Bättre än körsbärsblom; vitsipporna

Alltså, jag tycker nog egentligen att de är lite överskattade, de rosa träden i Kungsträdgården. Det här är ännu bättre; vitsipporna i naturen, inte minst när man njuter av dem under en skön promenad och det årets första utan jacka. 

Lika lite kläder gick det att ha när vi inledde förmiddagen bredvid en fotbollsplan och såg Stellas lag kriga under glada former, och det var ren njutning bland andra föräldrar vid långsidan med en kaffe i handen. Och nu sitter jag mot en husvägg hemma och tittar på alla grå träd med små sting av ljusgrönt som kämpar på och efter solen och värmen som väntas i veckan lär slå ut i full blom. Snart har vi en sommarträdgård med aggressiv grönska igen (ja så känns det hemma i vår väldigt uppvuxna trädgård) och de kommande fem månaderna alltså – ge mig! 

Hej första maj och hej försommar med löften om morgondagg, jordgubbar och gräs mellan tårna – snart! 

Njuter du solen idag?

Reseinspo: Att ta sig till Legoland

Jag har känt lite depp den här veckan. Jag vet vad det beror på, och det är inte särskilt smickrande. Alla bilder jag ser från vintriga och sportiga lov – det är det. Ett gäng somriga flimrar förbi också från guldkorn som Thailand och Dubai till exempel men det är de där bilderna från fjälltoppar som griper tag mest i mig. Plogande barn med rosiga kinder, termosar med varm choklad. Jag vill också!


Vi har dock aktivt bestämt oss för att avvakta med sportlov tills barnen är större – Stella älskar att få njuta fullt ut av roliga fritidsaktiviteter och Max är ju inte ens i skolvärlden än. Längre skidsemester hela familjen kommer göra sig bättre för oss från tidigast nästa år. Sen har de ju Smålandssemester bakom sig sedan alldeles nyligen (när vi njöt Österrikiska alptoppar) och påsklovet är nära. Det går ingen nöd på dem. Och vi siktar på familjeaktiviteter under våren på annat sätt…

Igår gjorde en bokning för Kristi Himmelfärdshelgen, och deppen blev betydligt mindre. Älska bokningar och nya familjeupplevelser! Den här gången ska vi inte särskilt långt och fokuserar ytterst barnvänligt. Vi ska åka till Danmark och Legoland. Peppen är stor från alla (även om barnen inte ens fått ta del av de glada nyheterna än, det spar vi till påskägget).

Legoland ligger i Billund, som ligger mitt på Jylland i Danmark. Det ska ärligt sägas att bor man i östra eller norra Sverige så är det långt bort. Väldigt. Helt lätt att hitta prisvärda och/eller snabba sätt att ta sig dit är det inte, och allra smidigast är nog ändå bil. Då åker man förslagsvis båt Varberg – Grenå eller Malmö – Köpenhamn, men från det att man stiger av på dansk mark väntar minst 2 (från Grenå) – 3 (från Köpenhamn) timmars bilresa utöver sträckan man redan avverkat i Sverige. Det finns en flygplats i Billund, men från Stockholm behövs mellanlandning (Köpenhamn eller Oslo t.ex) och priserna drar iväg. Miljöpåverkan likaså…

legoland billund karta resa

Vi har hittat vad jag tror är den perfekta kompromissen. Med tåg kommer vi från Stockholm till Köpenhamn på 5 timmar. Bokar man i god tid (ganska precis 3 månader innan) kommer man undan till riktigt bra pris.  För 1500 kronor kommer vi hela familjen tur och retur Köpenhamn med tåg – helt perfekt! Även om timmarna är ganska många så kan man ändå på ett tåg ha det mysigt samtidigt, med pyssel, filmer, matstunder och bokläsning samtidigt som Sverige fladdrar förbi utanför.

