Tough Viking 2014 (15 km Stockholm) – banan och hindren

I slutet av augusti förra året sprang jag Tough Viking på Gärdet i Stockholm. En 15 kilometer lång hinderbana kantad av 20-talet tuffa hinder. Det var mitt stora träningsmål förra året, och för att klara det bra tränade jag hela året varierat, med huvusakligen olika typ av (funktionell) styrka, pulsbaserat och varvat med intervaller och några långpass för att klara längden. Jag var helt lyrisk när jag gick i mål. Upplevelsen var så sjukt rolig och häftig, och jag var så stolt att ha klarat det så himla bra!
Jag skrev aldrig om loppet, mer än glädjen efteråt, men nu när jag ser att folk börjar anmäla sig till 2015 års lopp känns det som läge att gå igenom loppet och inte minst hindren. Racerapporten.

Vi var sjukt peppade vid starten, jag och mina lagkompisar Pernille och Jesse. Och så gick starten, och vi gav oss iväg.

Direkt efter starten kom Fire, ett eldhinder som var mer ett icke-hinder året innan enligt vad jag hört, något man var igenom innan det knappt startats. Så jag förvånades över att det aldrig tog slut! Man hoppade över ganska höga höbalar med eld och röken var tät. Jag tog inte höjd med tröja eller dylikt för munnen (för jag trodde det var kortare sträcka) vilket var ett stort misstag – jag hade rök i lungorna i flera kilometer. Obehagligt värre, men adrenalinpåslaget kom och det hängde sedan kvar hela loppet så det lyckades väl.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_1

Nästan direkt efter kom dök amerikanska fotbollsspelare upp på nästa krön, med stora mitsar i händerna på stationen Pain. Vi lade oss strategiskt långt bak men fick ändå flera kyssar. Det gällde att ha lätta fötter och försöka slingra sig förbi, och jag klarade mig bättre än J som fick en smäll hon gick omkull av och P som lämnade hindret med näsblod. Aouch. Förmodligen ännu värre för de kaxigaste längst fram.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_7

Vi joggade från Gärdet upp mot ett skogsparti med mindre stigar och härlig luft. Ett gäng roliga naturliga hinder på vägen på de små stigarna, och snart var det dags att krypa. Crawl var inga konstigheter, härligt att få bli lite smutsig äntligen! Rock var också ett naturligt hinder där man skulle upp för en klipphäll, och jag insåg att det är bra att vara lång och jämnstark. Efter lite längre löpning på stigarna i sakta mak – vi bestämde oss tidigt för att löpningen skulle kännas som bekväm transport men aldrig för sakta för att klassas som riktig jogging – kom mer krypning. Barved wire är precis som det sägs taggtråd och det var bara att ta extra låg position och kräla. Grymt kul!

Monkey bars utgjordes av tjocka stålrör som hängde längre isär än i vanliga utegym och för oss – och väldigt många med oss – utgjorde den således en omöjlighet. När Henke & co kom en stund senare var den dessutom avstängd pga skador+skaderisk. Göra om utformningen, kanske?

Walls kom konstant längs banan, och bestod av en eller ett par höga containers man fick ta sig i och ur, på utsidan stod även stora cementsäckar man kunde klättra på. Längre deltagare tog sig över väggarna själva men för de allra flesta gällde att hjälpas åt och vi hjälpte varandra såväl som andra. Tack och lov att jag sprang med sällskap – att köra i team gjorde halva grejen!
Från alla dessa höga väggar tror jag armarnas blåton kom.

Ice tank hade jag fasat lite för innan men på plats finns inga tveksamheter. Lagkompis P med under-vattnet-rädsla hade det jobbigare men klarade det med support och hejarop från mig och J som med andra ord stod kvar i vattnet på andra sidan om plankan man skulle simma under betydligt längre än vad som var behagligt. Vilken avkylning!

”Tack för utmaningen @[100002541462475:2048:Anna Collby Fd Ericsson] - varför är jag inte förvånad?! Men däremot gjorde jag icebucket modell gigantisk i lördags förra veckan så jag känner mig nog rätt klar ändå.  Har fått betala med en dunderförkylning i en vecka and counting... Men ska runda upp i doneringen dessutom. Pusspåre! 󾌬”
Här dyker vi upp ur en snorkall isvak.

Efter några varv fram och tillbaka på Gärdets knöliga underlag med gropar och högt gräs (jobbigt!) närmade vi oss Rexona Rampage – en väldigt hög ramp vi på förhand stått och sett omöjligheten i att göra. Den klarade inte särskilt många, utan bara de som sprang upp fort, tog tag med händerna över kanten och drog sig upp i en kontrollerad chins eller möjligen hjälptes åt. Över vår kapacitet – vi tog armhävningsstraffet (30 st).

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_10

Däremot tog vi oss utan större problem över både hindret med vägg och rep ”Ropes” såväl som Reebok Blades tvärt lutande väggar. Med varandras hjälp, givetvis.

