Klättring

Railay är väldigt känt för klättring, och många åker bara hit just för den sakens skull. När jag var här för 12 år sedan klättrade jag massor. Inte för att jag är någon klättrare, men det var ju så här – och så himla roligt! Nog om det, men av alla ställen jag var på den resan, så är det Railay jag är mest nostalgisk över.

Iallafall. H blev sugen att testa uteklättring, och då var det lika bra att jag stod tillbaka. Fast med facit i hand hade vi kunnat köra båda två och haft barnen med oss där. Synd.

Vi drog dit och tittade lite iallafall, och barnen blev väldigt sugna att testa de med.
Hade vi varit lite mer förutseende hade Stella kunnat få på sele och testa hon med, men nu hann vi inte. Nästa gång!

Lite panorama

Nu med video2pano, en app där man filmar en snutt som sedan göra om till en bild.

Railay East. Scenic och med alla riktigt posh resorts. Blandat med partyhaken, tror jag (för på West är de dock inte och vi hat hört talas om dunkadunka här).
Inget att bada på dock, mangrove överallt.

Och så West. Fint.

Och norrstranden, ja aningen mer folk på dan och inte minst vid högvatten.

Godmorgon Railay!

Det är ju tur att man har en ettåring som vaknar exakt 06.30 vaaaarje morgon så att man inte missar soluppgången.

Stor ironi i den dock, skulle gärna sova betydligt längre. Men visst är det bra att få den där motionen på morgonen. Här lämpar det sig inte alls för vagnlöpning, men en promenad med bärstol i 70 minuter är såklart bra det med.

Jag gick alla vägar och stränder här, Max fascinerades av aporna längs med vägen mellan Railay East och jag av den fantastiska stranden på norra udden. Där sägs det att det är väldigt mycket folk. Well, inte klockan 7!
Och åter igen, så vackert!

Vackra vackra Railay

Railay var ett av mina absoluta favoritställen när jag var i Thailand (och stora delar av Sydostasien) och backpackade för inte mindre än 12 år sedan.
Det jag hört sedan dess är att det är väldigt exploaterat och väldigt mycket folk.

Själv överraskades jag när vi närmade oss. Ja just ja, det är ju såhär vackert det är!
Det finns ingen vackrare inramning någon annanstans.

Idag har vi bara sett stranden vi bor på, Railay West. Ja, visst är det ganska posh och givetvis mer exploaterat. Men herregud så galet vackert! Och stämningen är också superbra. Min generation som backpackade här för 10+ år sedan är här med sina små barn nu. Blandat med äldre såväl som tjugofemåringar. Vi fick en genomgående bra känsla!
Railay Beach är helt klart en värdig avslutning. En som ger mersmak, när kommer vi tillbaka igen tro?

Kvällen var magisk. Efter god middag och med två sovande barn gick vi ner och satte oss på en matta i sanden och avrundade kvällen. Himlen var helt stjärnklar, så oändligt vacker. Och så konturerna från kalkstensbergen på det. Ord kan inte beskriva. Man behöver ingen livscoach som lär en att hitta glädje i livet när man får uppleva sånt här med jämna mellanrum, konstaterade vi. Älska att resa, älska livet.

solnedgång på Railay West

Innan Stella somnade passade vi på att skicka upp en eldlampa. Så mysigt! Här närmar den sig månen.

Railay, 12 år senare. Fortfarande en höjdare.

Mot Railay

Skumpigt flak, sedvanligt kaos på piren i Saladan och som alltid fulla färjor.

Max hittade nya kompisar bland personalen och övriga gäster (och kanske en och annan ovän också).

Vi var glada över färre kollin, minsta ryggan fick följa med familjen hem och vi kommer oss ovanligt smidiga med två ryggor, en handbagagerygga och min handväska. Ja, och så två vagnar och två barn då. Smidiga, hm.
Och vad skönt att äntligen ha flytväst vid överflytten från färja till longtail! Kul att kunna andas ut.
Bra och smidig resa trots allt, mål värt resan.

Mer solnedgång och mer härligt sällskap

Jodå, röda himlen kom idag med. Kan man någonsin tröttna?
Och trevligt sällskap hade vi idag med, som synes, om ni ku kan urskilja siluetterna.

Rättare sagt såhär framifrån. Min kusin med man och två charmiga barn, som kom redan på eftermiddagen och hängde med oss vid poolen. Uppskattat av oss alla!

Barnen var väldigt gulliga och lekte superfint ihop på stranden. En kort stund av harmoni (bortsett från den där minsta i sällskapet, han som vi har med oss alltså). Fast den var egentligen ganska lång. Fina barn.

Treåringarna lyssnar på sexåringen, helt rätt.

Att vi fick vänta lite väl länge på barnens mat och senare fick avsluta väldigt hastigt av rädsla för rejäl skur (som dock uteblev) är sånt man får ta här i Thailand.