Vi åker från Stockholm onsdag eftermiddag och landar i Köpenhamn onsdag kväll, och tar en kväll på ”byen”. Tidigt torsdag morgon sätter vi oss sedan i en hyrbil för att ta oss till Billund och Legoland. Jag tror och hoppas att vi kommer hinna uppleva Legoland bra på drygt 1,5 dag i en period innan den mesta semestertiden och således besökarantalet tar vid. På lördagen passar vi sedan givetvis på att gå på Lalandia, Danmarks största badland, innan vi rullar tillbaka till Köpenhamn på kvällskvisten och vidare med tåg till Stockholm igen. Miljövänligt, hyfsat enkelt och smidigt.


Så med det sagt – funderar du också på en tur till Legoland så undersök reselaternativen noga och tänk lite utanför boxen. Det går att tänka smart och komma till Billund smidigare än man först tror!

IMG_9045

Vi ser fram emot flera dagar med skägg av sockervadd, ansiktsmålade ögon, ansikten täckta av glass och glada miner i roliga åkattraktioner. I ett land av lego dessutom – våra legotokiga barn kommer gå bananas!


Hur vi ska bo på Legoland och annat runt omkring återkommer jag till. Den här resan ska vi peppa för hela våren, tänker jag. :)

En bättre onsdag 

I Stockholm fortsätter vi prata om vår. Den är tydligen officiellt här nu enligt meteorologbedömningen, sägs det.

Det känns så också. Solen värmer med säkert tiotalet grader och när himlen är blå lättar det mesta. Jag njöt solstrålar under en lunchpromenad och blev så till mig så jag till och med fotade Trekantens strandkant.

IMG_9040

IMG_9041

Kvällen spenderade jag på Söder med Clara. Vi inledde på Rosa skrot (mitt 10-klippkort börjar nyttjas rejält med andra ord) och körde PT-Johannas tuffa pass Stronger. Väldigt kul och riktigt utmanande. Sedan gick vi vidare och käkade hamburgare och pratade på Angry Diner.
En kväll med pepp i nivå med Rosa skrots vägg, och mer därtill.

IMG_9043

Som grädde på moset har jag dessutom bokat tågbiljetter som ska ta oss mot en riktigt rolig familjedestination över Kristi Flygare – jag ska berätta mer om det snart. Där kommer peppen hos barnen bli inte stor utan enorm och jag känner lite lika jag med.

En fin onsdag, som sagt, denna vecka som på något sätt släpar sig fram. Helt osannolikt att det inte är helg ännu!

Om barn som ännu inte tänker så

Mina barn är så fint oförstörda, de tar sig an allt med öppet sinne. Suger i sig och lär sig. Det finns så mycket de ännu inte lägger några värderingar i och det är så fint. Jag skulle vilja att det skulle vara så för alltid. Öppet och fördomsfritt.

Stella är 6,5 och tänker inte på att barn av olika kön förväntas vara på olika sätt. Hon tycker inte att saker är kill- eller tjej -lekar, -saker, -färger. Vill hon leka med en kille så gör hon det, vågar hon eller vill något så gör hon det – eftertanke eller värderingar i hennes eller andras val finns inte. Av den anledningen kryper det också i mig av t.ex böcker som pratar om sådant, även om det i slutänden ”blir bra” eller motbevisas. Ett exempel är Alfons och Milla. Alfons vill inte berätta att han leker med henne för att de andra killarna inte ska reta honom. Men sen visar det sig att Milla ju inte är ”som andra tjejer som inte vågar klättra i träd och som gråter” så då blir de kompisar ändå. Ärligt talat, vad sänder det för signaler? Vaddå, finns det killar som tänker så? Varför?
Det finns allt för många sådana exempel i barnbokslitteraturen.

Det riktigt kryper i mig och just sådana böcker läser jag ärligt talat inte eller gör om texten i. Mina barn ska fortsätta bygga sina jag på sitt sätt i så långt och mycket det går, och låta andra göra detsamma.

Ett annat område där jag har samma funderingar är gällande människor av olika ursprung och frågan om rasism. Rasism pågår varje dag i vår nära omvärld och historien är fruktansvärd. Både den vi har bakom oss och den vi skriver just nu.

