Träningstankar och PT-kunskap och sånt

Idag slog det mig vad det gett mig att börja köra med PT ibland. Jag gick nämligen till SATS idag på lunchen, och där parkerade jag mig efter uppvärmningen vid smithmaskinen. Den stora, läskiga, klonkande maskinen med feta vikter på sidorna. Som på vanliga ställen inte är rosa utan svart och skräckinjagande, omringad av knuttar.
Kanske lite överdrivet, men ni fattar.

Utifrån ett gäng övningar jag numera känner mig väldigt säker på där så supersetade jag, tungt. Kände mig säker på att kunna hantera både maskinen som sådan (som förstås är skitenkel), de tunga (nåväl) vikterna med avseende på teknik och jag kände också att jag hade all rätt att vara där liksom. Jag visste vilka övningar jag ville köra baserat på både passen med Lovisa och det med Sofia. Jag vet numera att jag kan köra antingen på tid eller på repetitioner, men ska vara trött i slutet av varje set. Osv.
Jag vet också vilka övningar jag inte ska missa, vad som är viktigt. Till exempel att inte glömma att köra rodd/ryggövningar som är viktiga för min hållning/helhetsstyrka.

Det ger ju en säkerhet för framtiden, allt det där.

Men lite har jag funderat ändå, för många verkar gå på ett PT-pass och sedan veta precis vad de behöver jobba med för alltid (typ) och går därifrån med en helt enorm massa ny kunskap och insikt om sina kroppar och är allmänt lyriska. Så har inte jag känt, och har kanske undrat lite varför. Är man på rätt väg kanske? Eller är akilleshälarna så vitt spridda? Finns det alldeles för mycket att jobba med?

Ni vet. Typ sånt.

Jag har väl visserligen ett svårt mål, som på ett sätt är knepigare än att bli bra på en sak eller genomföra ett visst lopp eller så. Jag vill ju vara allround-stark, och då pratar jag både kondition och styrka. Min kropp tar inte till sig träning superbra på ett ”synligt” sätt i alla fall (men den tar till sig all mat ner i minsta molekyl och det ytterst synligt 🙂 ) och trots mycket nyttigheter, balans och mycket träning känner jag ofta att jag kämpar mot mig själv. Så jag antar att jag vill bygga muskler och få en jämnare fördelning samtidigt som jag vill öka förbränningen. Minska omfång men bygga muskler på samma gång. Det är inte en ekvation som är särskilt lätt.

Men det där med mitt mål… Jag gör det gärna för livet. Ingen quick fix, för det är inte träning för mig. Träning är en väldigt viktig och naturlig del av mitt liv, så jag vill bara jobba åt rätt håll så att säga.
Att lära mig hantera en smithmaskin (och andra redskap och övningar), träna rätt muskelgrupper och med rätt teknik, är förstås ett steg i rätt riktning. Så det tackar jag mina PT-timmar för. Och jag ser väldigt mycket fram emot resten under hösten – det återstår många!

20131014-221419.jpg
Idag avslutade jag med coreövningar på pilatesbollen, inspirerad av Idas #dagensbolljävel.
Dagens kondition kom förresten under en timmes innebandyträning på kvällen. Älska blandningen!

Annonser

6 thoughts on “Träningstankar och PT-kunskap och sånt

  1. Jag tänkte som du när jag började träna med pt. Men efter som tiden gick har min bild av mig själv, mina krav på min kropp och utseende på den ändrats. Jag hade lite samma mål som du, starkare och synligare muskler och allround. Bra på allt, precis som du beskriver. För mig har det varit vettigt att variera fokus. sätta små mål i rätt riktning och sen kommer det bara, den här känslan! Hoppas det gör det för dig med!!

    Gilla

    • Men oj vad intressant! Vad har du haft för mål längs vägen? (jag har haft mina med springlopp, tjejvasan mm… men ändå inte helt i enlighet med det jag tror på för det där ”riktiga” målet).
      Berätta mer om känslan! 😉
      Tack för din kommentar! Pepp!

