Stockholm Marathon

Stockholm maraton idag, och givetvis läge att vara på plats. Vi försöker titta varje år – även om jag inte var stark nog att stå där i regn och rusk förra året… Betydligt mer folk längs banan i år.

Vi stod vid Hornstull och såg tyvärr första varvet. Det är roligare att stå där andra varvet när man ser vilka som är helt slut (de flesta) och vilka som har krafter kvar, och ens support behövs allra mest. Dessutom är det väldigt tjockt med folk första varvet så vi lyckades inte se en enda av de vi kände trots att vi stod där länge.

20130601-165700.jpg

 

20130601-165709.jpg

Barnen tröttnade rätt snabbt, såklart, och fick utforska ny lekpark med morföräldrarna istället. Den ligger riktigt fint denna, i Högalidsparken.

20130601-165719.jpg

Suget att springa börjar absolut infinna sig när man ser maran, men nej, inte för mig. Det är för långt helt enkelt. Milen och halvmaran är långt nog!

Lovisa däremot, hon bestämde sig i förrgår (!) för att hon skulle springa. Hon drog på i ett väldigt tempo och landade efter att ha kroknat på slutet (som de flesta) på 4,02 – alltså respekt!!!
Det är en så enorm prestation att springa en mara, oavsett om man landar på under 3 timmar eller över 5. Så häftigt!

Sen knallade vi hemåt igen, jag spontanköpte två olivträd som var jättelätta att frakta hem gåendes (eller inte) och Hornstulls ansiktslyf gladde mig rejält. Äntligen!

 

20130601-165727.jpg

20130601-193302.jpg
Sånt som får min man att älska mig lite extra. Eller inte.

Annonser

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s