Vi har inte bott i särskilt multikulturella områden men givetvis har många barn på förskolan och i skolan haft andra hemspråk, namn med helt andra uttal, haft huvudbonader och olika utseende. Noll gånger har barnen kommenterat detta. De är barn i gruppen, varken mer eller mindre. Människor från andra länder pratar andra språk (Har vi varit där, mamma?”) och tiggarna utanför affären är det synd om, för de har ingenstans att bo och har flytt sina länder.

Det är på den nivån.

Så vad gör man? Ska man eller ska man inte berätta öppet om tex rasism och att vissa personer dömer andra baserat på ursprung, och förklara vad som är så fruktansvärt dåligt med det? Eller ska man fortsätta låta dem med öppna ögon bygga sina tankar om det – och inte reagera alls eller bara reagera på det de själva ser på det sätt det de gör idag – inte med tankar om utanförskap utan med omtanke?
Ska jag som förälder berätta och påverka dem på mitt sätt, eller vänta på att de lär sig i skolan och av sin omvärld?

Jag läste just om att tidningen Sofia som säljs av romer (m fl?) berättar på ett bra sätt om förintelsen. Det är den första upplagan som är ute nu, ett dubbelnummer för 100 kr som ger 75 kr tillbaka till säljaren. Kommande nummer kommer kosta 50 kr och ge ersättning på 25 kr.

Om jag kommer att läsa för mina barn eller på annat sätt upplysa dem vet jag inte (och jag lyssnar gärna på hur ni resonerar) men jag kommer köpa tidningen. Eller snarare skicka fram mina barn för att köpa den, och förklara varför.

IMG_9017

Hotellrecension: Hotel Riml – Hochgurl

Jag har tidigare recenserat Hochgurgl / Obergurgl här, och övriga inlägg finns under taggen Hochgurgl 2015. En egen recension av hotellet vi bodde på är dock på sin plats – Hotel Riml.

Hochgurgl är mer en hotellby snarare än en vanlig alpby, och antalet besökare är som jag tidigare berättat enormt få relaterat alla fantastiska backar. Det beror på att hotellen är färre men större och framför allt lyxigare. Traditionellt är det de med tjockare plånböcker som åkt till Hochgurgl / Obergurgl snarare än vanliga skidbums, och det konceptet är nytt för även oss, som vanligtvis besökt ställen med större variation. Jag klagar dock inte – liftköer och system är toppen och på Hotel Riml upplevde vi att vi fick det vi betalade för även om det inte var direkt billigt. Stället var verkligen schysst!

Hotellet allmänt
Hotel Riml ligger högt upp i systemet, på hela 2200 höjdmeter. Det tornar upp sig inbjudande mot bergtopparna och har flera härliga solterasser.

IMG_8730

IMG_8318

IMG_8315

IMG_8319

Det var blandat klientel på Hotel Riml, par såväl som kompisgäng och barnfamiljer. Gemensamma ytor var snygga och välskötta, personalen trevlig och serviceminded.

IMG_8311

Maten
På Hotel Riml bor du förslagsvis med halvpension (frukost och middag). Vi har kommit fram till att det konceptet är bäst, för efter en hel dags åkning är det mycket värt att ha riktigt god mat lättillgängligt istället för att behöva bylsa på sig igen och ge sig ut och leta (och sällan finna) bra mat. Det rimmar också bra med att sedan gå på sin höjd några trappor med sin trötta kropp och somna på två röda inför en ny intensiv morgon efter (för då står man ju i backen innan liftarna startar, förstås). Hellre då lägga after skin någonstans i byn eller systemet.

Frukosten på Hotel Riml var helt fantastisk, det saknades verkligen ingenting och allt var precis hur gott som helst. En riktigt härlig – och välbehövlig start på dagen.
Middagen bestod av 6 (!) rätter varje kväll. En enorm salladsbuffé inledde, en som man hade kunnat äta sig mer än nöjd med som huvudrätt. Därefter serverades en varm soppa, t.ex indisk linssoppa, ostsoppa med parmachips, jordärskockssoppa etc. Efter det var det dags för riktig förrätt. Till varmrätt fick man välja på två rätter (+ en vegetarisk) och de var med få undantag riktigt bra. Vi åt både god fisk (torskrygg, tonfisk) och kött (rostfbiff mm). Efterrätt orkade vi sällan men bet ihop för att njuta de kvällar då det t.ex var creme brulee. Nom. Allra sist stod ostbuffén uppdukad och det var nog bara ostälskarna jag och A som lyckades klara den ett par kvällar, men då avstod vi både soppa och efterrätt för att lämna plats.

