Om barn och ridning och ridhus och sånt

Vår dotter älskar djur i allmänhet och hästar i synnerhet. Vi kan snart inte ducka för det här längre. Husdjur blir det inget av med (för det skulle aldrig gå ihop med vårt aktivitets- och resfyllda liv) men det där med ridning. Kan vi neka henne det? Hon drömmer om det. Hon vill inget hellre. Är vi på biblioteket är det hästböcker hon lånar, hon pratar ingående om hur hästar sköts om och förutom att små ridturer i Aspuddsparken/Grönan/Skansen sitter kvar i minnet evighetslänge så pratar hon fortfarande om besöket på en riktig ridskola med sin kompis Milly för – håll i er – snart två år sedan. När hon var 3,5.

Man vill ju att ens barn ska hitta och få hålla på med något de brinner för, och även om jag hade hoppats att det (enbart) skulle vara lagidrott 😉 så vet jag inte om jag kan försvara det här längre. Det börjar kännas som att hon måste få prova på att rida i en riktig ponnygrupp.

Men vet ni vad det kostar? Det kostar 260 kronor per gång. En gång i veckan. 5000 per termin. Det är helt sjukt.

Kanske får vi prioritera detta ändå, men frågan är ju om detta är extremt för att det är en ganska central ridskola? Har någon tips om någon bra ridskola i Stockholmsområdet, söderförort?
Ågesta? Eller Mälarhöjden, de ska ha ett nybyggt stall? Är priset mer humant då tro?
Eller ska man testa en av Aspuddsparkens djurklubbar helt enkelt.

Annonser

14 thoughts on “Om barn och ridning och ridhus och sånt

  1. Kul 🙂 Jag är gammal hästtjej och min dotter började rida för drygt ett år sen. Då drygt 5 år. Inte jag som ville utan hon. Hon har utvecklats massor, tror ridningen har bidragit till det. Hon tar för sig mer nu och vågar prata inför grupp vilket hon inte gillat tidigare. Tror de växer av känslan att kunna styra ett så stort djur. Sist fick de tom galoppera lite själva. Visst är det dyrt, även här utanför Linköping, 165 kr/ lektion. Men för oss är det helt klart värt det. Lycka till!!!

    Gilla

    • Vad häftigt, jag tror verkligen det finns en hel massa positiva sidor man utvecklar genom att sköta om – och rida – ett stort djur. S är väldigt omhändertagande och fixig också så jag tror att hela skötsel-biten är något hon tilltalas av.
      Jag tror vi kommer köra på ponnyridning under våren, det kan man boka samma vecka och kostar ca 200. Fastnar hon får det bli ”hästis” till hösten, då varieras praktik och teori och det är lite billigare.
      Jättebra att få en jämförelsekostnad i en mindre stad, tackar för det! (och för kloka ord 🙂 )

      Gilla

  2. Åh jisses, det där är min största rädsla att barnen ska fastna för. Dels för priset, dels för att jag verkligen inte gillar hästar (och så lite för att jag är aningen allergisk med).
    Jag tycker du ska kolla upp dessa ”ridgrupper” likt Aspudden och andra iiknande 4H gårdar i alla fall som en start, för priserna är ju helt löjliga. Jag som klagade över att simningen var dyr…
    Och heja Stella för att hon faktiskt skaffar sig intressen även om föräldrarna inte är överförtjusta i valet! 😉

    Gilla

    • Haha, lite samesame här då… Jag skämdes lite när jag ringde ridskolorna och sa typ att ”alltså, måste föräldrarna vara med och leda hästen? Vi är inte det minsta intresserade av det”. Typ. Haha! Sanningen är ju att vi såklart kommer supporta massor (skjutsa, titta osv osv osv – säkert mer än många andra kan jag tänka) men krävs peppande och superengagerade föräldrar så känner vi inte att vi kan ge det liksom.
      Vi får se. Kommer nog testa på känns det som, hittat några hyfsade alternativ.
      Håller med dock, jag har också reagerat över simningen till och med!