Poolhäng

Idag har vi hängt vid poolen mest hela dan. Det är en härlig pool här på Lanta Paradiset Beach Resort, helt klart. Betydligt bättre än bungalowen, för vår standard familj är visserligen rymlig och har fyra meter säng, men det luktar avlopp. Vi börjar (underdrift) bli trötta på den lukten.

Men poolen. Den har lagom storlek och dito antal folk runt om, och ligger perfekt vid stranden.
(Tillägger för ev boende-surfare att Miami som ligger bredvid verkar fräschare. Kolla hellre det!)

Max är så när han kryper dit och backar sig i och plaskar runt och simmar med puffarna, runt runt.
I bakgrunden softar Stella med lite iPad. Hon blandar och ger, badar järnet varvat med långa stunder med spel eller film på land. Vi tycker det är helt okej, vi vill inte heller bada konstant och som ombyte har vi böcker. Same same but different.

Dagens solnedgång

Trevligt sällskap hade vi också, då min kollega med barn anslöt några timmar. Hennes tjej är en månad mindre än Max. Går för fullt och är typ ett huvud mindre. Max såg typ ett halvår äldre ut. Big baby! Ja, det är han ju, men hemma är många av hans jämngamla kompisar lika stora så det är sällan jag tänker på det. Och så är han inte särskilt tjock direkt, lite slang sådär, så även om någon är kortare så ser han inte så stor ut liksom. Well well, söta var de iallafall och det var jättekul att ses!

Dagens beach

Kanske Bangkokboende…

Jag vågar nästan inte ta ut något i förskott, för att få rum på något av de hotell vi ville verkade länge helt omöjligt. Nu är ju jag av den enormt envisa typen, så jag gav inte upp. Istället spenderade jag ett helt gäng timmar igår med att försöka få till en bokning. Det var fulla rum på någon bokningssajt för att i nästa stund finnas (betydligt dyrare) på deras egna hemsidor, bokningar som nästan gått igenom för att i allra sista steg göra time out, pris som vid bekräftelse fått ytterligare 20% på priset och där frukost helt plötsligt inte ingick osv osv. De flesta hade nog gett upp, men inte jag. Så nu har vi nog ett rum. Jag säger nog, för enligt alla sajter utom en var detta hotell fullt. Någon som hört något kvacksalvigt om lastminute.com? Inget betalt på förhand och bekräftelsen i inboxen, men att vi verkligen har plats tar jag inte ut förrän vi är där.

Vi avslutar vår resa med tre nätter i Bangkok, och då vi sedan flyger hem på natten innebär det att vi också har nästan tre hela dagar. Att shoppa heldagar eller göra sightseeing är det inte tal om. Vi vill undvika trafiken, shoppa men inte massor, och rent allmänt bara avsluta bra.
Vi tror därför att vi kommer blanda tid i Bangkok med att hänga en del på hotellet. Varje dag i gymmet (båda), kanske lite i poolen (men inte mycket), mycket tid på rummet (barnen leker bra ”hemma”) osv.

Bangkok-bon Towis bistod med finfina tips.

Centara Grand i världens tredje största köpcentrum Central World lockade allra mest. Grymt läge, stor pool och grym takbar. Och extra lyx. Men, det fanns dålig tillgänglighet och blev för dyrt i slutändan. Nästa gång

Swissotel nai lert park med grym barnpool valdes bort pga att vi nog inte kommer bada just alls även om vi vill ha alternativet, och rummen var inte av vår (önskade) stil utan kändes lite för gamla/klassiska.
Intercontinental verkade ha alla rätt, förutom (om jag tolkade hemsidan rätt) dyrt inträde till gymmet.

Vår favorit efter mycket surfande var då (också Towes tips) Grande Center Point i nyöppnade Terminal 21. Det verkar ha alla rätt.
Och det är där jag efter att ha slagit knut på mig själv nu (kanske – peppar peppar) har lyckats boka.
Inte minst just nu när vi huserar i en rätt sunkig bungalow så ser vi fram emot snyggt och fräscht ställe.
Håll tummarna för oss…

bilder från Agoda

Hundraårigen och Ett litet snedsprång

Nu är vi ju åter själva och har därmed fått fart på bokläsningen igen.

Ett litet snedsprång avslutade jag idag, och det är Denise Rudberg debut i ny gengre. Hon har tidigare skrivit mer chicklit, men med denna kriminalroman byter hon riktning. Hon skriver om personer i överklassmiljö, och kallar ”sin” gengre för elegant crime.

Visst fångade boken mitt intresse, och inte minst gillade jag karaktärerna. Storyn i sig tyckte jag var mer lagom intressant och spännande bara. Om än läsvärd och bra, utan snyggare språk som Kallentoft m fl. Helt ok, och visst kan jag förstå att den ska bli film och att uppföljare är på g. Vilka jag kommer läsa, utan tvekan.