IMG_9013

En kväll var det dessertbuffé och den var helt galen. På ett positivt sätt förstås – om man nu går igång på sånt. Jag är mer för förrätt, men testade valda bakverk. Bilderna nedan visar bara några få av många rader med godsaker, och på marängberget stod en passande pistmaskin.

IMG_9014 IMG_8493

Spa & Bastuland
En annan sak som är otroligt skönt att ha på hotellet man bor är relaxavdelning. Den på Hotel Riml var fantastiskt härlig! Poolen hade förstås gärna i mitt tycke fått vara en extra varm och inte bara normaltempererad, och jag saknade bubbelpool men inramningen var helt fantastisk med utsikt över alptopparna.

Mest värd att nämna är dock bastuavdelningen, som var enorm. Jag vet inte hur många olika typer av basturum det fanns, och det ena härligare än det andra. Vi svenskar är ju dock aningen mer pryda än de lokala gästerna som kör all in på nakenkonceptet. Det har varit samma sak på alla ställen vi varit och själv är jag inte tillräckligt bekväm att ta seden dit jag kommer i det här fallet. Att det fanns en ”textil sauna” av mer traditionellt snitt var bra i min värld.

IMG_8446

IMG_8507

Rum och faciliteter
Tyvärr måste jag säga att rummen inte var helt hundraprocentiga. Vi hade en tvårumslägenhet för två par och tre vanliga dubbelrum åt tre par och det var väldigt stor skillnad på dem. Olika storlek, olika fräscha, och inte minst olika utsikt. K&R som huserade i rummet nedan hade helt klart dragit vinstlotten, och vi i lägenheten var inte särskilt nöjda med den. Trist inredning, och rent allmänt känsla långt ifrån de fyra stjärnor hotellet har.

IMG_8780

Hotellet, eller om jag ska säga alpkomplexet, hade dessutom flera barer, en minigolfbana såväl som golfsimulatorer, fotbollssimulatorer osv så tröttnar man på skidåkning eller sommarens vandring så finns alternativ.
Men jag måste bara tillägga en sak – röka inomhus?! Kom igen Österrike, det där håller ju inte. Tänk vad mycket trevligare barerna hade varit annars!

IMG_8502

IMG_8505

Vi är helt klart nöjda med hotell Riml sammantaget, och inte minst skulle jag rekommendera det för någon som ska åka med lite yngre barn. Klockrent ställe!

Om rörelse och att vara en aktiv förälder

Många i träningsvärlden pratar mycket om att deras barn ger dem stor motivation. Att de vill orka för sina barns skull. Vara aktiva föräldrar, och samtidigt inspirera barn till ett liv där rörelse är något naturligt.

Jag tror att det är superviktigt att introducera träning eller framför allt rörelseglädje i sina barns liv tidigt. Och samtidigt så vill jag själv på inget sätt ha begränsningar i mitt liv med dem på grund av att jag inte orkar rent fysiskt.

Att de ser oss träna och är fullt medvetna om vad träning ger oss – glädje, styrka, ork, välmående med mera – är fantastiskt.

Fast, det finns något som gör mig ännu mer glad. Det här. Jag älskar den här synen – när mina barn är med mig på mina innebandymatcher och älskar att vara det. De tokmyser av att vara med i omklädningsrummet, av att nyfiket småprata med mina lagkompisar, av att lyssna på peppen. Att sedan mysa ner i ett hörn någonstans med lite ritsaker, film och kanske plocklunch i en låda och vara där det händer men ändå i sitt hörn. Vänta aktivt på varje paus för att då få gå ut och springa lite och skjuta på mål som deras mamma och hennes lag just gjort. Som tjejerna (kvinnorna, mammorna) som spelar innebandy och trillar in mål på mål (vinst med 14-2 idag) just gjort. De känner glädjen, är jag säker på, från mig och alla andra. Det är långt ifrån råstyrka, chins och gym med löpband och maskiner. Det är vinnarlust, kämparanda, lagkänsla och framför allt rörelseglädje. Det är den bästa av världar jag introducerar dem i.

