem och hämtade Max för att åka direkt på skridskoträning. Med viss osäkerhet från min sida – var det läge eller inte efter torsdagens feber..? Njäe. Han var med och körde glatt en stund, gnälligt en stund och sedan – in i trötthetsväggen. Det pressade jag inte med glada tillrop, med tanke på förutsättningarna utan vi gav oss lite i förtid. Nåväl.
Väl genomförd skridskoskola som nu avslutats, men den som tjatar om hockey är inte Max utan Stella så det måste vi ta tag i åt henne till nästa säsong.

IMG_8986

Nu har vi hängt hemma och kollat skid-VM och fortsätter denna lördag med att dra iväg och fika. Det har vi förtjänat, allihop!

VAB, VOBB och skid-VM

Jag är rätt dålig på det där med VAB. När barnen är hemma sjuka tar jag varje chans till att jobba bort lite, och försöker i möjligaste mån komma framåt på jobbet och bara vabba (= ta ut ersättning) så lite som möjligt. Det är ju både en för- och nackdel med att ha ett jobb som mitt. Mycket kan göras hemifrån så man släpper det aldrig riktigt, vilket är bra för när man kommer tillbaka har ju ingen gjort ens jobb åt en utan allt väntar och det tar många extra timmar för att komma ikapp. Ibland kan ju riktig VAB dock vara det enda som gäller för både barn och förälder.

Idag stod jag framme i projektorns sken mitt i en mening när telefonen med förskolans nummer ringde. Har jag förresten sagt att jag är själv med barnen från tisdag till söndag denna vecka? Jo.

Väl hemma slängde vi i oss i soffhörnet, jag och den febrige (Stella valde att vara kvar på skolan och gå med en kompis hem) och just ja – dagtid visas ju skid-VM på TV. Kanske blir det lite mer riktig VAB denna gång?

IMG_8950

Max somnade aldrig när vi låg i vårt mysiga hörn men sen kröp han ner på golvet under soffbordet och det passade honom tydligen snäppet bättre. Hmmpff.

Grekland – årets resehype?

Skulle jag nämna en snackis för svenskarnas sommarsemester 2015 så är det Grekland. Grekland har lång historia som resmål för svenskar (och alla andra… ) men visst känns det som att landet och alla dess öar fått ett enormt uppsving de senaste åren? Ekonomin kraschade för några år sedan, och när jag under en konferensresa 2012 fick en smak av Grekland (utkanten av Kos stad) för första gången sedan tonåren (bargatan i Kos stad) var det på ett ovanligt billigt resmål vilket skulle kunna vara en av anledningarna till nytändningen på Greklans som resmål.
Särskilt grön kvist är inte Grekland på ännu, och iallafall boendepriserna verkar ha gått upp, men turismen känns som sagt som att den har boomat rejält.

För andra året i rad har konferensen Panorama Grekland arrangerats i Sverige. Jag var där på en pressfrukost där jag fick bland annat höra en massa intressant om Grekland som resmål idag och genom tiderna, om landet som sådant och dess soldagar som är i Europatopp, om kulturen och Sokrates. MItt sug att åka dit blev inte direkt mindre – Grekland tilltalar på så otroligt många sätt. Maten (som det pratades mycket om), klimatet, landskapet, historien, människorna – vilket arv och vilken gåva det landet bär på!

IMG_8941

Panelen med representanter från bland annat Apollo, Ving, Stockholms stad, the smile of the child m fl diskuterade och presenterade Grekland och Cypern som resmål. 

 IMG_8942

Ambassadörer, präster och andra representanter för Grekland talade varmt om sitt land (och var fina).

Nu vill det sig ju så fint så att jag faktiskt ska till Grekland, så snart som i sommar och vet ni att den bara är dryga 4 månader bort? Tjo-freakin-ho!

Jag är så enormt pepp på vår vecka på Kreta med kompisfamiljerna. Nästan lika pepp är jag på Santorini vi sedan åker vidare till. På ett sätt var jag ännu mer pepp just vad gäller stället jag ska få se, men nu börjar jag känna mig lite oroad. Det är enormt svårt att hitta Fira-boende som har fått bra betyg och som inte kostar multum. Det är få dagar och jag vill ha utsikt, trevliga rum gärna med balkong (pga vill kunna lägga barnen innan vi lägger oss) och pool är ett måste. Vidare så säger de flesta jag pratar med om Santorini att det är helt magiskt, men några är inte så lite negativa pga enorma mänder turister och inte minst väldigt dyrt prisläge. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Fast jag vet att jag behöver boka boende ungefär igår och att det känns mer knepigt än roligt.

20140713-230402-83042657.jpgDen här vackra bilden över Santorini tillhör Johanna som skriver bloggen Lady Tramp. Hon tillhör de som får mig att längta dit ytterst mycket.

