Att prata om vädret

Det slår mig alldeles extra ofta nuförtiden, att vi svenskar är så patetiska i det här med att prata om vädret. Det är liksom överst i skallen hela tiden och har man inget annat att prata om så tar man till vädret. Ja, jag skriver ”man” och inte ”jag” för det är allmänt vedertaget. Jag tror det varit lite extra illa i år, då vintern varit så galet lång och våren så obefintlig.

Extra tydligt blir det också för att jag får reflektera över mitt eget fokus på vädret varje dag. Jag kommer konstant på mig själv med att prata om vädret apropå ingenting. Seriöst, det är enormt patetiskt!

Anledningen till att jag kommer på det är för att jag jobbar med indier, och när jag råkar säga något om vädret tittar de tomt på mig. Liksom funderandes. De förstår inte vad det där kom ifrån, och jag förstår varför – för hur intressant kan det vara? Hur kan det vara något att prata om? Till exempel kan jag en måndag prata med dem om hur helgen varit, och spontant säga något som att ”det har ju varit superbra såklart, för vädret var ju fantastiskt”. Svar i deras ögon: ”vad snackar hon om?”. Idag sa jag att de inte borde ha kaffepaus i fikarummet utan en glasspaus ute. Svar i deras ögon: ”vad snackar hon om?”. De förstår verkligen inte. Är humör baserat på vädret? Ska vädret påverka rutiner? Två exempel bland flera, och jag kommer på mig själv gång på gång. När blev det såhär, när blev jag en inbiten väderpratare?

Efter den här vintern, är svaret. Hoppas jag. Och jag hoppas att den här överdrivna fokuseringen snart går över, för det är ju inte bara löjligt utan kan påverka hur mina teammedlemmar ser på mig egentligen. Kan de ta någon som är så – bokstavligen – uppe i det blå (eller grå) på allvar?

Men, ett sista (eh, vem försöker jag lura?) inlägg om det. Idag var fantastiskt. Så fantastiskt så jag tog en fot-bild under lunchen (som intogs på bryggan i linne) och drog med barnen på närmsta picknick efter jobbet. Köttbullar på spett och sol i ögonen – fantastiskt. Över 20 grader i skuggan. Men varde välkommen, solen och värmen! Stanna nu, snälla snälla snälla!

20130507-215020.jpg

20130507-215027.jpg

 

Fast, en liten varning. På torsdag kanske jag pratar om vädret igen. För då är vi lediga och då ska det regna. Det är väl värt att nämna, eller?

Annonser

8 thoughts on “Att prata om vädret

  1. Ha ha, jag håller med men efter den här vintern så får man hylla solen! Och jag brydde mig inte så mkt om vädret innan barn, men numera är det ju en annan sak. Alla dessa kläder som ska på och av!

    Gilla

  2. Att man i Sverige, eller Norden överhuvudtaget, så gärna pratar om vädret är inte så konstigt. Vi har i alla tider varit extremt beroende av vädret. Till och med för vår överlevnadsskull på den tiden då import inte riktigt var en möjlighet. För kall och lång vinter kunde ställa till med både dålig skörd och död boskap. För torr sommar samma sak.

    Detta sitter i fortfarande idag. Mörkret och kylan håller i så länge här och fysoilogiskt är vi ju faktiskt beroende av solen.

    I länder där det är i stort sett samma väder hela tiden är det väl inte så konstigt att man inte pratar om det. Jag tror ju knappast att man ens i Indien inte nämner ett ord om ett eventuellt monsunregn som sköljde bort halva vägen.

    Ge det som förklaring till dina teammedlemmar så kanske dom får en förståelse att ni inte är från samma miljö 😉

    Gilla

    • Ja vi blir ju de facto till och med diagnostiserat deprimerade av vädret så inte konstigt att alla blir påverkade mer eller mindre.

      Det var just det jag avslutade dagens konversation med ”det märks att ni inte är uppvuxna i Sverige… då skulle ni direkt förstå hur jag menar”. 🙂

      Gilla

  3. Jag kommer på mig själv hela tiden att bli så irriterad för att jag engagerar mig i snack om vädret. Men så mycket av vår planering och dagsupplägg beror ju ändå på det. För att inte tala om den där vintern som jag tänker glömma bort att den var så lång. Och så den här solen då. Den som visar sig när man jobbar och gömmer sig när man är ledig. DEN. Som i helgen.

    Gilla

  4. Jag har gjort samma sak, i Californien med studentkompisar från Indonesien, och fick också en minst sagt avmätt respons.. jag tror att det handlar om vårt otroligt varierade väder med årstiderna och alla möjligheter inom dem. Tänk bara på det faktum att vår temperatur helt normalt skiljer sig åt med 60 grader under en period på några få månader!

    Gilla

    • Haha, så himla roligt.
      Ja men så är det ju, vårt humör ÄR ju så påverkat av vädret. Vi är ju säkert världsbäst på att klä oss för alla väder men känslan när solen äntligen värmer igen och man slipper allt det där – obeskrivlig.

      Gilla

Ja, vad glad jag blir att du kommenterar! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s