IMG_9009

IMG_9003

Lördagsfys och fortsatt mys

Härliga lördag! Max är frisk men lite trött sådär, så jag lämnade honom hos grannen aka bästa kompisen och tog med mig Stella till Rosa skrot för morgonträning. Väldigt fint, tyckte hon, men lite konstigt med allt rosa – killar kan ju också gilla det? Och själv tycker hon ju om turkost?
Vi kom överrens om att färgen är sekundärt och trivsamheten och de grymma förutsättningarna för träning viktigast, och så hade hon en mysig stund i receptionen (tack för att hon fick det VD Camilla!).

IMG_8972

Själv hade jag nämligen träningsdejt med en lånväga gäst som läst om och varit nyfiken på Rosa skrot – starka (och smidiga – hon instruerar bl.a soma) Johanna från resebloggen Lady Tramp och hennes kompis. Vi peppas inte bara av varandras reseinlägg utan har insett att vi har träning som gemensamt intresse och hade pratat ihop oss om att debut-ses och samtidigt köra ett riktigt ”grispass”.

Så det gjorde vi! Vi körde Lofsans ryggpass från januariutmaningen där 6 övningar sätts ihop en efter en och ger en cirkel där man ökar i antal övningar varje varv. Riktigt bra pass, som lär kännas imorgon.
Jag (vi?) hade bestämt för mig att man när man landat i hela varv skulle vila inte bara en utan 3 minuter efter, men det var tydligen inbillning ser jag när jag åter läser Lovisas beskrivning. Dock så körde vi så och det var bra faktiskt – gav lite mer utrymme för att maxa övningarna och vi hann ändå 6 påbyggnadsvarv och 4 hela varv. Det räckte, så att säga.

IMG_8992

Härlig start på dagen och väldigt trevligt att äntligen ha träffat Johanna, inte minst!

Sen öste vi på hem och hämtade Max för att åka direkt på skridskoträning. Med viss osäkerhet från min sida – var det läge eller inte efter torsdagens feber..? Njäe. Han var med och körde glatt en stund, gnälligt en stund och sedan – in i trötthetsväggen. Det pressade jag inte med glada tillrop, med tanke på förutsättningarna utan vi gav oss lite i förtid. Nåväl.
Väl genomförd skridskoskola som nu avslutats, men den som tjatar om hockey är inte Max utan Stella så det måste vi ta tag i åt henne till nästa säsong.

IMG_8986

Nu har vi hängt hemma och kollat skid-VM och fortsätter denna lördag med att dra iväg och fika. Det har vi förtjänat, allihop!

Aha. Att vabba. Och att ha en dold talang och ana våren.

Förutom ett telefonmöte och lite mailande har jag vabbat på riktigt idag. Checkat ut och bara hängt med barnen. Vad lätt det var! Och vad nöjda de var, när jag inte konstant hade annat i tankarna eller försökte jaga minuter framför datorn.

Hela förmiddagen spenderade vi med att måla. Jag hade tydligen, enligt min dotter (som valde att stanna hemma med oss), riktig talang för att rita seriefigurer så jag producerade alster på alster. Bamse, Sofia den första, Nalle Puh, Musse Pigg med mera. Många pluspoäng till mamman idag!

IMG_8953

Max har för övrigt varit feberfri, känns det som, men natten var usel och dagens tempo har således varit lågt. Det var nog inte bara Max som behövde det, om jag ska vara ärlig.

Jag har visserligen sett till att tömma tvättkorgen, det händer inte ofta att man ser botten på den, och så tog jag en sväng ner i gymmet för ett benpass också. 600 reps-upplägg med övningarna utfall med KB under ben, mountain climbers, raka marklyft, KB-svingar, låga utfall bakåt och knäböjshopp gav fin puls och svett som bildade ett hjärta på yogamattan efteråt. Så kändes det också.

