Barnlek och Lady Dahmer

Jag är en ganska sen upptäckare av Lady Dahmer. Jag tyckte nog ganska länge att hon var för mycket, trots att jag är en stark förespråkare för genusmedvetenhet som inte så lite ofta suckar inombords (och ibland, om än inte alltid, även orkar ta diskussioner). Sedan en tid följer jag dock henne på Twitter och det kan vara min bästa Följ någonsin (bland min visserligen mycket skrala lista). Hon retweetar massor och lyfter så enormt många intressanta diskussioner. Så, till slut gav jag med mig och började följa hennes blogg, och nu kan jag bara konstatera att jag missat så mycket bra under så lång tid. Vad bortkastat! Hon är helt grym och nej – inte alls för mycket på något sätt. Läs! säger jag bara. Hon är så enormt vettig, och hon blandar det stora med det lilla. Gör det lilla lätt att förstå – prova vettja.

Ikväll har det varit två grannkompisar här, dagisvänner till Stella och Max. Bröder. Det var livat, vill jag lova. En halvtimme av hoppande i kuddar, kuddkrig, allmänt race och småfighter osv osv osv. Tänk vad man skulle kunna hävda att de där killarna införde killiga lekar och att Stella hängde på. Men nej. Det är ingen som helst skillnad. Ibland leker de snabbt och intensivt, som idag. Ibland cyklar de ikapp med sparkcyklarna ute. Ibland tar de det lugnt och bara hänger och ibland intresserar utklädningslådan med prinsessklänningar. Kanske även hemma hos bröderna, för det finns även där såväl som här. De här fyra barnen har, vill jag hävda, hela paletten allihopa. Och det är det som det handlar om. Bara det. Kan vi inte bara strunta i att kategorisera deras lekar i det ena eller det andra facket? Kan inte allt bara vara lekar för barn? Ge våra barn möjlighet att göra vad de vill, leka vad de vill, tycka om vad de vill. Acceptera perioder av olika intressen – inte höja ögonbrynet när Max har en period av prata Hello Kitty (senast på ballongen från Grönan) eller inte går utanför dörren utan sitt armband på. Inte pusha att Stella inte är särskilt intresserad av kläder, tycka att det är självklart att hon numera gillar rosa (likväl som hon gillade grönt ända fram tills nyligen), ibland vill ha prinsessklänning och ibland ha kuddkrig med sina kompisar.

Det är ju så lätt att bara låta dem vara barn.

20130611-221841.jpg
Och hänga i räcket i hissen, eller hoppa bäst de kan från sängar ner i puffar. Blurrad bild för kompisarnas skull – Stella och Max i sängen till höger.

Har ni nu fastnat lite hos Lady Dahmer (hoppas) så tycker jag ni kan följa upp hos smarta Hannapee också.

Annonser

5 thoughts on “Barnlek och Lady Dahmer

  1. Jag är så glad att jag liksom du upptäckt Lady Dahmer. Jag har följt henne i snart två år nu och oj vad jag har lärt mig saker. Jag har inte förändrat mig helt utan tänker liksom bara lite längre och personer som gör detta för/med mig älskar jag!

    Gilla

  2. Ping: Den jäkla feministdiskussionen | Lisa & livet från den ljusa sidan

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s