      Gilla

  3. jag är så glad över min tid i stallet under uppväxten. Den fridfulla känslan, det fysiska arbetet och en massa hästsnus som är jättemysigt verkligen. Och visst, ett helt stall med mestadels tjejer innebar ju även en del intriger. Men det är det väl oftast i alla typer av sammankomster med många barn. Lycka till! Ni får flytta till Vallentuna (hästtätast i landet). Haha

    Gilla

    • Det var i Vallentuna Stella var med sin kompis den gången hon testade 🙂
      Låter som en massa fina minnen från stallet, det kanske inte är helt fel ändå… Alltså det tror jag ju förstås inte (tvärtom), det är inte det som är ”problemet”.
      Ja, barn och intriger är en vanlig kombo – men vi får jobba på med den där braiga uppfostran, eller hur 🙂

      Gilla

  4. Här finns en liten ridskola. De tar 1700 för 10 gånger. Jag funderar på att låta min äldsta börja, hon är riktigt hästintresserade, men det tar emot. Det är en dyr sport att fastna i.

    Gilla

  5. Att bli hästtjej är verkligen något positivt! Mina föräldrar gick på knäna ekonomiskt för att jag och min syster skulle få rida när vi var yngre, men det är verkligen något jag är tacksam över. Dels inkluderas man i en ridgrupp och får kompisar där, och dels får man ha hästarna som ”bästa kompisar” trots att man inte får ha husdjur hemma. Och stallmiljön i sig är väldigt utvecklande! Det finns till och med forskningsrapporter (från LTU http://www.ltu.se/ltu/media/news/Stallet-plantskola-for-kvinnor-som-ledare-1.100565) som påstår att stallflickor klarar sig bättre i det framtida arbets/företagslivet eftersom de lär sig ledarskap, självförtroende, de lär sig ta för sig, de lär sig ta ansvar, de lär sig att ibland finns det regler som det bara är att följa. I stallmiljön finns det ju mycket säkerhetsregler som det inte går att tjafsa bort, vilket också är en nyttig erfarenhet.
    Det viktigaste jag lärde mig var ändå hur man tar en smäll och går vidare. Ibland åker man ju av – rider man åker man av hästen, och ute i livet blir det inte heller alltid som man tänkt sig, och vissa smällar gör riktigt ont. Men det är bara att se till att alla ben och armar och huvud fungerar någorlunda och sitta upp igen. Och självklart se till att ens häst inte har skadat sig!
    Sedan påstår vissa att ridning är en farlig sport. Jo, det är det. Som alla andra sporter där det går fort. Slalom och skridskoåkning är också farligt, fotboll pajar knäna på i princip varenda seriös utövare, cykling och motorcross kan också gå riktigt illa. Det beror ju väldigt mycket på vad man gör med det! Rida ponny i barngrupp är inte så farligt, men att tex vara jockey i galoppvärlden är mer riskabelt. Men innan man blir jockey är man förhoppningsvis förbaskat duktig på att sitta kvar på en häst.

    Gilla

    • Jag blir VERKLIGEN sugen på att låta Stella bli en hästjej nu.
      TACK för din långa kommentar, jag är verkligen övertygad! Det låter verkligen som att man kan få med sig mycket positivt från ridning. Jag tror ju så starkt generellt på vad man kan lära sig genom idrotter.
      Det är ganska många som nämner det där med risken att falla av osv, men jag har inte riktigt tänkt på det. Men det är klart, läskigt… Men som du säger finns ju olika saker som är farligt i alla idrotter och jag har sett många jobbiga skador inom både fotboll och innebandy som är det jag hållt på mest med. Krockar med hjärnskakningar, knän och ledband i fötter, hälsenor mm – så ja. Det finns i alla idrotter! Och jag har för mig att ridsport är den störtsta handikappidrotten, det måste ju ändå tyda på att man inte ser nackdelarana (det farliga) framför allt det positiva.

      Tack igen för din fina kommentar!

      Gilla

  6. Ping: Idrottssöndag med många premiärer | Lisa & livet från den ljusa sidan

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s