IMG_8970

På eftermiddagen tog vi oss ut för lite frisk luft. Folk är rätt trötta på att det letas vårtecken, men hur kan man låta bli? Ljuset är påtagligt och nu är snön här i Stockholm i princip borta. På tomten sticker små skott upp. Redan förra året när vi för första gången kom till huset efter köp i slutet av mars tittade jag lyckligt på alla små krokusar som prydde gräsmatta och rabatter, men i år är jag ännu mer lycklig över dem. Lite vet jag också att jag är ansvarig för – för på några ställen där jag grävde i höstas passade jag på att sticka i lite lökar hipp som happ för denna tomt kan hantera hipp som happ. Och tänk, de där lökarna bredvid stengångar och annat verkar skjuta skott.

IMG_8971Fast, lite (som i mycket) vårfix finns det att göra. Ni förvånas kanske inte längre över att jag är ganska entusiastisk över det, va? Suget att ta på arbetskläder och köra på är stort!

Jag gled omkring och spanade lite idag och funderade på trädgårdsplanerna. Det här fula trädet borde vi nog ta ner… Eller? Det fyller inte riktigt någon funktion, utan står där med sin slitna uppsyn.

IMG_8964

Vi sa från början att vi skulle vara försiktiga att ta bort för mycket innan det blivit vår och vi ser vad som händer då, men nu känns det som att det är en hel del ytterligare vi borde ta bort dels innan det blir löv och bökigare, dels innan vi vet vad det är och kommer på andra tankar.

IMG_8965

Stella sticker in huvudet från övre däck på piratskeppet.  

Tough Viking 2014 (15 km Stockholm) – banan och hindren

I slutet av augusti förra året sprang jag Tough Viking på Gärdet i Stockholm. En 15 kilometer lång hinderbana kantad av 20-talet tuffa hinder. Det var mitt stora träningsmål förra året, och för att klara det bra tränade jag hela året varierat, med huvusakligen olika typ av (funktionell) styrka, pulsbaserat och varvat med intervaller och några långpass för att klara längden. Jag var helt lyrisk när jag gick i mål. Upplevelsen var så sjukt rolig och häftig, och jag var så stolt att ha klarat det så himla bra!
Jag skrev aldrig om loppet, mer än glädjen efteråt, men nu när jag ser att folk börjar anmäla sig till 2015 års lopp känns det som läge att gå igenom loppet och inte minst hindren. Racerapporten.

Vi var sjukt peppade vid starten, jag och mina lagkompisar Pernille och Jesse. Och så gick starten, och vi gav oss iväg.

Direkt efter starten kom Fire, ett eldhinder som var mer ett icke-hinder året innan enligt vad jag hört, något man var igenom innan det knappt startats. Så jag förvånades över att det aldrig tog slut! Man hoppade över ganska höga höbalar med eld och röken var tät. Jag tog inte höjd med tröja eller dylikt för munnen (för jag trodde det var kortare sträcka) vilket var ett stort misstag – jag hade rök i lungorna i flera kilometer. Obehagligt värre, men adrenalinpåslaget kom och det hängde sedan kvar hela loppet så det lyckades väl.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_1

Nästan direkt efter kom dök amerikanska fotbollsspelare upp på nästa krön, med stora mitsar i händerna på stationen Pain. Vi lade oss strategiskt långt bak men fick ändå flera kyssar. Det gällde att ha lätta fötter och försöka slingra sig förbi, och jag klarade mig bättre än J som fick en smäll hon gick omkull av och P som lämnade hindret med näsblod. Aouch. Förmodligen ännu värre för de kaxigaste längst fram.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_7

Vi joggade från Gärdet upp mot ett skogsparti med mindre stigar och härlig luft. Ett gäng roliga naturliga hinder på vägen på de små stigarna, och snart var det dags att krypa. Crawl var inga konstigheter, härligt att få bli lite smutsig äntligen! Rock var också ett naturligt hinder där man skulle upp för en klipphäll, och jag insåg att det är bra att vara lång och jämnstark. Efter lite längre löpning på stigarna i sakta mak – vi bestämde oss tidigt för att löpningen skulle kännas som bekväm transport men aldrig för sakta för att klassas som riktig jogging – kom mer krypning. Barved wire är precis som det sägs taggtråd och det var bara att ta extra låg position och kräla. Grymt kul!