      Gilla

  2. Altså, från början var det mer en utseende och styrkegrej, typ jag vill springa fort, göra chins, ha väldefinerade muskler osv osv. Men det är ju inte rimliga krav att ställa på sig själv. Inte allt på en gång. Jag har ju också som du, familj, som jag vill och prioriterar högst av allt. De går före, alla dagar. Med tiden har jag också insett att mycket inte alltid är bäst. Är en junkie för långa långa löppass och hög puls så man blir en liten pöl. Men har insett att varken min kropp eller knopp mår bra av dessa saker, hela tiden. Jag har satt små mål som handlar mer om andra saker än utseende på min kropp. Tex att våga testa att köra tung styrka en period, att satsa på löpträningen en period med målet att klara två lopp, att fokusera på att hålla mig skadefri, att ge kroppen fina grejor. Ju mer jag fokuserat på andra saker än hur kroppen ser ut eller hur jag vill att den ska se ut, desto bättre ser den ut…. Konstigt va? Kanske har den inte ändrats alls, kanske har den, men det är en jäkligt skön känsla att gå och lägga sig om kvällen och veta att jag fixar att springa 2 mil vilken dag som helst, att jag orkar tunga vikter, att jag iallfall klarar en chin och att faktiskt, så har jag bra med muskler på min kropp. Såklart finns det dagar då jag önskar helt andra saker och inte alls är jätte nöjd med allt. Men att för mig, prövat att göra andra saker, sätta andra mål fått bättre självförtroende i både kropp och knopp. Liksom. Om du förstår? (svammel, babbel) 🙂

    Gilla

    • Men om jag förstår? Ja gud ja!!!
      Vilka underbara funderingar/mål – och resultat.
      Jag är rätt ofta där också, jag känner mig i balans inifrån och ut, jag ger alla delar i mitt liv det utrymme jag tycker de är värda – dvs träningen inte mer än 4 ggr/v mer än någon gång ibland. Jag triggas av mål, är fortfarande galet stolt både över att jag tränade för och genomförde en halvmara och inte minst att jag gjorde tjejvasan från att börja från scratch med längd… Och massa andra lopp förstås. 🙂
      Så jag mår bra, jag är stark och har bra kondis osv.
      Men ibland kommer de där tankarna smygande. Får jag verkligen bra resultat utifrån hur jag lever? Utsvävningar ibland, absolut men också – mestadels – mycket fokuserad träning såväl som kost. Och jag vill nog hitta det där riktigt långsiktiga och veta att jag jobbar rätt mot det.
      Men jag vet inte.
      Mest vill jag bara att det ska vara kul på vägen. Och det är det ju. 🙂

      Tack igen för din långa kommentar, den ger mig jättemycket!

      Gilla

  3. Intressant läsning för en blivande pt 🙂

    Och intressant med Sophias långa kommentar ovan. Jag har helt släppt det där med kropptänk och tränar mest för att bli bättre löpare, orka x antal armhävningar osv osv och när jag känner mig stark så mår jag som bäst, oavsett vilken storlek kroppen har. Kanske ska du helt släppa kropptänket och ta några specifika prestationsmål (utan att prestation i detta betyder något ångestfyllt eller för krävande, se det mest som en kul och cool utmaning).

    Gilla

    • Små nya mål i ny riktning är alltid kul. Jag förstår helt klart och jag försöker med det också. Men jag slåss mot lite demoner ibland, det gör jag och vägen är inte glasklar när jag inte har de där tydliga målen… men jag VILL ju inte fortsätta harva 10 km-lopp! (och Tjejvasan gjorde jag förra året och hoppar i år).
      Men något mer delmål på vägen mot Tough Viking om 10 månader behöver jag förstås.
      Idag tränade jag med Lovisa igen och fick ner lite nya poletter kring vad vi försöker nå. Älsk på den!

      Gilla

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s