På Klong Dao läste jag den enormt omtalade Hundraåringen (som klev ut genom fönstret och försvann). Den blev ingen jättefavorit, men jag kan verkligen förstå hypen ändå. Själv kände jag att mina usla historiekunskaper blev påtagliga, fast istället blev jag sugen att uppdatera mig mer på den fronten. Storyn var rolig och kreativ, många gånger skrattade jag verkligen högt såväl om det som underfundigheter i texten. Och samtidigt ville jag inget hellre än att den dryga boken skulle ta slut.

Klong Nin – jag gillar!

Eftermiddagen och kvällen bjöd på promenad på stranden, mat för barnen i solnedgång, småjogg och längdhopp på vägen tillbaka och middag i sanden.
Första intryck – mysigt värre! Verkligen en charmig strand och med mer blandad publik än på Klong Dao, föga förvånande. Mysiga restauranger och barer på rad men ändå med luft emellan.

Ikväll var känslan på topp och solnedgången grym. Att inte stanna upp med en singha i solnedgången kändes nästan brottsligt. Men vi vågade för efter sociala veckor är det helt klart läge för nyttigare drycker.

Åsså åker vi vidare

Så var familjen och vännernas två veckor över, så efter lunch var det dags att säga hejdå. Enormt trist. Ja, lika tråkigt som vi ställt in oss på. Minst.

Igår sa världsvan resenär (Stella) ”Nu vill jag inte vara här längre, jag vill åka vidare” och när vi sa att vi skulle göra just det kom glada följdfrågan ”Vilket land ska vi åka vidare till imorgon då?”.

Sen när hon idag insåg att de andra faktiskt skulle åka hem, så frågade hon istället lite uppgivet ”men… Varför kan VI aldrig åka hem då?”.

Sötaste backpackern i haremsbrallor à la Thailand.

Men vidare åkte vi, en taxi med flak mot Klong Nin.

Fast att åka vidare var inget problem för någon av oss, på sitt sätt känns det bra att avrunda bara familjen, med riktigt lågt tempo.
Lanta Paradise beach resort verkar schysst, fast det hade varit betydligt härligare med beachfront bungalow som vi ville ha men som var fullt. Nu har vi en enkel men rymlig familjebungalow i bakre rad, säker 25 meter från poolen.

För övrigt är inte Max helt hundra än. Hans 13 timmar inatt (till halv 8 efter senaste veckans hemska 06) hjälpte inte helt utan febern har pendlat på under dagen.

Väl framme i nya bungalowen lekte han och Stella järnet dock, så någon större fara är det nog inte.

Bus och kramar!

Sista kvällen med familjen

Imorgon åker familj och vänner hem. Snyft!

Vår sista vecka har vi hållt helt öppen, de i princip enda obokade nätterna på hela resan. Vi tänkte redan på förhand att vi inte skulle veta vad vi skulle vara sugna på. Kanske skulle det bara bli depp och kännas allmänt trist att bli ensamma efter två veckor med massa härligt sällskap. Kanske skulle vi ha sug efter mer, kanske bara lust att stanna kvar och slöa i samma solstol som de senaste veckorna.

För en vecka sedan kände vi oss på ett sätt ganska mätta på Thailand. Det blev, mitt i all njutning, lite same same, och tanken på hemma började smyga sig på.
Nu är jag (vi) istället lite taggade inför att avsluta på egen hand. Vi ska ha en avslutande lugn vecka och bara mysa, njuta lugnet, njuta Thailand in i kaklet, skulle man kunna säga.

Vår rutt är nu spikad, vi åker söderut på Lanta imorgon, och kommer bo tre nätter på Lanta Paradise på Klong Nin. Sedan åker vi mot Krabi via Railay, där vi stannar två nätter. Från Krabi flyger vi till Bangkok med Air Asia. Vi tar hela tre nätter i Bangkok. Där har vi inte bokat hotell än. Vi älskade Chatrium så det är ett alternativ, men jag hoppas på lite tips från Towis innan vi gör bokningen.

Så, så ser upploppet av vår resa ut. Ja, vi kommer tycka om att landa hemma också, men absolut njuta av en lugn avslutning på några ställen till.

Lite sliten

Vi har åter igen feber på besök. Ovälkommet besök. Av de 6 barnen i sällskapet har 4 råkat ut för hög feber, som startat runt tidig eftermiddag och varit borta morgonen efter. A hade 40,2 och därmed rekordsiffran, och när Max nu tar sin andra sväng leder han tyvärr antalet gånger.
Fast nu vet vi ju såklart inte att det kommer vara över redan imorgon, det kan vi bara hoppas på.