Monkey bars utgjordes av tjocka stålrör som hängde längre isär än i vanliga utegym och för oss – och väldigt många med oss – utgjorde den således en omöjlighet. När Henke & co kom en stund senare var den dessutom avstängd pga skador+skaderisk. Göra om utformningen, kanske?

Walls kom konstant längs banan, och bestod av en eller ett par höga containers man fick ta sig i och ur, på utsidan stod även stora cementsäckar man kunde klättra på. Längre deltagare tog sig över väggarna själva men för de allra flesta gällde att hjälpas åt och vi hjälpte varandra såväl som andra. Tack och lov att jag sprang med sällskap – att köra i team gjorde halva grejen!
Från alla dessa höga väggar tror jag armarnas blåton kom.

Ice tank hade jag fasat lite för innan men på plats finns inga tveksamheter. Lagkompis P med under-vattnet-rädsla hade det jobbigare men klarade det med support och hejarop från mig och J som med andra ord stod kvar i vattnet på andra sidan om plankan man skulle simma under betydligt längre än vad som var behagligt. Vilken avkylning!

”Tack för utmaningen @[100002541462475:2048:Anna Collby Fd Ericsson] - varför är jag inte förvånad?! Men däremot gjorde jag icebucket modell gigantisk i lördags förra veckan så jag känner mig nog rätt klar ändå.  Har fått betala med en dunderförkylning i en vecka and counting... Men ska runda upp i doneringen dessutom. Pusspåre! 󾌬”
Här dyker vi upp ur en snorkall isvak.

Efter några varv fram och tillbaka på Gärdets knöliga underlag med gropar och högt gräs (jobbigt!) närmade vi oss Rexona Rampage – en väldigt hög ramp vi på förhand stått och sett omöjligheten i att göra. Den klarade inte särskilt många, utan bara de som sprang upp fort, tog tag med händerna över kanten och drog sig upp i en kontrollerad chins eller möjligen hjälptes åt. Över vår kapacitet – vi tog armhävningsstraffet (30 st).

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_10

Däremot tog vi oss utan större problem över både hindret med vägg och rep ”Ropes” såväl som Reebok Blades tvärt lutande väggar. Med varandras hjälp, givetvis.

Efter alla varv fram och tillbaka på Gärdet, där jag konstant hade gnissel i knät – garanterat pga det kalla vattnet i isvaken, jag har aldrig tidigare haft knäont – kom vi till utmaningen Dips. Denna ser lättare ut än den är, och jag trodde jag skulle klara för nog klarar jag någon hängande dips iallafall. Men att gå fram i denna ställning är svårare än man tror och utformningen av hindret med rör som även gick längs med på mittemellan-höjd kändes farlig – och jag gav upp efter någon meter. Armhävningar! I gott sällskap – inte många genomförde hela dips-stationen.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_8

Combat bar var en ställning där man skulle hänga som en sengångare och dra sig framåt hängandes. Vi klarade den galant, och tog säkert med oss ett gäng blåmärken som souvenirer.

Teamwork! Alltid härligt teamwork, peppande och high fives!

Walls och löpning, jogga över liggande däck Tires och så vidare ut i första träsket- Swap. Alltså, så roligt! Att sjunka ner i lera mitt i vass och bara ösa på visade sig vara en fantastisk känsla.
Vi joggade vidare mot romerska ringarna roman rings som är betydligt lättare än monkey bars och värda att testa lyckan i. Men äsch – armhävningar.

Strax därpå var det dags att ge sig ut i vattnet och simma under ett gäng stora tunnor – obstacle swim. Man reagerade inte ens på att vattnet var rejält kallt utan badet var nästan uppfriskande. Vad hände med ens skalle på det där Gärdet egentligen? Den stod som på autopilot. Just do it!

