Resfredag: Att resa med barnen – eller inte

Som ni vet så älskar jag att resa med barnen, långt bortom charterresornas bekväma och garanterat njutningsfulla tillvaro. Jag älskar hela grejen runt det, att alltid vara redo och att liksom hugga i. Det är något med behov av att anstränga mig som ger mig mer energi, liksom. Och så blir de ju så häftiga, upplevelserna. För mig är det värt allt. Tiden med barnen är det bästa jag kan ge dem. Att jobba heltid är ett aktivt val, och jag menar inte att kvalitetstid ersätter kvantitet – men att då kunna checka ut helt och bara vara är så otroligt roligt, givande och härligt att det vinner över det jobbiga alla dagar i veckan. Jag älskar hur vi samlar på oss upplevelsere tillsammans och även om de kommer ha glömt detaljerna kring sina första resor när de blir äldre så hoppas jag att de någonstans minns samvaron och Vi-känslan. Jag bär iallafall alltid den med mig.

20140221-230722.jpg

Sen finns motsatsen. Att våga lämna bort barnen och bara vara vuxen för några dagar. Det är inte alltid lätt. Å ena sidan drömmer man som småbarnsförälder lätt våta drömmar om några dagar då man bara rår om sig själv, å andra sidan knackar dåligt samvete på och kanske oro för hur de ska uppleva ens frånvaro. Det kan kräva både mod och övertygelse. Med fantastiska vuxna runt om sig, som våra barn har, så kan vi slappna av mycket där förstås och tycka att vi ger dem något på samma gång men det vore fel att säga att det inte på ett sätt är en uppoffring och något som inte alltid känns helt naturligt att lämna sina barn och åka på vuxensemester.

Men det är så mycket värt. Så otroligt mycket värt. Det är min fasta övertygelse att en relation behöver vårdas även utan barnens närvaro. Hur mycket man än boostar familj och njuter av det så bygger en relation från början på två vuxna personer. Den behöver ges tid, den behöver prioriteras.

Det behöver förstås inte innebära att man åker någonstans utan kan lika gärna ske på hemmaplan, och givetvis är möjligheten inte självklar för alla beroende på viktiga faktorer som t.ex villiga och engagerade barnvakter, ekonomi och tid.

Vår helg till Alperna är just en sådan som ger oss hur mycket som helst på lång sikt, en relationsboost som heter duga och som ger mersmak för tid ihop såväl som längtan efter mysigt häng med barnen. Och bättre kan det väl inte bli?
Jag tänker aldrig be om ursäkt eller försvara att vi ibland prioriterar bort barnen för varandra, för jag tror på att göra det. Ibland, i lagom längd. För att vi kan, och för att det är värt det.

20140221-230833.jpg

Annonser

8 thoughts on “Resfredag: Att resa med barnen – eller inte

  1. Barnen är en spegelbild av sina föräldrar och mår man bra så gör även ofta barnen det. Mitt motto…. Glada föräldrar = glada barn. Gillar därför starkt ditt resonemang då jag är övertygad att det i långa loppet blir en prioritering för sina barn 😄👍

    Gilla

  2. Angående att lämna bort barnen för ex en resa. Min kära svärmor sade så klokt att se det inte bara som att ni prioriterar bort barnen för er själva. Det är istället barnen som prioriterar tid med farmor och farfar eller annan älskad släkting eller vän framför att hänga med mamma och pappa ännu en helg 🙂

    Gilla

  3. Jag tycker det är underbart att man har möjligheten att göra något utan barnen, det var ju ändå ”VI” som fanns innan familjen blev utökad och i alla fall till tonåren är barnen den naturliga delen av navet, men vad händer sen (eller tidigare) om ”vi” aldrig får utrymme eller möjlighet att bygga?
    Nu tillhör vi ju de som sällan eller aldrig har möjlighet till barnvakteri, men så äntligen om en månad har vi några dagar för oss själva som ska spenderas i Berlin. Om jag är orolig? Nej, inte egentligen. Ynnesten för barn att få umgås och bli trygga med fler vuxna tycker jag är grymt och vi tänker ta chansen när den finns!

    Gilla

    • Jag tror att det är superviktigt att komma ihåg det, annars tror jag – som du säger – att man bara står där en dag och undrar vad som hände och var man tappade bort varandra.
      Ni har ju dock väldigt närvarande morföräldrar (och även far- ) även om de är längre bort geografiskt.
      Och oj, Berlin lär bli grymt!

      Gilla

  4. Ping: Reseinpo: Reseåret 2014 – alla resor och de bästa reseinspo-inläggen | Lisa & livet från den ljusa sidan

  5. Ping: My year of travels 2014 | Travelinspo by Lisa

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s