Efter alla varv fram och tillbaka på Gärdet, där jag konstant hade gnissel i knät – garanterat pga det kalla vattnet i isvaken, jag har aldrig tidigare haft knäont – kom vi till utmaningen Dips. Denna ser lättare ut än den är, och jag trodde jag skulle klara för nog klarar jag någon hängande dips iallafall. Men att gå fram i denna ställning är svårare än man tror och utformningen av hindret med rör som även gick längs med på mittemellan-höjd kändes farlig – och jag gav upp efter någon meter. Armhävningar! I gott sällskap – inte många genomförde hela dips-stationen.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_8

Combat bar var en ställning där man skulle hänga som en sengångare och dra sig framåt hängandes. Vi klarade den galant, och tog säkert med oss ett gäng blåmärken som souvenirer.

Teamwork! Alltid härligt teamwork, peppande och high fives!

Walls och löpning, jogga över liggande däck Tires och så vidare ut i första träsket- Swap. Alltså, så roligt! Att sjunka ner i lera mitt i vass och bara ösa på visade sig vara en fantastisk känsla.
Vi joggade vidare mot romerska ringarna roman rings som är betydligt lättare än monkey bars och värda att testa lyckan i. Men äsch – armhävningar.

Strax därpå var det dags att ge sig ut i vattnet och simma under ett gäng stora tunnor – obstacle swim. Man reagerade inte ens på att vattnet var rejält kallt utan badet var nästan uppfriskande. Vad hände med ens skalle på det där Gärdet egentligen? Den stod som på autopilot. Just do it!

Sedan följde lite längre löpning med inslag av stationer, bland annat där man skulle balansera över stockar/brädor Balance. Inga konstigheter. En station jag däremot underskattat lite var Logs där man skulle bära en stor stock längs en bana. Jag gjorde misstaget och tog en allt för lång som vägde multum – man kan vara betydligt mer strategisk även om alla var tunga, och inte minst svåra att bära för den med mindre axlar (läs: jag).
Nästa station climb utgjordes av ett nät som var oväntat svårt att ta sig över, inte minst när många fler skulle över samtidigt och repet sviktade sig enormt mycket. Utan problem klarade vi denna dock, det kändes som att den gick lättare för oss än många andra, men jag tror att många av innanlårens feta blåmärken kom till på det hindret.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_2

Kustjägaren är Tough Vikings kanske mest kända (och okända) hinder, och det bestod av en lång sväng i Djurgårdskanalens vatten och träsk. Upp på en båt, över nät, nerför rep, genom träsk, simmandes, under kanoter, genom dy (där ett steg i sidled kunde innebära att djupet dubblades och man bara föll), under och över stockar – en riktig superboost och överlägset roligaste hindret. Tuffare och mer utmanande blir det inte – och inte roligare heller!

toughviking_kustjägaren

Vid det här laget hade man sprungit riktigt långt och utmanat kroppen desto mer, och efter kustjägaren fick J kramp i ena vaden så vi fick stanna för stretch och samtidigt rusade Henke & co förbi – de startade en halvtimme efter oss. Snart var vi på rull igen och närmade oss de sistra hindren med mer krypande under nät i Net trap, över Big bag mega walls (där Ps höjdrädsla satte in så vi tog en straffrunda för laget även om jag ångrade det efteråt för vi kunde ju, liksom...) och kryp i täckt container i No air.

När slutet närmade sig var jag så lycklig – så slut i hela kroppen och så redo att ta sista hindret och gå i mål. Sistra hindret var det beryktade hindret med elstötar – 10 000 volt. Hur illa kan det vara? tänkte jag innan, och tänkte mest på att man ju snart var i mål och genom de hängande strömförande trådarna skulle man inte springa så långt. Men ärligt talat så var detta det absolut värsta hindret då det gjorde svinont. Smällarna var verkligen rejäla och jag fick några ordentliga och precis på slutet fick en rejäl smäll mig att gå omkull och riktigt kryp-kasta mig ut. Vilken grej!

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_9

Men jo – ut kom vi och på andra sidan hindret väntade vi in varandra, tog varandras händer och höjde dem innan vi sprang över mållinjen. Så. Sjukt. Nöjda!

Sluttiden blev 2,25 vilket var ungefär i mitten av de 4000 startande, men som egentligen inte säger någonting. Hindren tar längre tid att göra/klara än att gå bredvid och göra armhävningar istället, till vissa var det kö (och detta oregelbundet), vid vissa stannar man och hjälper de som behöver osv. Vi sprang hela vägen men hade kunnat ha högre tempo men vi höll vår strategi om löpning som ”bekväm” transportsträcka och kraft kvar till hindren vilket vi hade. Helt ärligt så log vi mest hela vägen och var nog ibland lite provocerande mot vår omgivning – men vi njöt. Det var en fantastisk upplevelse och egoboost.

Till dig som har det framför dig kan jag bara gratulera – det är en upplevelse!

Själv känner jag att jag å ena sidan gärna skulle göra det igen (men kanske skulle ett kortare lopp räcka då även om jag är superglad att det är just det långa 15-kilometers jag gjort) men samtidigt är jag glad att jag klarade det utan några skador. Blåmärken, träningsvärk och en del andra små sviter som stel nacke hängde dock kvar ganska länge, och jag som är van att vara skadefri tycker inte det är värt att riskera med en så speciell tävling. Att kapa tid är inte heller intressant, den säger som sagt ändå inte mycket. Nej, det var nog en once in a lifetime – men en jag är ytterst nöjd med!

Några bilder är som synes officiella från Tough Viking.

Annonser

3 thoughts on “Tough Viking 2014 (15 km Stockholm) – banan och hindren

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s