Sedan följde lite längre löpning med inslag av stationer, bland annat där man skulle balansera över stockar/brädor Balance. Inga konstigheter. En station jag däremot underskattat lite var Logs där man skulle bära en stor stock längs en bana. Jag gjorde misstaget och tog en allt för lång som vägde multum – man kan vara betydligt mer strategisk även om alla var tunga, och inte minst svåra att bära för den med mindre axlar (läs: jag).
Nästa station climb utgjordes av ett nät som var oväntat svårt att ta sig över, inte minst när många fler skulle över samtidigt och repet sviktade sig enormt mycket. Utan problem klarade vi denna dock, det kändes som att den gick lättare för oss än många andra, men jag tror att många av innanlårens feta blåmärken kom till på det hindret.

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_2

Kustjägaren är Tough Vikings kanske mest kända (och okända) hinder, och det bestod av en lång sväng i Djurgårdskanalens vatten och träsk. Upp på en båt, över nät, nerför rep, genom träsk, simmandes, under kanoter, genom dy (där ett steg i sidled kunde innebära att djupet dubblades och man bara föll), under och över stockar – en riktig superboost och överlägset roligaste hindret. Tuffare och mer utmanande blir det inte – och inte roligare heller!

toughviking_kustjägaren

Vid det här laget hade man sprungit riktigt långt och utmanat kroppen desto mer, och efter kustjägaren fick J kramp i ena vaden så vi fick stanna för stretch och samtidigt rusade Henke & co förbi – de startade en halvtimme efter oss. Snart var vi på rull igen och närmade oss de sistra hindren med mer krypande under nät i Net trap, över Big bag mega walls (där Ps höjdrädsla satte in så vi tog en straffrunda för laget även om jag ångrade det efteråt för vi kunde ju, liksom...) och kryp i täckt container i No air.

När slutet närmade sig var jag så lycklig – så slut i hela kroppen och så redo att ta sista hindret och gå i mål. Sistra hindret var det beryktade hindret med elstötar – 10 000 volt. Hur illa kan det vara? tänkte jag innan, och tänkte mest på att man ju snart var i mål och genom de hängande strömförande trådarna skulle man inte springa så långt. Men ärligt talat så var detta det absolut värsta hindret då det gjorde svinont. Smällarna var verkligen rejäla och jag fick några ordentliga och precis på slutet fick en rejäl smäll mig att gå omkull och riktigt kryp-kasta mig ut. Vilken grej!

tough-viking-stockholm-2014-träna-personlig-tränare-pt-hinderlopp-hinderbanelopp_9

Men jo – ut kom vi och på andra sidan hindret väntade vi in varandra, tog varandras händer och höjde dem innan vi sprang över mållinjen. Så. Sjukt. Nöjda!

Sluttiden blev 2,25 vilket var ungefär i mitten av de 4000 startande, men som egentligen inte säger någonting. Hindren tar längre tid att göra/klara än att gå bredvid och göra armhävningar istället, till vissa var det kö (och detta oregelbundet), vid vissa stannar man och hjälper de som behöver osv. Vi sprang hela vägen men hade kunnat ha högre tempo men vi höll vår strategi om löpning som ”bekväm” transportsträcka och kraft kvar till hindren vilket vi hade. Helt ärligt så log vi mest hela vägen och var nog ibland lite provocerande mot vår omgivning – men vi njöt. Det var en fantastisk upplevelse och egoboost.

Till dig som har det framför dig kan jag bara gratulera – det är en upplevelse!

Själv känner jag att jag å ena sidan gärna skulle göra det igen (men kanske skulle ett kortare lopp räcka då även om jag är superglad att det är just det långa 15-kilometers jag gjort) men samtidigt är jag glad att jag klarade det utan några skador. Blåmärken, träningsvärk och en del andra små sviter som stel nacke hängde dock kvar ganska länge, och jag som är van att vara skadefri tycker inte det är värt att riskera med en så speciell tävling. Att kapa tid är inte heller intressant, den säger som sagt ändå inte mycket. Nej, det var nog en once in a lifetime – men en jag är ytterst nöjd med!

Några bilder är som synes officiella från Tough Viking.