Reseinspo: Med husbil och små barn på Nya Zeeland

Jag kan inte skriva om en hel månad i Nya Zeeland i ett inlägg, så dagens fredagsspecial får handla om ett nischat område – att göra Nya Zeeland med husbil. Resfredags tema således – temamamma Annika.

Husbilarna i Nya Zeeland går i arv mellan de olika bolagen, vilket innebär att vissa märken är finare och vissa sämre rakt igenom. Maui kastade vi avundsjuka blickar emot, juicy cars ville vi inte byta med. Backpackers som vi hade var dock inget vidare. Satsa lite mer på detta, iallafall så ni har ordentliga säten åt alla resande i fronten. Det var inte så kul att ha en tiomånaders och en treåring längst bak i bilen – och det var bökigt att konstant montera i och ur barnbilstolar. Fast det gick, och störde oss mindre där och då (när vi var taggade och i nuet) än i efterhand.

Husbil var dock ett fantastiskt sätt att se Nya Zeeland på. Vi åkte dit vi ville, enligt det schema vi ville. Stannade på ställen som såg härliga ut – eller när barnen behövde det. Vi bodde på varje ställe ungefär två nätter, och körde var tredje dag. Då blev det ungefär 25 mil om dagen. Vägarna är inte som hemma utan mycket mindre och det går såklart inte lika snabbt med en stor husbil. Att ta sig 25 mil tog säkert 4 timmar i effektiv tid.

Rastplatser finns det gott om – men se till att ha mat i bilen för det kan vara enormt långt mellan vissa stopp och möjlighet att handla/äta. Rastplatserna är ofta vackra, ligger med ljuvliga utsikter. Här mitt på nordön, söder om Rotorua.

Campingarna är fina. Allra bäst gilllade vi kedjan Top Ten – och när vi väl fattat att de var överlägset bäst (med barn) var vi dem i princip helt trogna. På resebyråerna finns många guideböcker om olika campingar, så det är bara att plocka på sig när man är på plats. Vi reste i november/december men behövde aldrig boka plats i förhand.

Vi fick oftast suveräna placeringar när de förstod att vi hade barn – nära fina lekparker, och på många ställen fanns också uppvärmda pooler. Barnen (läs: treåriga Stella) älskade både husbilen (mysigaste stället att sova ever = på loftet) och campingplatserna. Roliga nya ställen och en del andra barn att leka med.

Vi hade sett fram emot sociala kvällar på campingarna. Vi la barnen i husvagnen med babywatcher och satt på närbelägna grillplatser, grillade gott kött och åt sallad, öppnade en flaska rött ibland. Var ytterst tillgängliga för vilka som helst som ville prata med oss (vi var ju trots allt bara familjen i tre månader). Tyvärr var det inte fullt så socialt som vi trott. Det var ganska lugnt på campingarna den här perioden, och de där riktigt magiska umgängeskvällarna var ganska få. Som tur är gillar vi att prata med varandra – för de flesta la sig väldigt tidigt.

Punakaiki. Vi var inte själva men inte långt ifrån, på denna lilla mysiga camping med tråkigt kök.

Vi spenderade dock även många kvällar i husbilen. Mös in där om kvällarna, låg bak i ”dubbelsängen” och mös med barnen och när de lagt sig läste böcker. Riktig rehab. Enormt mysigt. På slutet var vi trötta på den lilla ytan, de första 3/4-delarna av resan älskade vi pysslet och den mysiga tillvaron.

Vi är inga campare hemma, alls. Och kommer aldrig bli. Men någon mer gång i husbil – absolut. I Sverige – inte en chans. Typ så.

Men resan. På vägarna. Alltså, vilken njutning! Några små misstag i form av ”utsikts-/turistvägar”. Ta inte dem – slingrigt, höga berg, jobbigt att få upp husbilen för sluttande och smala vägar och rätt läskigt. De vanliga vägarna är väldigt bilfria och bjuder också på fantastiska vyer. Som denna helt fantastiska sträcka på väg från Franz Joseph mot Wanaka.

Att åka och se det är landskapet genom rutan är bara så fantastiskt! Vinrankor, berg, vidder. Ett magiskt land. Vänstertrafik? Jajemen! Henke körde. Varenda meter.

Det var ju så mysigt i passagerarsätet! Själva bilåkningen hade vi njutit av ännu mer om vi inte haft små barn med oss – roadtrip woopwoop! liksom – men det gick bra. Vi åkte såklart när Max skulle sova, och Stella tittade ofta på film eller lekte med små leksaker. Duktiga.

Wanaka.

Studsmattor var ett vanligt inslag på campingplatserna, till Stellas stora lycka. Eller Henkes? Eller allas?

Kaikoura på sydöns östkust.

Ni kanske är trötta på bilder nu? Jag förstår er inte. Bilder från vår fantastiska resa till Nya Zeeland tröttnar jag adrig på. Ett fantastiskt land, enligt mig sett på det allra bästa sättet – med husbil.

Bland vinrankor, Blenheim tror jag?

Vi började i Auckland, åkte nordön ned, vidare sydön ända ner till Queenstown (där vi också flög vidare till Milford Sounds med litet Cessna). Sen åkte vi upp igen, östkusten på sydön, över till nordön och landade åter i Auckland. Till er som inte åkt än rekommenderar jag verkligen att flyga in på ett ställe av Auckland/Christchurch och ut på det andra.

Runt 350 mil på 30 dagar. Det kallar jag roadtrip. En roadtrip av världsklass.

Vår månad i Nya Zeeland var en del av vår tremånadersresa till Hong Kong, Nya Zeeland, Fiji, Australien och Thailand och ni kan läsa om den mer genom att kolla i kategorin Asien och Oceanien 2012/2013 i högerkanten, eller genom att läsa i november/december/januari 2012/2013.
För en kortversion – läs min ”Best of Nya Zeeland” här med våra absoluta favoriter i alla kategorier och andra små bra tips och tricks.

Annonser