En tisdag med efterlängtade aktiviteter

Den här tisdagen har jag gjort efterlängtade saker. Först och främst gick jag och tränade på lunchen. I kalendern fanns 75 tillgängliga minuter mellan dagens alla möten så det var tajt, men jag var övertygad. Det finns inget mer motivationshöjande än att ha många dagars träningsledighet och/eller lättja bakom sig. Visst, att åka utför í dryga 6500 fallhöjdsmeter 3,5 dagar i rad är kanske inte rakt av ”vila” men i kombination med större mängder mat än vanligt (hej 5-rätters varje kväll..!) och kalla öl efter varje skiddag är det inte fräschören som har övertaget om känslorna. Ge mig kötta-pass, sallad och vatten!

IMG_8765

Däremot tyckte jag inte att benen behövde fokus, utan körde rygg/axlar.

Efter att ha jobbat lite extra länge träffade jag sedan upp efterlängtade Kajenmorsor på Söder. Förut hade vi träffar varje månad men nu kan det gå längre mellan gångerna. Tyvärr, för när vi ses är det så enormt härligt. Även idag var samtalen mer än härliga och jag gick därifrån otroligt fylld av energi och tankar. Det på bilden nedan pratade vi inte alls om, vi har vuxit ifrån de där tiderna då vi pratade mycket barn (även om vi kommer in en hel del på det också), utan fokus ligger mer på jobb / personlig utveckling / insikter och funderingar, men den var ändå rolig och lite talande för vår relation som inleddes i samband med våra barn nummer två, och i sällskapet förekommande diskussioner. Igenkänningsfaktor, någon?

IMG_8766

 

Ljuset!

Wow! Känslan i att åka mot jobbet en tidig måndagsmorgon – en bit före halv 8 – och det är i närmaste dagsljus ute. Dessutom kvittrade några fåglar stämningsfullt.
Hoppet! Livet! Känslan!

Samtidigt är det mycket härlig vinter kvar, iallafall i delar av Sverige. Försvinner snön i Stockholm nu är det tråkigt men okej, för våren är på ingång runt hörnet och bra skidåkning är ett par timmar bort. Vi har klarat november, december och januari!

Jag älskar februari.

IMG_8739
Godmorgon Nacka!

Hemma är ordningen återställd. Vi hämtade barnen i Linköping (halvvägs till farföräldrarna) direkt från Arlanda igår kväll, och nu vill jag bara ha vanligt vardag med dem. Vanlig, ljuvlig vardag.

Godmorgon måndag!

IMG_8743
Utanför jobbet en halvtimme senare.

Alperna dag 3 – och så fortsatte det snöa

Alltså ni kan ju det här nu. Vi åker, tycker ibland att snön är för påtaglig i annars härliga pister, längtar rejält efter att se minsta kontur i snön (det blir ju så jobbigt annars) och hittar guldkorn till offpist-repor som passar varierat toppen baserat på hur bra man är på sånt.

Dagens bästa beslut var för övrigt när jag strax efter 10 och således en timmes åkning konstaterade att det var mycket snö överallt idag, och hyrde ett par rejälare skidor. Njutningen! Måste köpa nya, ungefär igår.

IMG_8482

IMG_8474

IMG_8459

IMG_8454

Så är det. Och ungefär 100 olika nyanser till – idag gråa men ändå så rosaskimrande. Alpresor – bäst i klassen!

Alperna dag 2 – som det sedan blev (aka del 2)

…så vi satt där i mysiga baren på hotel Riml. Det var hur mysigt som helst med snön och vinden vinande där utanför.
Men var vi verkligen nöjda (för dagen)?

Nej.

Jag och Anna, min bästa Anna, gav oss mot exakt alla odds som finns i hela världen ungefär, ut igen. Vi hade sett en liten släplift just bredvid hotellet, och med tanke på sikten kanske vi skulle kunna hitta lite åkglädje där i de lägst liggande backarna (vilket inte betyder havsnivå utan 2200 meter över havet som vårt hotell ligger på)?

Om vi gjorde.

Vår dag avslutades på allra bästa sätt, och det var lika delar åkglädje som snöglädje. Vi utmanade oss med den opistade delen bredvid backen. Tränade, testade, skrattade och njöt.

Det blev dagens roligaste åk där i snön, den som ökats på med många decimeter under dagen och om det där att ett skratt förlänger livet är sant så adderade jag några år.

IMG_8417

IMG_8441

IMG_8440

IMG_8433

IMG_8412

IMG_8431

Tänk va. När man minst anar det. När man väljer ”jomen jag testar, vi kör” istället för ”jag kan/orkar/vill inte.

Fast det såklart. Utan Anna vette sjutton. För hon säger Ja hon också, och är utan tvekan en av mina finaste vänner.

IMG_8453